Första förlusten

Så kom den till slut. Den första "riktiga" förlusten i Ticino-tröjan. Ett par förluster i betydelselösa träningsturneringar och uttåg ur cupen, men med uddamålet mot ett NLA-lag, har det såklart blivit men de nederlagen har varit enkla att skaka av sig. Igår kom första förlusten i serien och det sved desto mer. Ska direkt sägas att det kom mot ett start Davos, på deras hemmaplan. Siffrorna skrevs till slut 9-5 för hemmalaget. Även om Davos var starka och gör en bra match var det tyvärr så att de bitarna som varit vår styrka under försäsongen, försvarsspelet och boxplay, blev igår vårt fall. Två enkla mål insläppta i boxen redan i första perioden, undertecknad på plan och inblandad och en av syndarna vid båda fallen dessvärre. Dessutom ger vi Davos möjligheten att göra för enkla mål, egentligen kan samtliga nio mål till viss mån förhindras. Framför allt tillåts dom göra fyra mål, enkelt, rakt framför Tessi i kassen. Men Davos är ett bra lag och dom ställde frågor till vårt försvarsspel som vi inte hade svaren på och de blottade våra svagheter, vilka är att där finns situationer i vårt system som vi inte riktigt har diskuterat och arbetat igenom vilket leder till att spelare blir osäkra när dessa dyker upp i matchsituationer, med insläppta mål som påföljd. Nu ska vi inte gräva ner oss alltför mycket för detta. Med lite flyt hade vi trots allt kunna stjäla med oss någon poäng till Ticino, vi missade en straff tidigt i matchen och powerplay kunde haft bättre utdelning. 1 mål på 3 försök denna afton, tyvärr enligt mig en del på grund av lite märklig coachning där vi väljer att ha två uppställningar och byter mitt i powerplayet. Kan vara en god tanke om du kör fast och har svårt att skapa möjligheter men i vårt fall har vi en första uppställning som fram till igår varit 100% i serien och som dessutom inledningsvis fortsatte att skapa chanser. Du kan inte alltid göra mål i powerplay, och framför allt kan du inte alltid göra mål första minuten. Ibland behövs alla 120 sekunderna för att trycka tillbaka motståndaren, skapa ett par chanser innan du till slut sätter dit en balja. Att byta mitt i ger för mig enbart en motsatt effekt och powerplayet blir sönderryckt för båda uppställningarna. Däremot, funkar det inte alls för ena kan det vara läge att ge den andra chansen...i nästa powerplay.

Dock ska inte förglömmas att Davos spelade förra säsongen i NLB och kommer garanterat finnas med i toppstriden när säsongen summeras i slutet på februari. Vi mötte dom dessutom på deras hemmaplan och vi får helt enkelt ta med oss det som var positivt, bl a jobbade vi oss tillbaka in i matchen från 2-6 till 5-6, och ta lärdom av våra missar.  Vi är fortfarande med i toppen, vi är fyra lag på nio inspelade poäng efter fyra omgångar. Nu väntar två mycket viktiga matcher innan serien tar uppehåll i två veckor, dessa blir otroligt viktiga för fortsättningen. Tappade poäng kommer innebära uppförsbacke både mentalt och i tabellen medan två vinster betyder att vi är med i racet i allra högsta grad!

Min egen insats då? Ömsom vin ömsom vatten kan man väl uttrycka det som. Å ena sidan fortsätter poängen trilla in, 2+1 blev det, vilket såklart är skönt samt pris som lagets bästa spelare. Men å andra sidan var jag en av syndarna till att det släpptes för billiga mål bakåt vilket inte alls är godkänt och drar ner helhetsbetyget rejält.

Dagen och bussresan i övrigt då? Inte mycket skillnad egentligen. Lite mer trångsatt då vi var ganska många i bussen, förutom laget var där en del spelarfruar samt en och annan president med på resan. Någon gemensam måltid intogs som sagt inte, trots att vi samlades fem timmar före matchstart. Ingrid hade därför rört ihop en god pastasallad som vi åt i bussen, doften spreds sig ganska snabbt i hela bussen med en del kommentarer som följd. Fråga mig inte hur övriga laddar upp med mat och när de äter, jag är inte säker på att jag själv vill veta! Ett kortare stopp gjordes, ca tre timmar före matchen men då tar många bara en kopp kaffe och en bit kaka. Otänkbar uppladdning för mig, men det handlar såklart en hel del om inkörda vanor. Matchdagar är jag mer eller mindre som Skalman och hans ät-och-sovklocka. Ruckas det på dessa rutiner så ruckas det på hela uppladdningen och fokuseringen på matchen.

En intressant incident inträffade dock på vägen till Davos. Körandes uppe i bergen skulle vi igenom en by med väldigt smala vägar, knappt två cyklister kunde mötas utan att behöva väja lite. Här, när det är som smalast och dessutom i en kurva, får vi möte av en annan buss. Allt stannar upp och alla bara tittar på varandra i flera minuter, bilarna hopar sig bakom båda bussarna och allt står stilla. Till slut tar vår busschaufför initiav och slutligen backar den andra bussen tillbaka 20-30 meter där vägen var lite bredare och med lite snirklande kunde vi passera varandra. Mycket märklig situation.

I övrigt visades såklart film. Dubbat på italienska. Utan text. Visserligen har italienskan förbättrats på sistone men den lektionen var jag inte sugen på att ta igår. Blev lite Gazzetta dello Sport istället och sen lite FM på iphonen. På vägen hem föll dessutom filmvalet på Prince of Persia, som jag laddade ner i förrgår och som jag och Ingrid troligen ska se nu ikväll (på engelska). Blev att fokusera rejält på allt annat än tvn under hela resan, ljudet var det ju inga större problem med eftersom Jake Gyllenhall höll sig till briljant italienska...märkligt fenomen med att dubba. Varför inte bara nöja sig med att texta? Men visst, kan man inte språket alls så blir det ju inte så häftigt även om du har text.

Söndagen har bestått av ett trist familjebesked, en sväng på gymmet och strax blir det efter ett mindre mellanmål Arti & Mestieri hela eftermiddagen för att kika på innebandy och stå i kiosken på U21-matchen!

Ciao ciao