Händelserikt

Då var "semestern" över. Två spellediga helger har utnyttjats till fullo med att koppla bort innebandyn genom att njuta och ha trevligt. Veckan som gått har varit mycket händelserik och innehållit allt ifrån Sverige, trevliga besök och återseenden, begravning, vänbesök i Bellinzona samt San Siro. Jag tänker inte sitta och rabbla upp allt i kronologisk ordning och beskriva ingående om min vecka. Nöjer mig helt enkelt med att säga att det varit en mycket trevlig vecka, även om huvudanledningen till mitt Sverige-besök var av det mindre trevliga slaget. Det var dock en lyckad och fin begravning. Vila i frid, farmor.

Istället för massa text så slänger jag upp lite bilder från veckan som gått, eller snarare från helgen:

Stiliga herrar vid en liten naturtripp

Vid ett av slotten i Bellinzona

Ticinovädret visade upp sig från sin allra bästa sida

Lördagen tillbringades i Milano, och såklart vid mäktiga Duomo

Lunch i centrala Milano. Utsökta pizzor och fin pasta!

San Siro. Inter svek spelmässigt men den känslosamma publiken bjöd i gengäld på en härlig upplevelse!

Tackar grabbarna för en trevlig helg och hoppas att ni själva var nöjda med besöket! Ni andra vänner där ute, tveka inte...ni är också hjärtligt välkomna!

Så efter en liten semester är man nu tillbaka i vardagen och till allvaret med innebandyn igen, känns skönt och känner mig laddad att sätta igång igen. Kroppen har redan väckts till liv igen med ett pass på gymmet idag och ikväll väntar första innebandypasset. Vi har tre otroligt viktiga matcher framför oss nu i november innan serien sedan vänder. Tre matcher mot tre lag som i dagsläget parkerar framför oss i tabellen. Mer behövs inte sägas för att förstå betydelsen av dessa drabbningar. Ser framemot goda förberedelser denna vecka innan vi äntrar planen hemma i Arti & Mestieri på lördagkväll.

Avslutningsvis önskar jag detta lilla knyte välkommen till världen:

Två ynka dagar efter att jag var hemma hos dom och ett knappt dygn efter att jag lämnade landet tyckte Tommy och Emelie's lilla Lexie att det var dags att göra oss sällskap ute i stora vida världen, knappa två veckor för tidigt. Jag är inte alls bitter att jag missade....däremot vansinnigt glad för mina kära vänner!

Vi hörs