CHAMPIONS LEAGUE

Ute är det grått och mulet. Det regnar och är inte mer än 6-7 plusgrader. Våren har tagit en paus i Ticino. Kommer garanterat bli ruggigt kallt ikväll, men det kan jag ta när man ska sitta och frysa tillsammans med 70-80 000 andra personer på San Siro. Fjärde besöket på denna mäktiga arena men de andra matcherna har bara varit uppvärmning, aptitretare en sorts inkörning inför större uppgifter. Ikväll är det den stora kvällen.

Jag har varit på Anfield tre gånger, jag har sett både Milan och Inter på San Siro, beskådat Real Madrid på Santiago Bernabeu, United på Old Trafford och City på deras hemmaplan. Jag har även både sett Sverige och Brasilien spela VM-matcher, i Dortmund samt Berlin. Men ikväll känns som det största hittills. Ikväll gör jag Champions League-debut och jag gör det i en slutspelsmatch. Milan-Tottenham, San Siro. Jag suger på det, jag känner efter och lyssnar på orden och...jo, det är det största hittills! Känner mig lagom förväntansfull men ändå som ett litet barn på julafton. Även om jag har lite sympatier hos de svartröda och inte minst hos vår egen hjälte längst fram så hoppas jag allra mest på en bra match och en oförglömlig läktarupplevelse.

Tottenham kommer tyvärr utan Bale och Modric men har fortfarande Lennon ute till höger. Till vänster har Milan Antonini, och gör inte han sitt livs match upphöjt till tio samt får vansinnigt mycket understöd så kommer Lennon att slakta honom i varenda anfall och då kommer Milan få det vansinnigt tufft. Det kommer då dock bli garanterad underhållning och stoppar du in ett och annat Zlatan nummer där emellan så kommer jag lämna San Siro troligen stelfrusen men framför allt säkerligen mycket mycket lycklig...