Vinst 6-5 i sudden. Aningen oväntat men alltjämnt en härlig vinst. Zürisee är bra och väl värda seriesegern, det är stor klasskillnad på dom och övriga lag i serien precis som serien skvallrar om. Men nu knep vi alltså med oss majoriteten av poängen hem till Ticino. Bra för moralen inför stundande play off.

Zürisee var det klart bättre laget i första perioden, 3-1 hemmafavör efter den. Vi ändrar taktiken en aningen, höjer oss en hel del även om dom fortfarande har klar majoritet av bollinnehavet. 4-4 efter två spelade perioder efter att vi gjort tre (!!) frislagsmål, två turliga och ett snyggt.

Sista perioden aningen jämnare. Med dryga fem minuter kvar får vi chansen i power play, undertecknad avlossar tunga bössan - ledning för första gången och måltorkan äntligen över. Säkert mitt andra mål på slagskott någonsin i karriären. Resultatet står sig...inte till slutet. 50 sekunder kvar tappar vi både boll och för många spelare lite väl enkelt högt upp i banan och Zürisee utnyttjar det snabbt. Delad pott efter 60 spelade minuter.

Sudden blir dock inte långvarig, 16 sekunder in skickar vi lång boll på Elch som plockar ner, gör sin back och blir foulad - straff Ticino. Jag är snabbt framme till Elch som först tvekar och säger att han inte vill ta den, jag säger att självklart ska du göra det, finns ju inget att förlora. Miss och vi spelar vidare, mål och vi vinner. Han tar den, och sätter den kallt. Matchen över och rödblå segeryra. Go vinst, även om poängen inte hade någon inverkan på tabellen.

Nu pausar vi från spel en helg. Mer om kommande veckas händelser återkommer jag med, för det händer nämligen en del...

Nu stämplar jag ut för ikväll. Imorgon blir en lugn och sansad söndag med mycket fotboll och en pizza.

Buona notte

Så var det äntligen officiellt.

http://www.nsk.se/article/20110225/SPORT/702259757/1127/-/-/johannesson-slutar--lagerkvist-ny-tranare-i-roke-ibk

http://www.rokeibk.se/

För er trogna läsare kommer det inte särskilt oväntat, framför allt inte ni som läser Ingrids blogg. Vi flyttar hem. Inget dramatiskt över det. Äventyret har varit fantastiskt från första dagen - och det är fortfarande inte över.

Men det är en skön känsla i kroppen att ha så mycket att se framemot. Först de sista två månaderna här med allt vad det kommer innebära. Och sen alla spännande utmaningar och roliga återseenden när vi så flyttar tillbaka. 2011 kan nog bli rätt bra det också...!

Match idag. För tabellen helt betydelselös. För moralen i laget hade det varit skönt att göra en bra match och kunna ha det med oss in i kvalet. Tyvärr har veckans träningar hissat en varningsflagg för en liten motivationsdipp efter playoffsäkrandet. Inte alls ovanligt och inget konstigt. Det är ännu två veckor till kvalet drar igång, det kommer finnas tid att ladda om. Men det är ingen promenad i parken vi åker till idag. Zürisee borta. Seriesegrare efter endast tre tappade poäng i hela serien. Dessutom tydligen inte förlorat hemma i seriespelet på tre år. Har vi inte huvudet med oss in i denna matchen riskerar vi storstryk, och det är inget man vill ha med sig in i förberedelserna till playoff. Vi saknar även ett par ordinarie killar, men ett par nya får chansen till mer speltid och tar förhoppningsvis tillvara på den chansen. Känner ändå själv att det ska bli kul att spela.

Detta blir Ingrids sista bortaresa och hon har förberett en liten överraskning till laget. Det blir till att smaska på läckra muffins efter matchen. Blir garanterat uppskattat!

Igår var det middagsbjudning i casa Svezia. President Bottoli med flickvän var på besök. Avslappnat och trevligt och som vanligt med god mat när Ingrid varit i köket. Vi bjöd på svensk meny som uppskattades av våra gäster.

Snart dags att slänga ihop dagens matchlunch.

CIAO

Det börjar närma sig...

...med stormsteg till och med känns det som. Slutet på tiden här nere i fantastiskta Ticino. Jag ska inte börja summera än, riktigt så snart är det inte och det är massor med kul och spännande kvar. Då inte minst ett play off, som faktiskt varit huvudmålet med under hela säsongen.

Men det börjar absolut närma sig och hur det än går så är det knappa två månader kvar på vistelsen här för min del. Ingrid lämnar ju redan nästa vecka. Vi åker tillsammans hem till Sverige över helgen nästa vecka för att gå på dop för lilla Lexie, där man är stolt gudfar (eller fadder som det kallas nuförtiden). Ingrid stannar sedan därefter i Sverige och jag och Elch får klara oss själva den sista tiden. Blir nog än mer pasta och pizza då.

Att det börjar närma sig slutet märker man dock då vi nu har provpackat allt vi har och ska ha med oss hem till Sverige igen. Med tanke på att vi skickade sex fulla lådor med posten samt resväskor i höstas så krävs det noggrannt upplägg och planering av packningen. Kort beskrivet, Ingrid behövs för detta! Med facit i hand var vi både dumma och tokiga som packade med oss så mycket när vi flyttade hit. Vi har dock redan skeppat hem en del överskott, annat ska kastas här och resten ska slussas hem nu under de sista månaderna. Provpackningen är iaf genomförd och allt verkar få plats...

Avslappnad träning igår, vilket var skönt. Ikväll har dock coach Max beställt övningar med hög intensitet, så vi får se vad vi kan få ihop.

Denna veckan har även "dopo scuola" dragit igång igen. Tre grupper på tre olika skolor. En gång i veckan per grupp, sex veckor. Blandade känslor men bra betalt och så länge kidsen sköter sig så är det ganska kul. Precis som innan jul så fungerar det som en liten nedräkning, när dopo scuola är över så väntar Sverige.

Fick en fråga angående Torres insats mot FCK. Tycker nog allt att om han inte höjer sig rejält så kan Liverpool skratta hela vägen till banken, dryga 500 miljoner för den spelaren som uppträtt i Chelseas tröja hittills ter sig än så länge vara ett rån på öppen gata. Men såklart fortfarande tidigt att döma och behöver lite tid med nya lagkamrater. Men ni som menar att hans svaga spel i höstas berodde på att han vantrivdes och ville bort från Liverpool - har ni glömt hans spel i VM? Nä, hans "formsvacka" har varit oroväckande lång och just nu känns det som att det lika gärna kan vara Shevchenko-varning på honom som en blivande succé...

Ett avslutande tips, håll utkik på http://www.rokeibk.se/ de närmsta dagarna...

CIAO

En lång morgondag...

...jag vet. Men jag sög så hårt på vinstkaramellen från i söndags att jag helt enkelt inte orkade blogga någonting igår. Men nu ska jag slänga ihop ett par rader. Matchen var en härlig match, en på sätt och vis ganska klassisk SVENSK innebandymatch med höga höjder, djupa dalar och svängigt.

Första 20 minuterna var det väldigt tydligt vilket lag som inte hade rest någonstans och framför allt vilka som hade mest att spela för. Full gas från första början och i synnerhet, full utdelning direkt. 7-2 visade resultattavlan när vi klev in i omklädningsrummet för första vilan. Med lång erfarenhet från det svenska seriespelet och svensk innebandy så vet man att fem mål när det återstår 40 minuter innebandy att spela inte är någon given ledning. Nu visade det sig att just det försprånget var för stort. Men faktum är att Herisau besegrar oss de sista två perioderna men rycket i första perioden blev avgörande. Men nog susade det nog förbi en del hemska tankar hos både publik och spelare när Herisau under de sex första minuterna i sista perioden smällde in tre snabba kassar och gick från 4-9 till 7-9. Två måls ledning med 14 minuter kvar att spela. Lyckligtvis satte vi 10-7 i bytet efter vilket kändes lite som nådastöten och den energi Herisau hade samlat på sig rann snabbt av dom och vi spelade mer stabilt igen den avslutande biten av matchen. 11-7 skrevs slutresultatet till. Ett resultat vi med jämna mellanrum ser hemma i Sverige, men något mer sällan här nere i Schweiz. Något för givmilda försvar snarare än starka anfall var svaret denna gång, framför allt vi bjöd lite för enkelt på ett par av målen. Ska dock sägas att Herisau stod upp riktigt bra och när krutröken och chocken lagt sig efter första perioden så bjöd dom på bra motstånd, jag är faktiskt förvånad att dom inte ligger högre i tabellen.

Min egen insats? Ja, vad ska man säga. En konstig match för mig själv också. Dessvärre inte en av mina bättre i den rödblå tröjan, vilket jag är mycket besviken över då det var en så viktig match. Men efter ganska noggrann analys så var det kanske inte så illa ändå, små marginaler hit och dit och bollen ville inte alltid riktigt studsa min väg. Jag var inne på för många mål bakåt, jag gick mållös för tredje matchen i rad och har olägligt nog hamnat i min första måltorka här nere. Men vår lina hittade framför allt rätt mot slutet när vi svajjade som mest och den blågula duon snickrade ihop de två avslutande målen när vi var på väg att falla samman som lag. De båda målen innebar att Elch fullborade sitt andra raka hemmahattrick och han fortsätter att spela stabilt och mottog välförtjänt sin andra "Man of the Match-vinflaska". Denna gång fanns där även fler som var förtjänta av den, andra linan med Gian-Carletto-Pelle fortsätter att spela bra och den formen kommer att bli viktig i playoff. Med två farliga femmor och mer stabilt försvarsspel så blir vi farliga i play off, som drar igång helgen 12-13 mars.

Ni hinner jag inte skriva mer, CL-matcherna drar igång nu och jag sätter mitt huvudsakliga fokus på FCK-Chelsea. Faktiskt första gången jag ska se Torres i blått...

Vi hörs!

Grande TIUH!!!!

Playoff nästa! Playoff prossimo!Playoff next!

Vinst 11-7 efter att vi satt gasen i botten direkt och hade 7-2 efter första perioden!

Mer under morgondagen...

Lite bilder från en förtrollad stad...

Venedig. Vilken stad. Vilken otroligt fascinerande stad. Så otroligt härligt vacker trots sin ålder och sitt slitna yttre.

Men ord säger inte så mycket, här kommer ett axplock bilder av vår korta vistelse i denna fantastiska stad...

Under lördagskvällen skulle Carnevalen i staden börja, där man klär sig i denna utstyrslen. Maskerna fanns att köpa precis överallt i hela staden.

Nog om Venedig och semester. Nu är det fokus på innebandy igen. 20.00 ikväll är det som sagt dags.

Pronto!

Pronto betyder alltså då inte genast eller snabbt som vi i svenskan tror, åtminstone betyder det inte det på italienska. Utan på italienska betyder det - redo. Och redo är precis vad jag känner mig. Två relativt bra träning avverkade under onsdag och torsdag. Dock vet jag av erfarenhet att träningarna egentligen inte har särskilt stor betydelse när man kliver in för match, inte minst när matchen har så stor betydelse som den som väntar på söndag. Men det är alltid skönt att ha en bra känsla med sig i kroppen.

Dock var Ingrid förkyld förra veckan och inledningen på denna och igår tycktes Elch få en liten släng av något liknande och stannade hemma från träningen. Han var dock med idag igen. Jag rustar min kropp med mer vitaminer än vanligt för att hålla detta lilla virus borta från mig till åtminstone måndag...

Men jag är faktiskt inte i första hand pronto för matchen, den är ju trots allt inte förrän på söndagkväll. Nä, jag är framför allt redo för nästa utflykt. Imorgon styr vi skutan ner mot Italien och en av världens mest romantiska städer (sägs det) - nämligen Venedig. En mini-mini-minisemester över fredag och lördag ska vi spendera i denna spännande stad där alltså inga bilar finns. Man tar sig runt överallt till fots eller med båt. Detta gäller även polis, brandkår och ambulans. Fascinerande och ska bli härligt.

Hemma i Bellinzona igen lördagkväll och då ställs fokuser till 100 på söndagens otroligt intressanta match. Ska bli vansinnigt roligt att spela och man märker att det är en ganska stor händelse för klubben, man har ju aldrig lyckats nå play off trots att man varit nära ett par gånger. Nu har vi alltså chansen att fixa detta på hemmaplan. 60 minuters innebandy och ett motståndarlag med andra tankar och planer står mellan oss och detta play off. Ser verkligen framemot det!

Men som sagt, först lite avkoppling och turistande i Venedig.

Trevlig helg!

Ciao

Una serata indimenticabile!

Många som såg matchen igår tror kanske att vi är grymt besvikna. Men när du ser en match av denna dignitet på plats så är där så många andra faktorer än bara spelet på planen som gör det till en fantastisk upplevelse. Självklart hade en galet öppen 4-2 vinst för hemmalaget troligen tagit även läktarupplevelsen till oanade höjder, men hur ofta inträffar sådana matcher på denna nivå? I synnerhet inte i första mötet av två i en slutspelsuppgörelse. Nä, jag kan intyga er alla att 75 000 åskådare på San Siro är en maffig upplevelse och jag är inte det minsta besviken. Vi satt precis i hörnet intill Milans egna Curva Sud och ljudkulisserna när de drar igång allt ifrån ramsor till visselorkaner är alldeles enorm. Och när spelarna marscherar in på planen till den pampiga Champions League-hymnen kryper rysningarna ända nerifrån tårna upp längs ryggen...

Milan är såklart i stort sett utslagna ur CL redan. Finns inte att dom vinner med två bollar på White Hart Lane, Spurs är alltför farliga på kontringar vilket demonstrerades kort igår.

Träning ikväll. Fokus flyttar sig allt närmare söndagens hysteriskt roliga och avgörande match hemma i Arti & Mestieri.

Ciao

CHAMPIONS LEAGUE

Ute är det grått och mulet. Det regnar och är inte mer än 6-7 plusgrader. Våren har tagit en paus i Ticino. Kommer garanterat bli ruggigt kallt ikväll, men det kan jag ta när man ska sitta och frysa tillsammans med 70-80 000 andra personer på San Siro. Fjärde besöket på denna mäktiga arena men de andra matcherna har bara varit uppvärmning, aptitretare en sorts inkörning inför större uppgifter. Ikväll är det den stora kvällen.

Jag har varit på Anfield tre gånger, jag har sett både Milan och Inter på San Siro, beskådat Real Madrid på Santiago Bernabeu, United på Old Trafford och City på deras hemmaplan. Jag har även både sett Sverige och Brasilien spela VM-matcher, i Dortmund samt Berlin. Men ikväll känns som det största hittills. Ikväll gör jag Champions League-debut och jag gör det i en slutspelsmatch. Milan-Tottenham, San Siro. Jag suger på det, jag känner efter och lyssnar på orden och...jo, det är det största hittills! Känner mig lagom förväntansfull men ändå som ett litet barn på julafton. Även om jag har lite sympatier hos de svartröda och inte minst hos vår egen hjälte längst fram så hoppas jag allra mest på en bra match och en oförglömlig läktarupplevelse.

Tottenham kommer tyvärr utan Bale och Modric men har fortfarande Lennon ute till höger. Till vänster har Milan Antonini, och gör inte han sitt livs match upphöjt till tio samt får vansinnigt mycket understöd så kommer Lennon att slakta honom i varenda anfall och då kommer Milan få det vansinnigt tufft. Det kommer då dock bli garanterad underhållning och stoppar du in ett och annat Zlatan nummer där emellan så kommer jag lämna San Siro troligen stelfrusen men framför allt säkerligen mycket mycket lycklig...

Hopp, förtvivlan men slutligen glädje - vilken vecka

Känslan man får av en seger - alltjämnt underbar. En seger i en viktig match grundad genom karaktär, kamp och lagmaskineri smakar dessutom än ljuvare. Jobbet är inte fullbordat, får inte glömmas, men playoff är onekligen nära nu...

Det började dock inte särskilt bra. Uppvärmningen gav inga goda vibbar vilket även första perioden vittnade väl om. Vi var långsamma, vi var omständiga, vi förlorade närkamper och vi lät Gators lyckas med sin taktik som var en salig blandning av många olika stilar. Dom låg högt med forwards, med en spets likt 2-2-1, spelade i vissa stunder man-man med backar men avvaktande med centern. Som sagt en ganska blandad kompott och i första perioden lät vi dom lyckas fullt ut med detta och bjöd på alldeles för många kontringar. Målen som föll kan kännas slumpartiga och oturliga (för oss), två självmål och en retur men faktum är att det egentligen inte var särskilt slumpartat. 0-3 hade vi med oss in i omklädningsrummet efter första 20 och den enda skillnaden mellan lagen var helt enkelt att Gators var hungrigare, ville mer och krigade hårdare. Varför kan man alltid spekulera i. Aningen tagna av stundens allvar och vikten av matchen är säkert en trolig anledning. Stämningen i omklädningsrummet var minst sagt låg. Dock stor heder åt coacherna Max och Luca för deras lugn och hur de hanterade detta periodsnack. Vi var verkligen svaga i första perioden och väldigt många tränare hade troligen gapat, skrikit och sparkat på papperskorgar. Ingen stil jag föredrar, kan absolut behövas ibland och kan funka emellanåt men oftast ger det egentligen ingen effekt utan spelarna stänger ofta av och tar inte till sig av det som sägs. Som sagt, cred till Max och Luca för paussnacket, vilket också minst sagt gav önskat utslag...

Små justeringar gjordes, vi gick ner på folk, men framför allt så tryckte vi på ett par spelmässiga detaljer. Men egentligen var det inte taktiken som var den stora biten. Det var viljan att ta upp kampen och få igång rytmen i spelet som skulle vara avgörande. Och det var precis detta vi gjorde från start i andra perioden. Nu var det vi som var hungrigast, var starkast i närkamperna vann flest dueller över hela planen och då visade det sig också sakta men säkert att vi är det bättre laget. Målen började trilla in och 30 sekunder innan periodpausen tar vi dessutom mycket psykologiskt ledningen för första gången i matchen. I tredje perioden fortsätter vi sedan trumma på samma vis och så här med facit i hand var nog faktiskt Gators ett slaget lag redan när vi sätter 5-3 redan i första bytet (en bredsida av Elch). Vi var helt enkelt för stabila för Gators som saknade både kraft och kunnande för att förändra något och sätta tryck på oss, trots två möjligheter i powerplay. Två mål till prickade vi in och slutresultatet skrevs till 7-3.

Detta var en lagseger. Från minut 20 spelar vi stabilt utan att på något vis briljera, vi mal ner Gators sakta men säkert som egentligen inte skapar några större farligheter. Åtminstone inte tillräckligt farligt för att hota vårt grymt värdefulla målvaktsförvärv, "Pizza", längst bak. Otroligt stabil och kommer att vara vansinnigt viktig i ett (eventuellt) kval. Laginsatsen underströks dessutom av det faktum att målen delades mellan kedjorna. Andra femman har stundtals varit bländande på träningar men har haft det svårt på matcher. Igår stod de för en klockren insats, och bjöd dessutom på tre riktigt läckra mål. Pelle, Gian och Carletto delades dessutom broderligt på poängskörden, 1+1 vardera. Vår lina stod inte för några läckerheter denna gången men ordnade även vi tre kassar. Lägg sedan till ett i PP och vi har våra sju.

Blågula insatser? Återigen, var verkligen en lagseger igår. Vi drog vårt strå till stacken och samlade ihop lite poäng. Elch pillade in två kassar och stod för en snygg assist till 6-3. För egen del blev det 0+2, mållös för andra matchen i rad är såklart inte bra men alltjämnt minst två pinnar per match. Borde dock inte gått mållös från denna matchen heller, straffmiss med fyra minuter kvar av matchen såklart bästa möjligheten. Dock helt nöjd med själva straffutförandet men keepern gjorde en ruggigt bra, och efter att studerat Ingrids bilder i efterhand även ganska turlig, räddning. Hatten av till honom helt enkelt. Hade dock varit skönt att ha marginalerna med sig denna gången, så man hade sluppit alla gliringarna efter matchen. Men det får man snällt bjuda på, nästa straff får dock Elch ta hand om...

En minst sagt bra vecka strax till ända. Den inleddes i Madrid och den avslutas i ett behagligt och skönt segerrus. Det firar vi med att gå på Piazza ikväll.

Nästa vecka hoppas vi dock blir ännu bättre, och förutsättningarna finns definitivt! På tisdag beger jag och Elch oss till Milano för att göra Champions League-debut. Ett förhoppningsvis fullknökat San Siro, Milan-Tottenham. Ruset av detta surfar vi sedan på resten av veckan innan hemmamatchen mot Herisau väntar söndagkväll och möjligheten att helt säkert fixa den där playoff-platsen!

5-3

Elch, framspelad av mig, ordnar straff...

...som jag bränner

...men tittar ni noga vid målvaktens övre hand så ser ni en boll där, onekligen snygg men minsann aningen tursam räddning!
Grattis till honom...

Ascona och James Bond

Idag har det blivit lite utflykter. Vädret fortfarande på vår sida, dock väldigt disigt vilket tyvärr gör att bilderna blir lite sämre tyvärr. Men håll till godo ändå!

                                    

Det första bilderna är ifrån Ascona. Fantastiskt härlig liten stad liggandes alldeles vid sjön. Omöjligt att inte omedelbart bli förälskad och vi har redan planer på slå ner våra rötter här när vi blir pensionärer, ett litet litet litet problem bara - huspriserna... Men med ett snävt sparande från idag så kanske vi skulle kunna skrapa ihop till något! ;-)

De andra bilderna kommer från Valle Verzasca. Här har det spelats in scener från James Bond-filmen Golden Eye, ett världskänt bungey jump. Som ni kan kika på i klippet jag lade upp nedan.

Som bilderna skvallrar om - det är vansinnigt svårt att sakna Sverige just nu...

Nu blir det en lugn hemmakväll med lite god mat och film.