En lång morgondag...

...jag vet. Men jag sög så hårt på vinstkaramellen från i söndags att jag helt enkelt inte orkade blogga någonting igår. Men nu ska jag slänga ihop ett par rader. Matchen var en härlig match, en på sätt och vis ganska klassisk SVENSK innebandymatch med höga höjder, djupa dalar och svängigt.

Första 20 minuterna var det väldigt tydligt vilket lag som inte hade rest någonstans och framför allt vilka som hade mest att spela för. Full gas från första början och i synnerhet, full utdelning direkt. 7-2 visade resultattavlan när vi klev in i omklädningsrummet för första vilan. Med lång erfarenhet från det svenska seriespelet och svensk innebandy så vet man att fem mål när det återstår 40 minuter innebandy att spela inte är någon given ledning. Nu visade det sig att just det försprånget var för stort. Men faktum är att Herisau besegrar oss de sista två perioderna men rycket i första perioden blev avgörande. Men nog susade det nog förbi en del hemska tankar hos både publik och spelare när Herisau under de sex första minuterna i sista perioden smällde in tre snabba kassar och gick från 4-9 till 7-9. Två måls ledning med 14 minuter kvar att spela. Lyckligtvis satte vi 10-7 i bytet efter vilket kändes lite som nådastöten och den energi Herisau hade samlat på sig rann snabbt av dom och vi spelade mer stabilt igen den avslutande biten av matchen. 11-7 skrevs slutresultatet till. Ett resultat vi med jämna mellanrum ser hemma i Sverige, men något mer sällan här nere i Schweiz. Något för givmilda försvar snarare än starka anfall var svaret denna gång, framför allt vi bjöd lite för enkelt på ett par av målen. Ska dock sägas att Herisau stod upp riktigt bra och när krutröken och chocken lagt sig efter första perioden så bjöd dom på bra motstånd, jag är faktiskt förvånad att dom inte ligger högre i tabellen.

Min egen insats? Ja, vad ska man säga. En konstig match för mig själv också. Dessvärre inte en av mina bättre i den rödblå tröjan, vilket jag är mycket besviken över då det var en så viktig match. Men efter ganska noggrann analys så var det kanske inte så illa ändå, små marginaler hit och dit och bollen ville inte alltid riktigt studsa min väg. Jag var inne på för många mål bakåt, jag gick mållös för tredje matchen i rad och har olägligt nog hamnat i min första måltorka här nere. Men vår lina hittade framför allt rätt mot slutet när vi svajjade som mest och den blågula duon snickrade ihop de två avslutande målen när vi var på väg att falla samman som lag. De båda målen innebar att Elch fullborade sitt andra raka hemmahattrick och han fortsätter att spela stabilt och mottog välförtjänt sin andra "Man of the Match-vinflaska". Denna gång fanns där även fler som var förtjänta av den, andra linan med Gian-Carletto-Pelle fortsätter att spela bra och den formen kommer att bli viktig i playoff. Med två farliga femmor och mer stabilt försvarsspel så blir vi farliga i play off, som drar igång helgen 12-13 mars.

Ni hinner jag inte skriva mer, CL-matcherna drar igång nu och jag sätter mitt huvudsakliga fokus på FCK-Chelsea. Faktiskt första gången jag ska se Torres i blått...

Vi hörs!