Träning

Onsdagskvällen innebar som vanligt. Först en kort sväng på U16-träning när dom körde powerplay och boxplay, dela ut lite småtips men i den åldern är det ju framför allt viktigt att alla får prova på många olika roller. Sedan iväg på egen träning. När man tränar måndag, onsdag och fredag blir just onsdagsträning veckans egentligen viktigaste träning. Måndag är dagen efter match med allt vad det ofta bär med sig och fredag är sista träningen innan match när man ofta bara finslipar detaljer. Framför allt här i TIUH blir denna sista träning av annan karaktär av flertalet anledningar: den ligger på en sen fredagskväll, vi tränar i en annan hall som har ett golv som kan liknas vid isbanan i Ambri-Piotta och därmed inte bjuder upp till några större möjligheter till någon högre intensitet på varken övningar eller spel. Därför blir vår fredagsträning likt en enkel lördagförmiddagsträning hemma i Sverige. Så eftersom måndagsträningar ofta (omedvetet?) blir lite avslagna (iaf är detta min erfarenhet genom åren) så har vi alltså endast en träning kvar. Onsdagsträningen. Inte mycket att spela på och såklart inte optimalt på något vis. Nu när det går bra för oss och spelet flyter på fint så är det såklart inga problem, men skulle läget varit annorlunda och man vore i stort behov av att gnugga på saker och göra vissa förändringar så hade det blivit knappt med kvalitativ tid om ni frågar mig.

Så hur utnyttjas denna viktiga träning då? Vi spelar! Kort snack, målvaktsuppvärmning (och utespelare, för här joggas minsann inget före!) som på match, indelning av femmor och lag sedan spel resten av träningen! Inte riktigt min smak av upplägg och på inget sätt hur jag hade lagt upp det om jag vore tränare. Jag är inte för att nöta en massa övningar, absolut inte för då kan man lika gärna spela mycket. Men för mig behövs mer variation än att bara spela 5 mot 5. Spelar man för mycket på träning är min uppfattning och erfarenhet att intensiteten sjunker successivt och då försvinner också en del av vinsten i träningen. Det finns massor av övningar där man kan bryta ut olika matchsituationer och på så vis träna mer kvalitativt på dessa situationer. Sedan ska ju allt såklart mynna ut i en helhet och självklart ska man spela 5 mot 5 på träningarna, men för mig räcker det med 30-40 minuter. Gårdagens träning var dock ganska bra och spelet var långa stunder ganska lovande. Vi var kvällen till ära "förstärkta" av president Botolli och sportchef Tomatis som utgjorde en tungt backpar för att fylla ut till fyra fulla femmor. Positivt från igår var även att jag känner att konkurrensen tätnar rejält i laget vilket enligt mig enbart är bra. Vi är lite tunna på backsidan, inte kvalitémässigt utan saknad av kvantitet, men på forwardssidan är vi 12 man som slåss om platserna i de tre första kedjorna. De som för tillfället är utanför slåss hårt för att ta sig in och sådan konkurrens är i mina ögon sund för ett lag, i synnerhet för ett lag som vill slåss i toppen. På så vis måste alla vara på tå hela tiden och kan inte slappna av.

I eftermiddag ska jag först bort en sväng till bilfirman som står för bilen vi kör runt i och ta en bild till klubbens årliga tidning. Därefter blir det en runda på gymmet, lite tv-spel (skulle jag tippa på iaf) och ikväll en ungdomsträning. Avstår dock troligen U21-träning och stannar nog hemma för att kika på Utrecht-Liverpool i prestigefyllda Europa League! Dags för Liverpool att börja prestera, och då pratar jag inte bara om poängväg utan snarare framför allt spelmässigt!

Och imorgon har jag ett tidigt, 9.30, möte som president Botolli bokat in. Radiointervju med den lokala Ticion-kanalen! Tack och lov ska intervjun ske på engelska. Visserligen tar min italienska små steg varje dag, men en radiointervju fixar den knappast...

Ciao ciao

Händelserika dagar...

Bloggen har nu legat på lite halvfart de senaste dagarna eftersom det som bekant varit Sverigebesök i casa di Lagerkvist/Bengtsson. Men igår morse körde jag familjen Bengtsson till flygplatsen i Milano och är nu alldeles ensam en vecka framåt. Bestämde mig för att jag inte skulle köra direkt hem igår utan svängde inom Lugano Sud för att shoppa lite. Det blev ett par tröjor men framför allt blev det en sväng på MediaMarkt med inköp av nya NHL11 som resultat. Ingrid förstod inte varför jag inte kunde vänta en vecka så hon kunde köpa det i Sverige så jag fick svenskt språk på spelet. Jag ser det snarare som att jag får en extra istid då hon inte är hemma, vilket i detta fall trumfade språkfrågan. Numera är man ju ändå så pass internationell så det vållar inga större problem direkt!

Efter en sväng på gymmet under eftermiddagen och en stunds invigande av det nyinköpta spelet begav jag mig iväg en kort sväng på ungdomsträning. Sedan var det hockeydags igen, men inte framför tv-spelet, utan live i Ambri-Piotta. Denna gång åkte jag med president Botolli som är, som jag nämnt tidigare, en mycket inbiten supporter med säsongskort. Ambri har inlett denna säsong katastrofalt och Alan lägger mycket av detta ansvar på tränaren, han har inte mycket till övers för denne huvudansvariga kan jag lova! Att inledningen varit usel visade sig dock även på annat vis också. Derbypublik siffran från i fredags på 6500 hade minskat till klena 2300 och spelet på isen var det klassiskt krampaktiga och självförtroendefattiga spel som kännetecknar ett lag i kris. Att man dessutom i dagsläget har åtta man på skadelistan och fick kasta in två purfärska juniorer ökar såklart inte förutsättningarna. Ambri krigade dock på förtjänstfullt och ställningen var efter två perioder alltjämnt 0-0. I andra periodpausen diskuterade jag och Alan just fenomenet av att ligga i botten och hur svårt det är att ta sig ur det och att man ofta förlorar denna typen av matcher på målsnöret (vilket man tyvärr har egen smärtsam erfarenhet av från de senaste säsongerna i Röke). Och mycket riktigt gick det emot de blåa krigarna under de avslutande 20. Halvvägs in i perioden tilldömdes motståndarna Zug en mycket mycket mycket tveksam straff. Min erfarenhet av straffar och hockey är att det är väldigt sällsynt att det döms straff i hockey, jag har aldrig riktigt förstått mig på bedömningen då jag massor med gånger sett till synes solklara straffar rendera i endast utvisning. Men i detta fall valde domaren, kontroversiellt nog, att döma straff. Ambri publiken visade omgående sitt enorma missnöje med detta domslut och började vissla hejdlöst och kasta in saker på isen. Passion för sitt lag i allra högsta grad, underbart!

Imponerande nog la straffskytten en kanonstraff och kunde ge sitt lag ledningen med 1-0.

Domaren insåg troligen sitt misstag eller påverkades bara av publiken och gav snabbt, och löjligt billigt, Ambri möjligheten i powerplay. Ambri's powerplay är dock helt signifikativt med laget och tabellposition, alltså helt uddlöst och ofarligt. 2-0 föll givetvis enkelt kort därefter och efter sen reducering tilläts Zug sätta 3-1 i tom kasse och förlust nummer åtta var inkasserad. Måste säga att jag lider en aning med Ambri-spelarna, jag har själv varit med om att torska åtta raka matcher och det var i en lugn och stillsam innebandyserie i Sverige utan några större påfrestningar från media eller publik. Här har man ett par tusen passionerade fans i ryggen att stå till svars inför samt media som trycker på och ställer jobbiga frågor. Jag skulle inte vilja byta kläder med någon i Ambri kan jag lova!

Kvällens behållning var dock inte hockeymatchen i sig. Det var att bevittna och lyssna till det engagemang som publiken har. I periodpausen förde Alan hetsiga diskussioner med en barndomsvän om lagets situation, de var inte riktigt överens och det var underbart att se deras kroppsspråk. Vilda diskussioner som alltid slutar med ett leende och en klapp på axeln. Och bredvid mig och Alan på läktaren satt en äldre herre som troligen inte missat en Ambri-match sedan dagen han tog sina första staplande steg. Alan "varnade" redan före matchen att denna herre skulle vara underhållande och han hade inte fel. Högljudda protester och yvigt kroppspråk matchen igenom och om jag känner sympati för spelarna så lider jag med denna man, hans blåa Ambri-hjärta måste lida tuffa kval för tillfället! President Botolli var såklart även han en behållning att beskåda, inte sen att vifta och gasta på både spelare och domare och framför allt duktig på att vissla högt och mycket!

Jag får avsluta med ett par ord om söndagens match. Vinst som sagt med 6-1 och vi genomförde en genomgående stabil insats. Vi släppte igenom lite för mycket skott, men Tessitore i kassen var stabil som vanligt så det vållade inga problem. Det stabila försvarsspelet håller i sig och motståndarna har svårt att skapa farliga målchanser på oss. Motståndarna, Laupen, körde men en hög press (eller snarare, de låg högt utan att pressa särskilt hårt) matchen igenom och detta löste vi exemplariskt denna gång. Vi agerade lugnt och stillsamt och högg kompromisslöst när tillfälle gavs. 2-0 i första perioden grundlade segern för i period 2 och 3 kontrade vi dom sönder och samman. Min egen insats då? Jodå, till slut riktigt bra. Kände mig väldigt avslappnad och fokuserad inför matchen. Första perioden blev för min kedja smärtsamt lik förra matchen och vi hade svårt att komma till målchanser, en ribbträff från mig var allt vi vaskade fram. Inför andra perioden gjordes ett byte i vår lina, Biffi kom in med oss och vi fick bättre fart. Hur mycket det var själva bytet som gjorde det vet jag inte, Laupen hade blivit lite mer desperata och bjöd på lite mer framför allt i kontringsväg vilket passade vår kedja väldigt bra. Vi skapade flertalet målchanser utan att få utdelning och egentligen hade detta kunnat leda till en väldigt frustration, men inte denna gången. Jag vet inte om det har med ökad rutin att göra men jag kände mig väldigt lugn, troligen för att vi nu åtminstone hade börjat skapa målchanser och då är det alltid bara en tidsfråga innan målen börjar trilla in. Men jag ska inte sticka under stol med att det var väldigt skönt när Ludo prickade in 3-0 på min passning och kvällens första poäng äntligen var antecknad. Första målet i tävlingssammanhang, i powerplay såklart, innebar 4-0.

Ingrid blev löjligt nöjd över denna bild på mitt första "riktiga" mål i TIUH-tröjan. Från favoritpositionen i PP såklart!

Innebandy är en sport med snabba vändningar, kan senast Pixbo bitter intyga, och 4-0 är egentligen ingen säker ledning men Laupen var i praktiken här ett slaget lag. Vår trygga defensiv gör oss svårforcerade och när vi kontrar så vasst så är vi svårslagna. Dock kommer matchbilden såklart vara annorlunda mot många av de svagare lagen i serien, men även mot dessa är det viktigt att inte tumma på försvarsspelet. Magkänslan är väldigt bra och jag tror att detta laget kan räcka riktigt långt i årets serie. Men än återstår det många poäng att spela om!

Nu blir det nog strax ett par matcher NHL11!

Ciao ciao

Kort...

Vinst 6-1. 1+3 av #18. Vinst i kvällens kortspel mot familjen Bengtsson. Röke vann med 9-2. Extra kul att Jacke Eliasson levererade ordentligt! (dessutom Bolton-United 2-2) BRA SÖNDAG!!!

Mer om dessa händelser snart...

Buona notte

Ambri-debut, föräldrabesök och hemmapremiär...

Vi börjar i kronologisk ordning. Fredagen var det alltså ingen träning, utan träningen var inställd till förmån för en av årets stora händelser i Ticino. Säsongens första derby mellan Ambri-Piotta och Lugano. Som jag beskrivit tidigare så är Ambri den lilla föreningen som slåss i de nedre regionerna av tabellen medan Lugano är från storstaden och är tänkta att hålla till i andra änden av tabellen. Jag har av många fått höra att just derbyt är väldigt speciellt med en härlig atmosfär så det var med stora förväntningar jag såg framemot kvällen!

Vi som skulle titta på matchen från laget samlades 18.15. Vädret hade blåst upp till äkta svensk höst. Michele Masa, en av laget "underhållare", gav sig genast i akt med att göra banderoller. Inte några Forza Ambri eller Lugano (Masa är nämligen en av de få som håller på Lugano), utan personliga banderoller riktade till vår lagkamrat Gian. Gian jobbar nämligen åt Lugano där han sköter diverse statistik och laget tänkte passa på spela honom ett litet spratt.

Masa sätter igång

Slutresultatet. "Tagliedi" är ett italienskt ord som anspelar på unga flickor på ett aningen sexistiskt vis. Till saken hör att Gian är 30+.

Tifo från Ambri-klacken före match. Bästa MFF-stil på detta tycker jag!

Det vita plastskynket ni ser i bakgrunden är vad som är vad som gränsar mellan inomhus och utomhus. Hallen är alltså öppen utåt på kortsidorna och ingångarna på långsidan består inte av dörrar utan en öppen ingång.  

Ambri-klacken håller hög klass matchen igenom, trots matchbilden på isen.

Ishockeymatchen som utspelades på isen går inte till historien. Ambri var mycket bleka matchen igenom och Lugano kunde enkelt vinna med 6-1. Detta var lite synd eftersom en jämn match säkert hade kunnat elda igång publiken till otroliga höjder. För trots resultatet och den svaga hemmainsatsen så var detta ändå en härlig upplevelse. Hemmapubliken höll igång matchen igenom och denna plåtlada bjuder på enorma ljudkulisser och en fantastisk inramning. 1.40 in i matchen åkte Ambri på en utvisning direkt och den visselorkan skar genom öronen rejält och den som inte var i farozonen för tinnitus innan är det definitivt efter detta. Väl hemma igen på kvällen ringde det rejält i öronen och jag fick säga till Ingrid att det knappt var lönt hon pratade med mig, jag hörde inte ändå. Dock ett minus till att det i stort sett helt avsaknades ett intro inför matchen. Detta höjer alltid pulsen en aning på både spelare och publik och ett bra intro är alltid en upplevelse i sig. Detta och själva matchen ger minus men publikinramningen samt en mycket underhållande hemresa i minibuss (där Barbaro och Masa höll låda med diverse sånger) plussar upp det hela rejält och jag ser framemot att se många fler matcher ute i Ambri.

Under fredagen trillade det även in finfrämmat från Björndalen, Sverige. Jag och Ingrid begav oss till Milano och hämtade hennes föräldrar på flygplatsen och de stannar hela helgen. Under lördagen blev det att visa upp Bellinzona, vilket i sig går ganska fort. Ett runda i centrum på marknaden och sedan upp i de tre slotten. Utsikten är mycket fin från de översta slotten och då solen på nytt ville visa sig blev det en fin eftermiddag.

Familjen Bengtsson på plats i Bellinzona

Under eftermiddagen tog vi oss sedan hem en sväng och kikade på lite fotboll. Man City tog en fin skalp mot Chelsea och visade på nytt att de vill vara med och leka bland de stora pojkarna i år. Liverpool grävde sin grop ytterligare djupare och någon analys av detta orkar jag inte ge mig på. På kvällen begav vi oss till vår restaurang där det åts pizza och avslutades sedan hemma med lite kortspel och ett sneglande öga på den spanska fotbollen.

Idag har Ingrid tagit sina föräldrar på utflykt till Monte Tamaro, solen har beslutat sig för att göra sällskap och bjuder upp till perfekta förhållanden. Själv sitter jag och laddar upp för kvällens hemmapremiär. Känner att det ska bli grymt roligt att lira match, och att spela hemma är alltid lite speciellt. Jag hoppas på mycket publik och god stämning så ska vi på planen göra vårt yttersta för att bjuda på fin underhållning. UHC Laupen står för motståndet och var ett litet bogeyteam för Ticino förra säsongen då TIUH endast fick med sig en poäng från de båda mötena. Jag ser framemot en tuff drabbning och förhoppningsvis ett par pinnar från Lagerkvists klubba!

Håller även tummarna stenhårt för mitt Röke idag som har hemmapremiär mot Åstorp. Allt annat än vinst är en kraftig missräkning, men premiär är alltid premiär och Röke kommer garanterat få jobba hårt för de tre poängen. Jag har dock otroligt stor tro på laget som Röke ställer på benen!

Ciao ciao

Sverigebesök...

Veckans tema har visat sig bli besök och kära återseende av familj från Sverige. Söndag till onsdag tillbringades tillsammans med min familj i Frankrike och imorgon kommer Ingrids föräldrar på besök över helgen. Men inte nog med detta, idag fick vi ytterligare besök från vårt kära avlånga land i norr. För lite mer än en vecka sedan fick jag ett mail från mamman till i denna blogg tidigare nämnda Andrée (numera) Brendheden. Anette skrev att hon köpt sig en liten husbil och skulle bege sig söderöver, med sydligaste delarna av Italien på obestämd tid som slutdestination, och hon erbjöd sig att ta med eventuella nödvändigheter vi kunde önska oss från Sverige. Några förnödenheter var vi inte i behov men däremot bjöd vi in Nettan till att stanna till i Bellinzona när hon ändå hade vägarna förbi. Efter ett par dagars stopp hos dottern Louise, som jobbar som hästskötare i trakterna kring Zürich, så plingade det således i min telefon att Nettan var på ingång till vårt Bellinzona och Ingrid förberedde genast ett litet bakverk. Jag rusade iväg för en kort sväng på ungdomsträning och när jag kom tillbaka hem satt hon så på vår balkong. Att träffa och prata med Anette Persson är alltid ett nöje, otroligt enkel och rolig att prata med! Att jag var tvungen att lämna för träning med U21 hindrade inget, när jag kom tillbaka efter 22 satt Ingrid och Nettan och tjatade fortfarande. Riktigt skoj såklart med besök hemifrån och Nettan lyckades snyta Ingrids föräldrar på målsnöret om att vara det första svenska bekanta inslaget i vårt nya hem här i Bellinzona. Grattis Anette och önskar dig en mycket trevlig resa!

Imorgon blir det en fullspäckad dag. På vägen ner till Milano för att hämta svärföräldrarna är tanken att vi ska svänga inom ett köpcentra söder om Lugano och spana in vad dom har att erbjuda. 15.45 landar Köpenhamns flighten på Malpensa och sedan bär det genast av till Bellinzona. På kvällen avviker jag dock från det svenska sällskapet för att tillsammans med mina lagkamrater bevittna något som sägs vara mycket speciellt. Hockey och derbymatch mellan lilla fattiga kusinen från landet Ambri-Piotta mot stora, rika Lugano från storstaden. Vi fick tidigt klart för oss att hockey är viktigt i Ticino. Och dessutom är det mycket viktigt hos vilket av dessa lag man har sina sympatier. Ambri eller Lugano. Eftersom president Botolli är en stor (och enligt ryktena fanatisk) supporter av Ambri så blev jag tidigt kraftigt påverkad i mitt val av sida. Andelen Lugano-anhängare i laget är av klar minoritet men jag sällar mig till majoriteten under morgondagen. Även om resulatet i matchen egentligen inte intresserar mig alltför mycket så har Ambri mitt fulla stöd och jag ser verkligen framemot en galet intressant och rolig upplevelse!

Jag hade hoppats kunna skriva ett par rader om helgens inledning av division 1 södra och min syn på denna. Kanske t o m slänga in ett tips om hur jag tror serien kan tänkas sluta. Nu är detta inget jag vill slänga ur mig halvhjärtat och tiden ser troligen ut att bli aningen knapp för att hinna med detta innan serien blåses igång. Får jag lite halvt amatörmässigt avvakta omgång 1 och analysera därefter...

Nu ska jag dra mig tillbaka för att få så mycket sömn som möjligt inför morgondagens stora äventyr.

Buona notte e Forza Ambri!

Skratta eller gråta?

Börjar med att förklara rubriken. Den är kopplad till Liverpool Football Club. Säsongsinledningen under gode svensk bekantingen Roy Hodgson har som bekant varit minst sagt knackig. Liverpool FC är en klubb i kaos och befinner sig just nu i en gigantisk identitetskris. Å ena sidan har föreningen sin historia som ingen någonsin kan ta ifrån dom, denna historik gör att Liverpool klassas som en storklubb i både Europa och England. Men å andra sidan har verkligheten sedan en tid tillbaka hunnit ikapp Merseysides stolthelt, vi hittar ett ägarkaos som skapat ekonomisk misär vilket river stora sår i hela föreningen. För 16 månader sedan slutade Liverpool tvåa i Premier League, endast fyra poäng efter segrande Man U, i en säsong där man plockade 14 av 18 möjliga poäng i den inbördes tabellen mellan "The Big Four" och Liverpool hade under hela våren spelat bländande fotboll med bl a resultat som 4-1 borta mot United, 4-0 hemma mot Real Madrid i CL och sprakande 4-4 matcher mot Arsenal i ligan och Chelsea i CL. VAD FAN HÄNDE SEN?? Ja, Xabi Alonso blev Lucas Leiva på mitten. Alonso är förvisso av Europas bästa mittfältare men bar han verkligen hela Liverpools spel med sig ända till Madrid? Detta var våren 2009. Hösten 2010 åker Liverpool Football Club, med 18 ligatitlar och 5 Europacup-troféer ståendes på muséet på Anfield, till Birmingham och slår vakt om poängen man har vid start samt lämnar St Andrews nöjda med 0-0. Hösten 2010 spelar Liverpool Football Club i Europa League. Hösten 2010 åker Liverpool Football Club ut ur Ligacupen mot Northampton från League 2, hemma på Anfield! Förvisso utan Gerrard, Torres, Reina, Johnson osv men fortfarande mot Northampton från League 2! Hösten 2010 är Liverpool Football Club en klubb i spillror och i DESPERAT behov av förnyelse och framtidstro och det är ny ägare med en stor kappsäck guldpengar à la Manchester City som behövs för att det ska anas morgonluft i område L4 igen. Tills vidare tröstar vi oss helt enkelt med att...You'll Never Walk Alone.

Nog om fotboll. Idag kom vi tillbaka till Bellinzona efter ett par dagar i Frankrike där vi som bekant träffat mina föräldrar och storasyster. Självklart mycket kul att få träffa familjen (nästan hela) igen, var ju trots allt sju veckor sedan. Familjetemat fortsätter dock snart, då Ingrids föräldrar blir de första hemifrån Sverige att besöka oss här nere i Bellinzona. De anländer på fredag och stannar till tisdag då de tar Ingrid med sig tillbaka till Björndalen och lämnar mig ensam kvar här, åtminstone för en vecka.

Tänker mig fokusera mer på innebandy resten av veckan här på bloggen. Dels har vi hemmapremiär i form av en mycket viktig match mot en av huvudkonkurrenterna i kampen om topplatserna i tabellen. Dessutom inleds seriespelet hemma i Sverige, vilket jag såklart kommer att följa med absolut största intresse! SSL har redan smugit igång under veckan men till helgen brakar nya Allsvenskan, men framför allt division 1 södra igång! Jag hoppas kunna ge min syn på denna serie innan helgen tar vid. Man får kanske passa på att yttra lite åsikter offentligt nu när man för en gång skull följer denna serie från en annan position än mitt i smeten...

Avslutningsvis, för ett par veckor sedan skrev jag om en intervju som gjordes med mig. Resultatet kan ni vid intresse se här(klicka på länken, bläddra fram till sidan 88-89 och damma av era språkkunskaper!).

Buona notte!

Premiären

Premiären avklarad och det med en match som kort och gott kan beskrivas som en stabil premiärseger, varken mer eller mindre. Motståndet var ett av det svagare i serien, de slutade nia (av tio) förra säsongen och segern var därmed programenlig. Matchen var dock som sagt ingen sprudlande champagne underhållning direkt. Några premiärnerver tyckte jag mig dock inte känna av hos laget utan vi gjorde en ganska solid insats, framför allt de två första perioden där vi går fram till en betryggande 5-1 ledning. Sista perioden gör Uri ett sista desperat försök att komma ikapp genom att pressa högre och detta borde vi ha utnyttjat betydligt bättre och straffat dom, vilket vi inte alls lyckades med och förlorar sista perioden med 1-2 och segersiffrorna skrivs till 6-3. De tre poängen kändes dock aldrig hotade och det är trots allt det som är det viktigaste, att plocka tre poäng och på så vis få en bra inledning på serien. Nästa vecka blir det hemmapremiär och redan då väntar tuffare motstånd, UHC Laupen, tydligen förlust i båda fajterna förra säsongen. Ska bli kul, troligen en av huvudkonkurrenterna i en ev toppstrid och dessutom revansch att utkräva!

Min egen insats då? Tyvärr väldigt slätstruken den också. Att vi vann är givetvis alltid det viktigaste men det kändes lite tomt och snopet efter matchen. Här har man gått och väntat i sju veckor på att serien ska dra igång, de sista dagarna har man fokuserat mer och mer och när vi närmade oss matchen så kändes man sig allt mer laddad. Men när matchen börjar händer...ingenting. Lågt tempo, ingen intensitet, mycket bollflyttande och få målchanser...ingen matchbild som passar mig dessvärre. Jag har inga större invändningar på hur vi som lag genomför matchen, visst kan man anstränga sig hårdare för att driva upp tempot och visst kan man försöka höja aggressiviteten. Men jag är inte säker på att det nödvändigtvis hade gett ett bättre resultat, vi gör trots allt en stabil insats. Men för min egen del blev det en matchbild som inte passar mig så bra, när man dessutom rullar på tre kedjor blir det otroligt svårt att riktigt komma in i matchen vilket gör att man tyvärr tappar ett par procent i skärpa och man blir lätt lite för passiv. Jag gillar mer, och presterar ofta bättre, när tempot är högre (tro det eller ej), högre intensitet och tätare spel. Så jag ser verkligen framemot nästa veckas batalj då det verkar kunna bli en match av just den digniteten, då gäller det att "rise to the occasion"!

Statistik då? Inte särskilt munter det heller, tyvärr -1 i spelet fem mot fem. Har knappt varit inne på ett enda mål under hela försäsongen och är nu inne på två i premiären, klart underkänt. Framåt hade vi tyvärr ganska svårt att skapa chanser i min kedja, "min" kedja som för övrigt innehöll en ny konstellation för varje period, spelade under matchen med fyra olika vingar i tre olika konstellationer. En billig assist i form av en två meters pass på ett frislag blev den totala skörden.

Nu ska inte denna aningen negativa tonen i detta inlägg tolkas som att jag är nedslagen och knäckt, absolut inte. Vi vann matchen och tre poäng hämtades stabilt hem till Ticino, detta var det viktigaste för dagen. Min egen insats var på inget sätt dålig, men inte heller särskilt bra. Hade spelet varit Football Manager hade troligen mitt betyg landat någonstans kring 6.1-6.5. Bättre insatser och betydligt fler poäng kommer att komma framöver, förhoppningsvis och troligen redan på söndag. Detta är jag varken orolig eller tveksam över!

Imorgon bitti, eller rättare sagt och ca 7-8 timmar styr vi kosan söderut för att besöka mina föräldrar och storasyster som befinner sig i södra Frankrike som sagt. Detta gör dessvärre att jag missar morgondagens stora fajt...Man United contro Liverpool! Den ekvationen löste jag inte förrän idag, har inte haft en tanke på att jag skulle missa den. Men inte mycket att göra åt, ska trots allt bli jäkligt kul att träffa familjen så det trumfar fotbollen denna gången. Kul kuriosa är att Ingrids föräldrar i allra högsta grad inte missar matchen, de befinner sig nämligen i Manchester för att bevittna matchen LIVE at Old Trafford! Ingrids far, Jan, fyller nämligen 50 år om två veckor och stora delar av släkten har skramlat ihop till denna present. Kommer att bli en oförglömlig upplevelse för dom, även om jag såklart hoppas att de går miste om att få uppleva en hemmaseger! Jag ska inte sticka under stol med att Liverpool står inför en mycket tuff uppgift, men vår ledsång är trots You'll Never Walk Alone med bland annat textraden Walk on, walk on with hope in your heart.... Just det hoppet bär vi med oss imorgon!

Nu blir det sovdags och en liten bloggpaus på ett par dagar...

På återseende, troligen onsdag!

Ciao ciao

Kvällen före premiär...

Då var det fredagskväll, nyligen hemkomna från ett restaurangbesök hade det normalt varit dags att lugnt och stillsamt sjunka ner i soffan för lite fortsatt fredagsmys...men icke! Fredagar innebär som sagt numera träning, så alldeles strax ska jag bege mig iväg för träning. Men faktum är att jag är inte bitter, jag känner framför allt att jag inte har varken någon rätt eller anledning att vara bitter. Med all den extra tid jag har till mitt förfogande under resten av veckan känns det ganska småaktigt att klaga över att ha träning en fredagskväll. Men det är ju såklart en omställning, hemma i Sverige har vi ju gjort fredagskvällarna mer eller mindre till en helig högtidskväll, fredagsmys hit och fredagsmys dit... Hatten av dock till mina lagkamrater som efter en lång vecka på jobbet tar sig och tränar innebandy kl 20.45 på fredagen!

Ikväll är det ju inte heller vilken träning som helst, det är den sista träningen innan den efterlängtade seriepremiären. En lugn och stillsam träning väntas, med fokus på att nöta frislag och power play, helt enkelt att känna lite på grejorna för att tala hockeyspråk. Och imorgon är det alltså dags. Bortamatch mot Uri Floorball, samling 15.00 och tekning 19.00. De sena tiderna är som ni märker ett genomgående tema vilket även innefattar matchtider. Jag vet absolut ingenting om motståndarna. Jag vet inte ens var vi ska imorgon, vet bara att det är den kortaste bortamatchen. För en gång skull tycker jag det är skönt att inte veta någonting inför en seriepremiär, var står vi gentemot våra motståndare? Vilka är våra största konkurrenter i striden om play off-platserna? Vilka tippas i botten? Hemma i Sverige är jag den som har stenhård koll på dessa saker, vet det mesta om de flesta i serien. Här är det såklart svårt att veta så mycket, då allt självklart är helt nytt. Men jag har valt att inte ta reda på något, jag har helt enkelt valt att inte veta ett skit! På så vis går jag in med öppet sinne och med exakt samma inställning till varje match. Eller åtminstone de första omgångarna, för när väl serien är igång lär man vara tillbaka som vanligt och ha stenkoll på tabeller och placeringar.

Jag hoppas kunna blogga när jag kommer hem efter matchen imorgon. För sedan kommer det dröja en lite stund innan det uppdateras då vi på söndag morgon styr kosan söderut och den franska rivieran för att hälsa på mina föräldrar och storasyster som anländer dit under lördagen. Igen kanske många av er tänker? Ja, det stämmer att mina föräldrar ofta åker till Frankrike. Två gånger om året rättare sagt , en gång på sommaren och en gång på hösten. Förklaringen är den att på sommaren har de semester och på hösten arrangerar de, tillsammans med ytterligare två andra, en bouleresa för en hel busslast med boulespelare från Sverige.

Med tanke på att vi kör tidigt söndag morgon härifrån Bellinzona så ska jag lova att blogga om matchen oavsett klockslag vi återkommer från matchen.

Trevlig helg alla!

Äventyrligt i paradismiljö...

Ingrid har enda sedan vi anlände till Ticino tjatat och gnatat om att hon vill hitta på en massa äventyrliga saker som att paddla, åka forsränning, klättra osv osv osv. Då jag själv inte är alltför entusiastisk över denna typ av aktiviteter har jag inte lagt så mycket energi på det. Ingrid hade dock snokat upp lite information och tog kontakt med de som arrangerade dessa utflykter. Av någon anledning föll hennes första val på canyoning, utan att egentligen ha riktigt koll på vad just canyoning är. Vi kan direkt slå fast att canyoning har absolut inget med kanoter att göra, vilket vi lyckligtvis redan listat ut innan vi gav oss iväg vilket annars hade blivit en mindre trevlig överraskning...

Så här ser informationsbladen ut om canyoning vilket skvallrar om något extremare än lugn och stillsam kanotpaddling.

Utrustningen redo att bäras till startplatsen. Känner mig här mot förmodan väldigt lugn, sansad och faktiskt aningen förväntansfull.

Canyoning handlar helt enkelt om att du tar dig upp på ett berg eller stora klippor för att sedan ta dig neråt på olika vis, antingen genom att som här på bilden vira dig ner med klätterrep eller helt enkelt uttryckt åka rutschkana ner för klipporna i vattenfallen. De riktigt erfarna och mer betydligt mer galna kan dessutom hoppa ner för klipporna ner i de små dammar som bildas här och var. Låter livsfarligt men faktum är att det var betydligt säkrare än man kan tro. Och framför allt, det var riktigt roligt och för att inte tala om vacker såklart. Här fick man uppleva den fantastiska naturen på betydligt närmare avstånd än tidigare, nu var vi mitt bland klippor och vattenfall hoppandes och kanandes som vilket vattenland som helst! Vi var en lite grupp på endast fyra stycken, förutom vi ett tyskt par i vår ålder, och som guide hade vi Munka-Ljungby IBK's Anders Nilsson (eller åtminstone hans schweiziska tvillingbroder). "Anders" var en väldigt bra guide som gav ett avslappnat men ändå tryggt intryck.

Två nöjda nybörjare efter en härlig upplevelse.

Efter äventyret intogs lunch på en klassisk typ av schweizisk restaurang som kallas Grotto. God mat i mycket speciell och mysig miljö...

Detta är utsikten från Grotton.

Ingrid njuter av väder och vyer...

På förhand ska jag erkänna att jag var tveksam till denna typ av aktiviteter. Men eftersom Ingrid så gärna vill testa på så var det givetvis självklart att jag skulle ställa upp och testa på. Med facit i hand är jag mycket nöjd med denna utflykt! Måste säga att jag är förvånad över hur jag själv tog mig an detta äventyr. Sådana här, aningen farliga aktiviteter brukar jag försiktigt ta lite avstånd ifrån men denna gång kände jag mig som sagt faktiskt förväntansfull. Det var en riktigt härlig känsla att glida nerför klipporna, även om det var en aning otäckt att man inte såg vad som väntade nedanför dig. Vattnet var ganska kallt när man guppade rundor i sin våtdräkt och flytväst men känslan var som sagt riktigt skön. Tanken slog mig ett par gånger att detta inte var en särskilt lämplig aktivitet att utföra två dagar före en seriepremiär, hade något hänt att hade man haft en ganska lång näsa men då hade jag fått skylla allt på Ingrid då det var hon som "lurade" iväg mig på detta spektakel... Nu tog vi oss lyckligtvis ner både hela, rena och framför allt väldigt väldigt nöjda! Vill ni läsa lite mer utförligt om vår dag så kan ni kika in på Ingrids blogg där hon beskriver lite mer detaljerat dagens eskapader.

Nu blir det strax att ge sig iväg för att hjälpa till på ungdomsträning, men endast ett pass idag så det blir en tidig kväll för en gång skull vilken kommer att tillbringas framför datorn då Liverpool äntrar den enormt prestigefyllda Europa League ikväll, hemma på Anfield mot Steua Bucarest.

Avslutningsvis tummen upp för de himmelsblå som tog en härlig och viktig seger i superderbyt mot HIF igår, hade kunnat ge massor för att fått vara på Swedbank Stadion igår, lär varit en fantastisk stämning! Tummen upp även för Zlatan som satte sina första kassar i Milan-tröjan och fixade en bra CL-start för ett i övrigt, enligt rapporterna, trögt och segt Milan.

Buona serata

Capito?

För er som undrar hur det går med italienskan kan jag ge en kort uppdatering. Det går framåt! Som jag nämnt några gånger tidigare så blir det bättre och bättre för varje dag, man förstår mer och klarar svänga sig med lite fler ord själv. Nyss hemkommen från de två yngsta lagens träningar kan man slå sig lite för bröstet, idag har jag instruerat flertalet övningar alldeles på egen hand...på italienska. Givetvist är det minst sagt knackigt, grammatiken stundtals uppåt väggarna och man får komplettera med lite kroppsspråk men än dock...instruktionerna sker på italienska och vi är trots allt bara inne på sjunde veckan. Måste säga att det är en otroligt skön känsla att säga att man utvecklas och förstår mer hela tiden. Men det är fortfarande otroligt svårt såklart. Så länge det stannar vid enstaka meningar fungerar det ganska bra och man förstår och kan svara kort, vilket ofta är fallet när jag är nere på ungdomsträningarna och pratar med tränare och spelare. Värre är det när man är med laget och det blir flera meningar och längre utläggningar, då tappas tråden rätt snabbt. Dock har jag snappat upp de flesta uttrycken som används i samband med spel och där har jag börjat bli ganska aktiv i pratet på planen och på bänken, jag försöker själv undvika engelska så mycket som möjligt men ofta är det svårt, framför allt när man försöker förklara något och vill få fram en poäng. Och detta äventyret innebär inte bara att man fått chansen att lära sig ett nytt språk, min engelska har också fått ett rejält uppsving nu när man nästan pratar det dagligen vilket är riktigt skönt.

Nu är det alldeles strax dags för Champions League och jag har inte riktigt bestämt mig för vilken match det blir, lutar nog åt att lägga upp flertalet streams och zappa lite. Synd man inte har större bildskärm...

Det visade sig att jag inte alls hade förstått rätt angående morgondagens "träning", det är inte en internmatch som väntar utan vi ska tydligen träningsspela mot ett lokalt lag från divisionen under. Jag lurades lite av att vi skulle ha en vit och en svart träningströja med oss, vilket jag associerade som att vi skulle ha ett vitt lag och ett svart lag och möta varandra. Som sagt, italienskan blir bättre men det är fortfarande väldigt svårt och en lång bit kvar... Nu verkar det ju inte vara någon officiell träningsmatch men än dock en match.

Buona serata!

Seriepremiärvecka...

Då var veckan kommen, veckan då serien drar igång. För alla oss som håller på med idrott är det en efterlängtad vecka, den innebär att en lång period med svettiga uppbyggnadsträningar och massor med (viktiga på sitt sätt) betydelselösa träningsmatcher. Nu står det äntligen poäng och serieplaceringar på spel och det är ju detta som gör alla löpmeter och svettdroppar under sommaren värda. Men än är det bara tisdag och premiären låter vänta på sig ytterligare några dagar...

På klassiskt vis så var gårdagens träning också snäppet bättre än de senaste veckorna, och med klassiskt menar jag ju just det att när det närmar sig allvar så hittar alltid alla till träningarna och alla hittar även ytterligare några procent att krama ur. Vi har ju en hyfsat stor trupp så där är konkurrens om platserna vilket enbart är positivt då det ofta leder till att kvalitén på träningarna höjs. Fyra fulla kedjor kunde vi igår mönstra för första gången under hela min tid här nere och nu börjar kedjepusslet äntligen falla på plats. Men konkurrensen är som sagt tuff och på onsdag är det tänkt att vi ska spela en internmatch, om jag förstått det hela rätt. Detta ställer jag mig positiv till och förhoppningsvis bör det leda till att vi får upp tempo och intensitet då fredagens träning enbart kommer att bestå av finslipning av fasta situationer som frislag och powerplay/boxplay.

Efter gårdagens träning väntade Ingrid med en framdukad kräftskiva. Sista kräftorna för detta året och de smakade som vanligt fantastiskt bra. Efter att vi avnjutit detta på balkongen så blev det att bänka sig framför US Open-finalen som nu blev av. Ytterligare ett regnavbrott drog ut på det hela vilket ledde till att det blev en lång natt för min del innan Nadal stod som segrare. Jag vet inte varför egentligen, men Nadal är ingen favorit hos mig. Troligen för att jag beundrar Federer enormt och att jag inte gillar det faktum att Nadal börjar smyga sig ikapp den store Fed i historieböckerna!

Nu blir det en sväng till gymmet innan det blir ungdomsträningar med de yngsta för att avsluta kvällen med ett efterlängtat inledande av Champions League!

Buona giornata tutti!

Ciao ciao

TIUH Masters del 2

Lördagens andra match var som sagt mot NLB-laget från huvudstaden, Bern. Matchen var snäppet bättre än den första men slutade i förlust med 2-3. Fick sätta dit en balja från favoritpositionen i power play, lågt ur minimal vinkel, vilket var riktigt skönt. Förlusten i övrigt inte mycket att säga om. Två nya matcher väntade på söndagen, mot samma motståndare! Denna turnering innehåller tyvärr bara tre lag och man har valt upplägget att alla möter alla två gånger i matcher över 2x20 minuter effektiv tid. Detta tillsammans med att vi saknar en hel del folk har gjort att turneringen känns lite avslagen och genomförs med ett mer avslappnat intryck.

Spelordningen för vår del var den samma som gårdagen och dagen inleddes således med match mot Sum på nytt. Då Sum redan hunnit möta Bern på morgonen var det deras sista match och det var en tröttkörd motståndare vi stötte på. Slutsiffrorna stannade vid 6-1 och matchen kan väl liknas vid ett enklare träningspass. Två assist stannade skörden vid och ett missat friläge där jag testade på varianten med klubban mellan benen, vilket lyckades väl bra då jag något förvånad fick se bollen gå över ribban. Lite synd då det hade varit kul att få bjuda på en delikatess till mål, vilket inte händer alltför ofta!

Sista matchen således mot Bern på nytt. Fysiskt har matcherna kännts bra hela helgen och kroppen känns i bra trim. Det jobbigaste med att spela dessa turneringar med flera matcher per dag är just att det är flera matcher per dag. Väl uppe i varv känns det ok, även om det inte spritter i benen direkt, men när man varvat ner och kopplat av för att några timmar senare åter gå på uppvärmning för ny match så känner man att man inte är 19,5 år längre! Inte blir det bättre av att man har en minst sagt märklig syn på uppvärmning här, men mer om det någon annan dag.

Tillbaka till matchen. Åter var det en match i ganska behagligt tempo, vår vana trogen spelade vi riktigt stabilt försvarsspel matchen igenom vilket var grunden till slutresultatet. Lagerkvist prickade in 1-0 efter 1.01 och efter detta släppte vi inte ledningen. Bern hade svårt att skapa klara målchanser och vi var effektiva när våra lägen dök upp. 5-1 visade matchuret när slutsignalen ljöd och Ticino är mästare i sin egen turnering!

Som genrep helgen innan seriepremiären var detta egentligen en katastrofal turnering ur innebandysynpunkt. Få spelare och avslagna matcher mot antingen svagt eller aningen ointresserat motstånd. En sådan här turnering ska ju egentligen vara till för att finslipa de sista detaljerna, att gnugga ihop kedjor och backpar, att fila på frislag och sätta power play/boxplay. Men detta har varit omöjligt då vi varit kraftigt decimerade. Nu är jag inte alltför bekymrad ändå. Faktum är att eftersom jag tycker att försäsongen har varit alldeles utmärkt med gott resultat och goda framsteg så känns som vi är bra förberedda för att dra igång serien. Visst är där en del frågetecken kring vem som ska spela med vem, det laboreras kraftigt i kedjorna kan jag säga. Ni som brukar klaga där hemma hade nog slitit ert hår här. Men för egen del har det varit ok hittills då jag fått chansen att testa spela med de flesta. Nu börjar det dock kännas som det vore skönt att få slå sig till ro med ett par spelare, vilket jag vet blir fallet från nästa vecka. Men vi har visat upp en större trygghet i vårt försvarsspel än vad jag vågade hoppas på efter de första träningarna, kan vi behålla denna trygghet har vi goda möjligheter att nå fina resultat i serien.

Men även om helgen inte var optimal ur förberedelsesynpunkt så har den givit mycket positivt ändå. Vi som varit med har haft trevligt, både på och utanför plan (tack Ludo och Olivia för ett gott värdskap och en trevlig lördagskväll), och framför allt så vann vi och att vinna är alltid positivt. Tre turnering har Ticino ställt upp i under försäsongen och gått segrande ur två, imponerande! Men försäsong är en sak och seriespel en annan. Gäller att börja leverera med start redan på lördag!

Några korta rader om helgens bistra fotboll (förutom Evertons fantastiska slutminuter mot Scums). Zlatans debut blev en lite missräkning och Milan var snabbt tillbaka i gamla synder. Tror dock man snabbt lär sig läxan att matcherna vinns på planen och inte på transfermarknaden. Känns som det smög in sig en falsk säkerhet efter den succéartade premiären och därefter supervärvningarna av Ibra och Robinho.

Premier League helgen avslutades i Birmingham där Liverpool gästade och än en gång var det tyvärr ingen munter syn för oss röda supportrar. Krampaktigt, taffligt och vissa stunder direkt dåligt spel och resultatet 0-0 var till belåtenhet för Liverpool. Det är tyvärr en lång väg att vandra innan vi är med och utmanar om titeln på allvar igen. Jag hoppas bara att Gerrard, Carragher och Torres hinner vara med om detta...

Helgen för egen del kommer att avrundas med US Open-final. Min personliga favorit, eleganten Federer, missade tyvärr finalen och jag är nu rädd för att Nadal plockar detta ganska behagligt.

Uppdaterad: Nadal-Djokovic uppskjuten till imorgon pga regn. Ökar åtminstone på Djokovics chanser en aning med en extra vilodag, med tanke på gårdagens holmgång. En annan väljer att dra sig mot sängen istället...

Buona notte!

TIUH Masters

Match 1 avklarad

Mot ett från Ticino vid namn Sum och är hemmahörandes i divisionen under oss, dvs division 2. Helgens turnering ser ut att bli av det mer avslappnade slaget, matcherna spelas endast i 2x20 och dessutom fattas vi en hel del spelare av diverse anledningar. I denna match körde vi på två femmor vilket var riktigt skönt i en match av denna typen, kortare tid och mot svagare motstånd.

Matchen i sig är inte värd många rader, spelet var långt ifrån bländande och publikfriande. Vi hade såklart mycket boll men Sum var absolut inte ofarliga och stack upp på attacker med jämna mellanrum. Segersiffrorna skrevs till 4-0 efter ledning med 3-0 i paus. Fick sätta dit mina första mål i den rödblå tröjan och de första "ordentliga" målen dessutom. Målen jag gjort tidigare har varit ett PP-mål i öppen kasse och två turliga långskott så det var skönt att få sätta dit två riktiga baljor. Första efter att brutit ett uppspel och andra efter inbryt mellan två försvarare och vid båda målen med avslut högt till vänster om keepern. Målen föll tätt inpå varandra halvvägs in i första perioden. Den sköna känslan av att göra mål förbyttes dock snabbt till ren och skär frustration under framför allt hela andra perioden. Om matchen i stort var svag så var min insats under sista 20 rent bedrövlig. Motståndet var egentligen försvarsmässigt direkt dåligt men ändå dräller man runt och tappar bollar och sprider passningar till höger och vänster. Just nu är toppformen en bit bort, fysiskt känns det bra men bollkontrollen och känslan för spelet är för tillfället långt ifrån tillfredställande. Poängskörden både kunde och borde blivit betydligt större än de tre det stannade vid. Fanns massor med tillfällen att sätta upp kedjekamrater för fina lägen men direkt usla passningar från min sida förhindrade detta. Men det är bara att glömma och gå vidare, ny match 17.50 och då mot motstånd från NLB då Bern Capitals står på andra sidan.

Eftermiddagen kommer såklart bestå av vila, mat och Premier League i form av Everton-Man U med avspark 13.45.

Ciao!

Vilken comeback!

Efter ett par dagars svenskt höstrusk så här solen gjort storstilad comeback i Ticino och idag var den i högform, kvicksilvret har legat närmare 30-strecket som vilken sommardag som helst och det är bara att njuta!

I helgen är det turnering igen, denna gång på hemmaplan här i Bellinzona. TIUH Masters och förutom herrturnering så liras det även i klasserna U16 och U21. Och idag har jag hjälpt till ett par timmar med att flytta lite bord och bänkar inför denna turnering. Väl hemma bjöds man än en gång på en god måltid, denna gång en gammal svensk klassiker "Flygande Jakob". Skönt att varje dag bli påmind om hur lyckligt lottad man är, så att man inte glömmer bort det!

Efter maten blev det en kort sväng ner på stan för lite efterätt i form av glass. Tyvärr innebär fredagskväll även träningskväll och strax ska man bege sig iväg. Även om veckorna här nere ser lite annorlunda ut, i form av att dagarna inte fylls av arbete och man har större frihet, så känns fortfarande fredagskväll och helg lite speciellt och därför är det såklart lite trist med sen träning på fredagar. Dagens träning bör bli av det lugnare slaget då det som sagt vankas en del matcher i helgen.

Imorgon debuterar Zlatan för Milan, borta mot Cesena. Tyvärr blir det inte att titta på hans hemmapremiär live at San Siro nästa vecka då matchen blivit flyttad till lördagen, då vi har seriepremiär på bortaplan. Blir att bege sig dit vid ett senare tillfälle istället!

Buona serata tutti e ci sentiamo presto!

Ciao ciao

Nattpass

Igår blev det som planerat ett nattmaraton med US Open-tennis i form av Söderling-Federer som huvudattraktion. Vanligtvis en omöjlighet men numera har jag förmånen att kunna ta ett nattpass mitt i veckan så här så varför inte passa på!?

Matchen aviserades skulle starta ca 02.30 och då jag som vanligt när man kommit hem från en sen träning inte är särskilt sömnig så föll valet på att stanna vaken och då med Football Manager som hjälpmedel. Tennismatchen kom inte igång förrän närmare 03.30 men detta var mot alla odds inga problem för herr Lagerkvist denna natt. Nöjd kunde jag bevittna denna kvartsfinal som spelades i väderförhållande som tog tankarna tillbaka till stormen Gudrun! Tyvärr drabbade detta Söderling hårdare och Federer avgick med segern i raka set. Tycker att Robin spelade bra men var inte tillräckligt vass när chanserna kom. Det är grymt små marginaler, hade han tagit någon av breakchanserna i första set, inte missat volleyn vid 40-0 för att sedan tappa gamet i andra eller framför allt tagit chansen han själv givit sig och servat hem tredje set så hade matchen kunnat bli en riktig klassiker. Jag säger absolut inte att han hade vunnit, för Federer spelade helt makalöst bra och hade säkert gott segrande även ur en femsetare, men vilken match det hade kunnat blivit! Det är en än gång bara att lyfta hatten för denna fenomenale mästare, troligen den störste idrottsmannen genom tiderna alla kategorier! Federer är alltid en njutning att titta på. Får hoppas att Robin antingen plockar ytterligare en placering på rankingen eller har lite mer flyt i lottningen i Grand Slams framöver så att han slipper springa på Federer så "tidigt" hela tiden, en semi eller final hade varit än häftigare.



Med tanke på nattsudderiet blev det en lång sovmorgon, om än få timmars sömn, och efter frukost (vid lunchtid) så begav vi oss till gymmet en sväng. Väl hemma igen lagade Ingrid mat i form av en fantastiskt god helstekt kyckling med brunsås och potatismos. Som en sann dröm smakade det och jag kan verkligen inte hur mycket jag än anstränger mig förstå hur man kan nonchalera en god sås stora betydelse så mycket som man gör här nere! Dom vet inte vad dom missar!



Nu plitar jag ner de sista raderna för att hastigt bege mig iväg på jungfrufärden på min cykel för ett träningspass med U18-21 laget

En sådan dag

Blev ett sent uppvaknande idag (nämner inget klockslag för säkerhets skull...). Ingrid tryckte på för morgonpromenad och jag hängde aningen motvilligt på, var inte alls på hugget och kände mig halvt sovande fortfarande. Ingrid hade sikte på en lång runda men jag räddades av regnet och det blev kortare än tänkt. Frukost (kanske åtminstone bör kalla det brunch) intogs innan vi bänkades oss framför datorerna ett slag, Ingrid för att blogga och jag för att läsa diverse nättidningar, framför allt om gårdagens EM-kval runt om i Europa. Nämnde ju aldrig i gårdagens blogg att Schweiz fick stryk av England med 3-1. Att förlora mot England är kanske inget man höjer alltför mycket på ögonbrynen för, men på hemmaplan bör man kunna kriga sig till åtminstone en poäng. Nu spelade man inte särskilt bra fotboll och Englands seger var egentligen aldrig riktigt hotad även om Schweiz reducerade till 1-2 med en riktig pärla (kolla in klippet).

Ingrid nu begett sig till gymmet och denna gången föll jag för bekvämligheten och sitter kvar hemma framför datorn. Idag var jag helt enkelt inte ett dugg sugen (det är helt enkelt en sådan dag) och då Ingrid dessutom flaggat för att hon kände för att kika i affärer efteråt kände jag att det kanske var läge för ett par timmar egen tid istället, så efter att detta blogginlägg avslutas så blir det att sätta tänderna i en gammal god vän:


Världshistoriens bästa datorspel och lösa tidsfördriv!

Ikväll väntar som vanligt innebandyträning och efter denna förväntar jag mig att det blir en lång kväll/natt framför datorn. Klockslag har jag inte koll på än men ikväll drabbar Roger Federer, Svizzera och Robin Söderling, Svezia samman i US Open! Hoppas såklart innerligt på att Söderling ska kunna utföra en ny bragd men misstänker att den fantastiske mästaren Federer blir för tuff...(kika klippet och njut - han har f ö repriserat detta slag i årets turnering!)

Buon pomeriggio tutti!

Ciao ciao

Plikten utförd...

Idag vaknade vi till svenskt höstrusk. När man drog upp persiennerna möttes man av ett ihärdigt ösregn och småkyliga vindar. Att hösten ska ha anlänt till Ticino är dock föga troligt och solen verkar göra snabb comeback redan till helgen.

Idag hade vi stämt träff med Ingrids svenska lagkamrat i Verbano, Lisa. Lisa är precis som vi nya för säsongen och har varit i Ticino i två veckor. Hon bor hos sin tränare Giorgio, som varit i Lisas klubb Kumla de två senaste säsongerna, och hans familj i Lugano. I Lugano ligger Svenska konsulatet dit vi hade tänkt ta oss för att, med hjälp av Lisa, rösta i det svenska riksdagsvalet.


Plikten utförd!

Efter röstningen begav vi oss hem till Lisa för att äta lunch tillsammans med hela familjen Giorgio. Lasagne och efterföljande ost och efterrätt serverades och avnjöts i gott sällskap. Efter lunchen tog vi oss ner till centrum med Lisa som guide. Tyvärr svek vädret oss som sagt denna dag och Lugano fick inte chansen att visa upp sig från sin bästa sida. Men staden känns både trevlig och vacker, och vi kommer åka dit fler gånger framöver. Efter en guidad tur i ösregnet tog vi oss en fika på Manor's restaurangavdelning. Manor är en schweizisk motsvarighet till svenska Åhléns. I denna restaurang fanns det mesta av det mesta. Färskt, fräscht och valmöjligheterna kändes nästan oändliga. Blir definitivt återbesök för större måltidsintag i framtiden.




Som sig bör när man är i närheten av Lugano blev det en snabb sväng inom IKEA för lite svenska förnödenheter i form av Kalles kaviar, salta kex och rostad lök.




Kvällen har först inneburit ett besök på träningspass för klubbens yngsta utövare, ett riktigt charmigt och härligt gäng morgondagens hjältar. Väl hemma igen var det genast in i duschen för att sedan dra på sig den svenska matchtröjan och bänka sig framför datorn för EM-kval, Sverige-San Marino. Efter att inte beskådat en enda av årets landskamper såg jag framemot att äntligen få bevittna detta Erik Hamrén-lag man läser så gott om i tidningarna. Att Zlatan dessutom visade upp sig i moderstaden gjorde ju inte matchen mindre intressant, även om det var ett San Marino med 34 raka förluster och som inte gjort mål på två år...

Livet utomlands innebär att 50 tums TV är ett minne blott och denna kväll fick man nöja sig med denna storleken på bilden. Men man får helt enkelt sitta lite närmare...

Även om motståndet är svagt ska matchen spelas och den ska även vinnas på planen vilket Sverige gjorde med bravur. Första 15 minuterna var alldeles bländande och redan då kunde det ju stått 6-0! Mellbergs röda är såklart lite smolk i bägaren, och då inte för att Sverige fick lira 60 minuter med tio gubbar utan för att han nu är avstängd mot Holland om en dryg månad. Mellberg har varit svensk försvarsgeneral sen 1872 och kommer att vara väldigt saknad. Aftonbladets drog till med i sin blogg att han hellre hade haft Zlatan avstängd, och även om jag inte riktigt är beredd att gå lika långt så håller jag nästan med. Men Hamrén's harmoniska landslag fixar säkert det galant och dagens ersättare Granqvist är ju trots allt aningen målfarligare än den gode Olof.

Avslutningsvis så ska nu inställningarna för att kommentera vara justerade vilket ska underlätta så var nu inte blyga att plita ner ett par rader eller två, alltid kul!

Och allra sist ett musiktips, ni som har iTunes: sök på John-John, Dansar du så Dansar jag. Numera bejublad radiohit i Sverige säger ryktet!

Buona notte

Härliga helg!

Helgen snart till ända och det har varit en fantastiskt härlig helg som sent kommer glömmas. Ca 13.00 lämnades Bellinzona för en färd norröver till de tyska delarna av detta förtrollade land. Destinationen var Langnau där Rögle BK skulle träningsspela mot just Langnau. Rögle har tillbringat hela veckan i Schweiz på träningsläger och med min barndomsvän Andrée Brendheden som nyutnämnd lagkapten i Rögle var det en självklarhet att ta chansen att få kika lite hockey men framför allt för att få träffa Andrée lite.

Tigers stod för motståndet och deras hemmahall skvallrade inte mycket om att här är ett lag i högsta ligan hemmahörandes! Ett plåtskjul med träläktare helt enkelt...

Matchen var inte av något större underhållningsvärde och kapten Brendheden såg inte alltför road ut. Visade sig dock ha sin förklaring i skadebesvär som förstört hela försäsongen, Andrée klev av efter två perioder. Då vände Rögle 0-2 till 2-2... ;-) Efter matchen möttes vi upp på parkeringen och tuggade lite skit. Alltid lika kul att träffa och snacka med Andrée...

Natten tillbringades i Langnau, på hotell Emmenthal.

Langnau är inte särskilt stort och vi hamnade på samma restaurang som Rögle. Ingrid valde pasta. Hon tyckte om vad hon valt, åtminstone det mesta av det......

Men vi har inte spenderat dryga åtta timmar i bil och en natt på hotell enbart för att kolla en träningsmatch med Rögle BK. Vi bestämde oss för att göra helgen till en enda stor utflykt och valde vägen över bergen, samma väg som vi åkte med laget förra helgen. Ni som följer bloggen vet att jag talat mig minst sagt varm om dessa vägar och landskap. Jag ska inte säga mer om detta utan ni får njuta och bedöma själva. En bild säger ju mer än 1000 ord som sagt... Här är ett axplock av alla bilder vi tagit och som synes hade vi vädret på vår sida...

Varenda bild känns som ett givet vykort och det är precis så man kort kan beskriva de schweiziska landskapen, vykort.

Hemma i Bellinzona centrum var det vinfestival. Mycket folk och glad stämning.

Och härlig underhållning! Utstyrslarna är klassiskt schweiziska!

En strålande helg till ända. Vägarna var förutom fyllda med en del bilar och rikligt besökta av cyklister (tunga vägar att cykla på, inget för mig kanske men Pär Hedlund drömmer våta drömmar om sådana här landskap kan jag lova) och motorcyklar. Full förståelse för detta! Tips till alla som kör motorcykel, ta en semester över de schweiziska alperna! Det kommer ni sent glömma! För er som inte har motorcykel...ta bilen istället!

Nu avrundas helgen soffliggandes innan vi sätter tänderna i en ny vecka med nya äventyr imorgon!

Buona serata!

Galen match...

Börjar med resultatet direkt. Förlust 2-3 och utslagna ur cupen. Vi hade en hel del chanser för ytterligare mål och jag själv var en av syndarna. En handfull mer eller mindre bra målchanser som inte förvaltades, borde verkligen kommit ett mål från Lagerkvists klubba igår! Men vi gör en bra match och står upp riktigt bra mot ett lag från högsta ligan. Såklart alltid trist att förlora, framför allt när det är en så tajt match, men vi kan vara stolta över insatsen och lämna den rakryggade. St Gallen imponerande inte alltför mycket på mig. Massor med bollinnhav men svårt att skapa målchanser. Vi gör än en gång en kanonmatch defensivt och gör det otroligt svårt för St Gallen och det som släpps igenom stoppar Tex i kassen förtjänstfullt. Tyvärr hamnar vi på botbänken alldeles för ofta igår och samtliga St Gallens mål föll i just power play. Special teams är alltid viktiga och i gårdagens match blev det direkt matchavgörande. Tycker ändå vi gör det bra i boxplay, men St Gallen var skickliga och det är svårt att stå emot ett bra power play även om man har en bra box. För att vinna denna match hade vi behövt hålla oss mer på plan. Men det är ibland lättare sagt än gjort, möter du ett lag från högre upp har dom ofta mycket boll men det är otroligt viktigt att du spelar ett aggressivt försvarsspel, vilket ofta leder till mycket frislag vilket lätt leder till för många utvisningar och så var tyvärr fallet igår också. Hade vi dock utnyttjat de kontringar som bjöds och tagit våra målchanser vi vaskade fram (guilty as charged!) bättre hade vi ändå kunnat inkassera en rejäl skalp!

Nu kommer vi osökt in på utvisningar och därmed domarna. Innebandyn här är något annorlunda än hemma och domarna är den största anledningen till detta. Gårdagen match var i de två perioderna i högt tempo, aggressiv och otroligt intensiv. Precis så som innebandy ska spelas och när det är som absolut roligast! Dock är bedömningarna här nere aningen annorlunda än vad som bedöms i Sverige och spelarna rättar sig såklart efter detta. En stor omställning helt enkelt. Jag vet inte om det är en fördel eller nackdel att man inte kan kommunicera med domarna (majoriteten är från Swisstyska delen), i brinnande matchsituationer är det frustrerande att inte kunna prata med domarna och kunna förklara hur fel dom har men jag har nog kommit fram till att i slutändan är det en fördel trots allt... Den största skillnaden jag märkt är dels att slag tolereras i högre grad men framför allt är det spelet vid sarg som bedöms annorlunda. Hemma i Sverige är man stenhårda mot att trycka och tackla i ryggen på motståndarna, här är det mer eller mindre fritt fram. Man satsar otroligt aggressivt vid sargen och en liten tryckare i ryggen för att vinna bollen tillåts nästintill jämnt vilket i mina ögon förstör spelet en del. I en tät och het match som igår triggas spelarna igång och satsningarna blir tuffare och tuffare. Jag kan lova att ett svenskt domarpar i gårdagens match och 5-minuters utvisningarna hade duggat tätt! Jag är väl medveten om att jag inte är någon stor anhängare av domare, och att nivån hemma i Sverige alldeles för ofta (milt uttryckt) varierar. Men när detta äventyr avslutas misstänker jag att jag kommer ha en annan syn på den svenska domarkåren...kanske rent av lär mig att uppskatta dom!

Trots att det blev en sen kväll igår, matchen började 21.00 som man var inte hemma förrän kring 24 och efter en stund på balkongen inte i säng förrän närmare 02, så vaknade man till ganska tidigt. Ingrid ligger fortfarande och sover medan jag sitter här. Helgen är tänkt bli en två dagars utflykt norröver. Andrée Brendheden med sitt Rögle är på träningsläger i Schweiz och möter idag Lagnau, ca 2,5 h härifrån. Vi har tänkt oss att ta två flugor i en smäll och tar bilen över alppassen och avnjuter det fantastiska schweiziska landskapen och sedan titta på Rögle och byta ett par ord med kapten Brendheden. Det är bara en vecka sedan jag åkte dessa vägar men är fortfarande berusad av skönheten. Dessutom var ju inte Ingrid med...

Avslutningsvis riktigt härligt att komma hem och läsa att Sverige inlett EM-kvalet med en stabil seger. Som sagts tidigare, kan bli ett riktigt intressant kval detta!

Ha en trevlig helg!

Ci sentiamo!

Ciao

Torsdag...

Idag har varit en lugn och stillsam dag här i Bellinzona. Inga större utsvävningar och en ganska vardaglig dag, vår nya vardag helt enkelt. Morgonpromenad när man vaknat, frukost i solen på balkongen, en stund vid datorn, en sväng på gymmet. Idag tog vi en sväng till "vår" restaurang för en bit mat. Tyvärr var det endast en servitör på stället och denne herre hade ingen aning om vem jag var och hade ingen susning om någon överenskommelse med Ticino Unihockey. Överenskommelsen som jag har i mitt kontrakt är att jag och Ingrid får gå ut på denna restaurang och ta oss något enkelt att äta en gång i veckan. Detta är såklart ganska nytt ännu och just denna servitör hade alltså inte nåtts av denna information. Ingen skugga över honom, han visste ju inget. Vi fick snällt betala för vår pizza och får väl gå dit en gång till denna veckan istället!






Bilden är tagen utanför vårt gym, där vi numera spenderar lite tid. Jag har aldrig tidigare varit någon flitig gymbesökare, tycker helt enkelt inte det är särskilt kul. Men här är det lite annorlunda. Dels har jag betydligt mer fritid än vad jag är van vid att ha, vilket gör det lättare att träna lite extra. Men framför allt så har ju detta gym en teknologi, som jag berättat om tidigare, som hjälper dig att komma igång ordentligt. Ingrid beskriver detta på ett bra sätt och visar med ett par bilder i sitt blogginlägg idag. När man väl är på plats på gymmet följer man bara nyckelns instruktioner vilket gör att passet flyter och genomförs på ett bra sätt även om man kanske inte är riktigt på hugget. Någon riktig gymkille som lyfter en massa skrot kommer det aldrig bli av mig, det kan jag lova, men det funkar alldeles utmärkt som kompletterande träning till innebandyn.

Har varit en sväng på ungdomsträning, ikväll var det första träningen för de allra yngsta, 10-12 år. Härligt gäng och jag måste säga att jag är lite imponerad av både spelare och ledare på ungdomssidan, jag hade förberett mig på att nivån skulle vara betydligt lägre än vad den är. Det ska bli skoj att försöka dela med sig av lite tips och erfarenhet under säsongen.

Nu är det för ovanlighetens skull Ingrid som är iväg och tränar innebandy och jag som sitter hemma ensam. För egen del väldigt skönt att få koppla av lite! Och snart ska det njutas ordentligt...när Ingrid kommer hem ska kräftorna dukas fram och det ska bli fantastiskt gott. En liten kräftskiva i miniatyr!

Fredagskvällen kommer att tillbringas i Arti & Mestieri (hemmahallen). Cupmatchen imorgon mot St Galllen, ett lag från NLA. Ska bli riktigt intressant att möta ett lag från högsta ligan. Vi går inför att göra en riktigt bra match så får vi se hur långt det räcker. Tyvärr innebär detta att man missar morgondagens premiärmatch i EM-kvalet. Varför i hela friden spelar dom en fredag för?? Landskamperna spelas ju alltid onsdagar eller lördagar! Dålig tajming på matchdagsbyte... Jag får än en gång nöja mig med att se höjdpunkter i efterhand. Att landskamperna spelas imorgon betyder ju dessutom att hela helgen, som för en gång skull är helt fri från innebandy även är helt fri från fotboll...! Misstänker dock att Ingrid inte är lika besviken över detta...

Buona serata tutti!

Ciao ciao

Un post per tutti i miei compagni di squadra...

QUESTO È UN BUON E UNA CORRETTO COLAZIONE! ;-)



Porridge con latte, pane croccante, uova, kiwi e da bere...c-vitamina.

No pane bianca e no nutella...così...NO ZUCCHERO! Questo e un buon inizio dell giorno!

Vad vi har haft för oss under dagen får ni läsa om och framför allt se om på Ingrids blogg:



http://ingridischweiz.blogspot.com/spot.com/

Själv är jag rejält trött efter denna dagstur och ska nu vila upp mig inför kvällens träning. Före träningen ska det fotograferas till intervjun jag gjorde i förra veckan...

Ciao!

PS. Vill avsluta med att sända lite ryggdunkningar till Fredde Nilsson i Röke. Fredde har de senaste säsongerna som många känner till varit mycket skadedrabbad, efter sin korsbandsskada för några år sedan. Fredde har kämpat sig tillbaka och är i sina bästa stunder en fantastiskt duktig back. Fredde var i år den naturliga arvtagaren av kaptensbindeln som jag lämnat efter mig i Röke men i söndags var olyckan framme på nytt. Korsbandet av igen, denna gång i det andra knäet. Trist för Röke att förlora en viktig back och kugge men framför allt mycket tråkigt för Fredde. Jag hoppas du orkar kriga dig igenom ännu en rehabiliteringsperiod och tar dig tillbaka än en gång!