Skratta, gråta eller vara förbannad...??

Var ska man egentligen börja? Börjar med resultatet, vi förlorar med 5-3 efter en lite för försiktig första period där vi hamnar i underläge med 0-3. I andra spelar vi riktigt bra och har med oss 2-3 med mersmak efter bl a ribbskott inför sista perioden. Det är då Humle och Dumle kliver in och tar över showen fullständigt. Dessa två gulklädda herrar som kallar sig domare hade varit tämligen bedrövliga även de två första perioderna, men svaga åt båda håll genom att blåsa sönder rytmen i matchen fullständigt men i sista perioden tar dom orden "dålig insats" till en helt ny nivå. Skyller jag förlusten på domaren? På sätt och vis ja, vi fick nämligen inte chansen att spela om det sista 20. Vi spelar nästan tio minuter i boxplay, bara i sista perioden! Någon eller några av utvisningarna under matchen är dumma från vår sida men ännu fler är rena skämt från Humle och Dumle, tyvärr. Känslan man fick från Zürisee säger egentligen det mesta, reaktionerna från dom var nästan att dom skämdes lite över att vinna på detta viset. Nu är fallet så att Zürisee är ett mycket skickligt lag bestående av spelare med erfarenhet av spel i både NLB och NLA, de har vunnit serien tre år i rad men missat i kvalet samtliga gånger. De är ett mycket bra lag och fick dessutom vara i förarsätet i stort sett hela matchen, men från andra perioden och framåt spelar vi väldigt bra och blir tyvärr mer eller mindre berövade möjligheten att försöka få med oss några poäng. Tro mig, våra 20 (!!) minuter på botbänken att jämföra med Zürisees sex minuter speglar inte vad som utspelade sig på planen. Ett par av våra utvisningar var såklart mer eller mindre korrekta och mot slutet både kunde och borde vi såklart varit något kallare än vad vissa av oss var, men idag har jag faktiskt förståelse för att det brinner till i skallen på vissa. Hade denna match utspelat sig i Sverige med mig som lagkapten, eller förhuvudtaget bara på plan, för ena laget kan jag nog motvilligt erkänna troligen inte ens jag hade klarat hålla mig borta från utvisningsbåset, i synnerhet inte nu med de hårdare direktiven. I slutminuterna drog jag även av ett par mycket väl valda och inte så vackra ord till domaren, högt och tydligt...på svenska. Lyckligtvis valde domaren att se mellan fingrarna trots att han säkert kunde räkna ut att jag inte berömde honom direkt, men varken Humle eller Dumle hade en minsta susning av vad de pysslade med idag så det förvånar mig inte!

Den mest bisarra situationen utspelar sig med fem minuter från slutet och med det blivande slutresultatet på tavlan. Vi har då krigat oss igenom ett par boxplay redan och ganska nyligen överlevt två minuters spel i 3 mot 4 och äntligen kan försöka jaga reducering. Då hittar Humle, med kraftig betoning på HITTAR, ytterligare en utvisning på vår spelare som då redan i sista perioden åkt ut två gånger mer eller mindre tveksamt. Han tappar då besinningen lite och sätter högsta fart för att vinna bollen tillbaka, vilket han också gör dock aningen bryskt men på inget sätt farligt eller överdrivet fult. En domare med lite känsla nöjer sig såklart med den första tvåan de redan hade avvaktande. Men inte Humle och Dumle inte, nä de lyckas ur denna situation gräva fram (och till och med uppfinna??) 2+2+2! Med återstående fem minuter och ett underläge med två mål åker vi alltså på en SEX-minuters utvisning. Jag upprepar, 2+2+2...är det ens möjligt?!? Humle och Dumle stängde därmed tyvärr butiken helt för oss, för även om vi försökte chansa och jaga även i boxen så gör såklart Zürisee det enda rätta och spelar bara av tiden utan att riskera någonting. Pointen spelar på halva egen planhalva och kan lungt styra spelet trots att vi jagar med båda toppspelarna.

Nu låter det som att jag är väldigt förbaskad, men frågan i överskriften svarar jag nog med det förstnämnda. Man kan egentligen bara skratta åt eländet, det är bara trist att det mer eller mindre kostade oss chansen att vinna serien. Zürisee är alldeles för starka för att man ska kunna plocka in nio poäng på dom på nio matcher. Nu gäller det för oss att fokusera på de tre matchern vi har kvar innan jul och se till att skaffa oss ett bra utgångsläge i kampen om playoff-platsen.

#18 då? Hans syntes knappt till under den första perioden dessvärre. Successivt bättre under den andra perioden, men svårt att komma in i det ordentligt när matchen saknar rytm och puls. Avslutningen av andra peridoden gav mersmak men tyvärr blev det som sagt mest spel i boxplay under sista perioden. Att vi gör det bra, och bara är inne på ett av de tre baklängesmålen i box trots väldigt mycket speltid är en väldigt klen tröst. Har sannerligen aldrig spelat så mycket boxplay under en match och jag kan säga att jag helt klart föredrar att spela anfallsspel! I poängväg blev det ett sedvanligt powerplay-mål men sen inget mer, var en helt annan typ av match än matchen senast och lägena och tillfällena var betydligt färre. Överlag en ganska slätstruken insats i en knepig och besvärlig match.

Nya tag såklart nästa vecka som ska bli en riktigt trevlig och rolig sådan. På torsdag kommer Ingrid tillbaka, ska bli skönt att få sällskap igen, och sen på fredag blir det finbesök i form av mina föräldrar samt min syster plus partner. Ska bli riktigt trevligt att få ner dom hit och ser framemot det massor.

Avslutningsvis kan jag konstatera att Röke torska med 13-2 borta mot Malmö och Liverpool förlorade på stopptid borta mot Tottenham, vilket troligen gör denna 1.a advent till den sämsta någonsin! För innerligen hoppas att de övriga adventssöndagarna fram till jul har mer att erbjuda...!

Ni stänger vi butiken med en NHL-natt, blir nog svårt att somna efter en kväll som denna.

Ciao ciao