Premiären

Premiären avklarad och det med en match som kort och gott kan beskrivas som en stabil premiärseger, varken mer eller mindre. Motståndet var ett av det svagare i serien, de slutade nia (av tio) förra säsongen och segern var därmed programenlig. Matchen var dock som sagt ingen sprudlande champagne underhållning direkt. Några premiärnerver tyckte jag mig dock inte känna av hos laget utan vi gjorde en ganska solid insats, framför allt de två första perioden där vi går fram till en betryggande 5-1 ledning. Sista perioden gör Uri ett sista desperat försök att komma ikapp genom att pressa högre och detta borde vi ha utnyttjat betydligt bättre och straffat dom, vilket vi inte alls lyckades med och förlorar sista perioden med 1-2 och segersiffrorna skrivs till 6-3. De tre poängen kändes dock aldrig hotade och det är trots allt det som är det viktigaste, att plocka tre poäng och på så vis få en bra inledning på serien. Nästa vecka blir det hemmapremiär och redan då väntar tuffare motstånd, UHC Laupen, tydligen förlust i båda fajterna förra säsongen. Ska bli kul, troligen en av huvudkonkurrenterna i en ev toppstrid och dessutom revansch att utkräva!

Min egen insats då? Tyvärr väldigt slätstruken den också. Att vi vann är givetvis alltid det viktigaste men det kändes lite tomt och snopet efter matchen. Här har man gått och väntat i sju veckor på att serien ska dra igång, de sista dagarna har man fokuserat mer och mer och när vi närmade oss matchen så kändes man sig allt mer laddad. Men när matchen börjar händer...ingenting. Lågt tempo, ingen intensitet, mycket bollflyttande och få målchanser...ingen matchbild som passar mig dessvärre. Jag har inga större invändningar på hur vi som lag genomför matchen, visst kan man anstränga sig hårdare för att driva upp tempot och visst kan man försöka höja aggressiviteten. Men jag är inte säker på att det nödvändigtvis hade gett ett bättre resultat, vi gör trots allt en stabil insats. Men för min egen del blev det en matchbild som inte passar mig så bra, när man dessutom rullar på tre kedjor blir det otroligt svårt att riktigt komma in i matchen vilket gör att man tyvärr tappar ett par procent i skärpa och man blir lätt lite för passiv. Jag gillar mer, och presterar ofta bättre, när tempot är högre (tro det eller ej), högre intensitet och tätare spel. Så jag ser verkligen framemot nästa veckas batalj då det verkar kunna bli en match av just den digniteten, då gäller det att "rise to the occasion"!

Statistik då? Inte särskilt munter det heller, tyvärr -1 i spelet fem mot fem. Har knappt varit inne på ett enda mål under hela försäsongen och är nu inne på två i premiären, klart underkänt. Framåt hade vi tyvärr ganska svårt att skapa chanser i min kedja, "min" kedja som för övrigt innehöll en ny konstellation för varje period, spelade under matchen med fyra olika vingar i tre olika konstellationer. En billig assist i form av en två meters pass på ett frislag blev den totala skörden.

Nu ska inte denna aningen negativa tonen i detta inlägg tolkas som att jag är nedslagen och knäckt, absolut inte. Vi vann matchen och tre poäng hämtades stabilt hem till Ticino, detta var det viktigaste för dagen. Min egen insats var på inget sätt dålig, men inte heller särskilt bra. Hade spelet varit Football Manager hade troligen mitt betyg landat någonstans kring 6.1-6.5. Bättre insatser och betydligt fler poäng kommer att komma framöver, förhoppningsvis och troligen redan på söndag. Detta är jag varken orolig eller tveksam över!

Imorgon bitti, eller rättare sagt och ca 7-8 timmar styr vi kosan söderut för att besöka mina föräldrar och storasyster som befinner sig i södra Frankrike som sagt. Detta gör dessvärre att jag missar morgondagens stora fajt...Man United contro Liverpool! Den ekvationen löste jag inte förrän idag, har inte haft en tanke på att jag skulle missa den. Men inte mycket att göra åt, ska trots allt bli jäkligt kul att träffa familjen så det trumfar fotbollen denna gången. Kul kuriosa är att Ingrids föräldrar i allra högsta grad inte missar matchen, de befinner sig nämligen i Manchester för att bevittna matchen LIVE at Old Trafford! Ingrids far, Jan, fyller nämligen 50 år om två veckor och stora delar av släkten har skramlat ihop till denna present. Kommer att bli en oförglömlig upplevelse för dom, även om jag såklart hoppas att de går miste om att få uppleva en hemmaseger! Jag ska inte sticka under stol med att Liverpool står inför en mycket tuff uppgift, men vår ledsång är trots You'll Never Walk Alone med bland annat textraden Walk on, walk on with hope in your heart.... Just det hoppet bär vi med oss imorgon!

Nu blir det sovdags och en liten bloggpaus på ett par dagar...

På återseende, troligen onsdag!

Ciao ciao