Helgen är strax till ända och det har varit en helg med en hel del innebandy men framför allt massor av härliga upplevelser. Innebandyn ska jag inte nämna så mycket av. Ni som följer Ingrids blogg vet redan hur det gick i lördagens matcher och dagens match mot förra helgens cupmotståndare Eggiwil slutade även den med seger, på straffar såklart.
Kort summerat så kan det snabbt konstateras. Vi är fortfarande obesegrade, efter fyra matcher mot NLB-motstånd. Vi är grymt bra på straffar, samtliga straffläggningar har vunnits klart! Och jag själv har fått en godkänd start. Helgens facit blev 3+0. Tre poäng på tre matcher är inte riktigt godkänt, tre mål däremot är bra medan noll assist underkänt. Dock, 3+3 efter fyra inledande matcher är en skön inledning i ny omgivning. Dessutom klart plus att man lagt in två straffar av två möjliga i straffläggningar. Ny regel i Schweizisk innabandy denna säsong är ju just att vid oavgjort resultat väntar fem minuter sudden death och därefter straffar. Så det kan bli en och annan straff under säsongen. Spelmässigt har vi spelat väldigt bra defensivt, vilket varit helt grundläggande för de fina resultaten. Däremot har vi en hel del att jobba med i det offensiva spelet, men det finns det ännu gott om tid för tills serien drar igång.
I övrigt har det varit en kul och intressant helg. Till att börja är det bara att konstatera fakta, SCHWEIZ ÄR ETT FANTASTISKT VACKERT LAND! Bilresan till och från Sargans var en ren fröjd för ögat. Om någon vecka ska vi definitivt pricka in en solig dag och bege oss upp i alppassen med bilen och bara njuta av naturen, och då även bjuda på en del fina bilder.
En stor del i vårt äventyr är att få lära känna en annan kultur. Mycket är nytt här nere, på både gott och ont. En sak är att sömn tycks vara något man tycker är ganska överskattat. 07.00 samlades vi på lördagsmorgonen. Under denna långa dag spelades två tuffa matcher och emellan dessa intogs lunch och efter en middag. Under denna tid kan jag inte säga att jag såg några tydliga trötthetstecken hos mina lagkamrater. Efter att vi kikat på kvällsmatchen begav vi oss så äntligen till vårt boende och landade där strax efter 21. Eftersom ny match väntade under söndagen och väckning o7.30 såg jag framemot en avkopplande stund till sängs för att sedan stämma tidigt möte med John Blund. Men icke! Fem minuter efter ankomst var det ut igen, på order av tränare Max. I samlad trupp, och utan några som helst kommentarer eller protester, begav vi oss ner mot centrum. Ett misslyckat försök att hitta ett ställe som sände Supercupfinalen mellan Inter och Roma slutade på en trevlig liten bar där dagen skulle avrundas över en öl. Och fortfarande inga tendenser av trötthet hos några lagkamrater. Jag ska dock understryka att även om man kanske hade föredragit lite extra sömn så var kvällen var lugn. sansad, avslappnad och mycket trevlig. När klockan närmade sig 23 började jag få sällskap i trötthet och vi återvände till boendet för att äntligen inta lite välbehövlig sömn.
07.30 var det uppstigning på söndagen. Mina erfarenheter hemifrån är att är det väckning 07.30 så är det standard att det sker någon form av kollektiv snoozning där ingen visar några större livstecken före 07.45. Men icke här! Mitt alarm hann inte ens ringa förrän man var väckt av lagkamrater och jag var troligen sist upp ur säng när jag klev upp ca 07.40. Vi begav oss sedan ner till hallen för att där inta frukost. Och detta leder oss till nästa intressanta kulturkrock. Här är det innebandyturnering, idrottare som ska inta dagens första måltid och som framför allt ska spela match två timmar senare. Havregrynsgröt? Grovt bröd? Ägg? Bananer? Nope, inget av det ovan nämnda. Här dukas det fram två olika sorter av vitt bröd, smör, ett par olika sorter marmelad och nutella. Att dricka, kaffe eller varm chocklad. Mama mia! Och detta är en helt vanlig och normal frukost för folk här nere. En bit baguette med nutella och en kopp kaffe, och det står dom sig på fram till lunch. Själv hade man avlidit framåt klockan tio om man ätiti en sån frukost varje morgon. Nu fick man göra ett tappert försök att fylla magen så mycket som möjligt genom att trycka i sig så många mackor man förmådde. Matchen genomfördes till trots på ett godkänt vis även om man kände mot slutet att bensinen började ta slut i tanken. Men återigen, inga som helst trötthetstecken hos mina lagkamrater. Jag är både fascinerad och imponerad. Men man kan inte låta bli att fundera på vad de hade kunnat prestera med en korrekt kosthållning! Men det hade säkert inte gjort någon skillnad då deras kroppar är så invanda i detta.
Bilfärden hem var som sagt en stor behållning och en ren njutning. Återigen, Schweiz är fantastiskt vackert. Väl hemma bjöd Ingrid på välbehövlig mat och resten av dagen har sedan tillbringats i lågt tempo. Fulham-Man U har avverkats, med belåten utgång. 2-2 efter händelserik avslutning. Sista tio - Hangeland självmål, Nani straffmiss och Hangeland kvitterar! Ska ju inte sticka under stol med att det jublades lite när Hangeland knoppade in kvitteringen i 89.e. Men faktum är att jag tycker det var ett rättvist resultat, Fulham imponerade!
Imorgon är det en mycket viktig match på City of Manchester Stadium. City vs Liverpool.
Buona notte
Walk on
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar