Skratta eller gråta?

Börjar med att förklara rubriken. Den är kopplad till Liverpool Football Club. Säsongsinledningen under gode svensk bekantingen Roy Hodgson har som bekant varit minst sagt knackig. Liverpool FC är en klubb i kaos och befinner sig just nu i en gigantisk identitetskris. Å ena sidan har föreningen sin historia som ingen någonsin kan ta ifrån dom, denna historik gör att Liverpool klassas som en storklubb i både Europa och England. Men å andra sidan har verkligheten sedan en tid tillbaka hunnit ikapp Merseysides stolthelt, vi hittar ett ägarkaos som skapat ekonomisk misär vilket river stora sår i hela föreningen. För 16 månader sedan slutade Liverpool tvåa i Premier League, endast fyra poäng efter segrande Man U, i en säsong där man plockade 14 av 18 möjliga poäng i den inbördes tabellen mellan "The Big Four" och Liverpool hade under hela våren spelat bländande fotboll med bl a resultat som 4-1 borta mot United, 4-0 hemma mot Real Madrid i CL och sprakande 4-4 matcher mot Arsenal i ligan och Chelsea i CL. VAD FAN HÄNDE SEN?? Ja, Xabi Alonso blev Lucas Leiva på mitten. Alonso är förvisso av Europas bästa mittfältare men bar han verkligen hela Liverpools spel med sig ända till Madrid? Detta var våren 2009. Hösten 2010 åker Liverpool Football Club, med 18 ligatitlar och 5 Europacup-troféer ståendes på muséet på Anfield, till Birmingham och slår vakt om poängen man har vid start samt lämnar St Andrews nöjda med 0-0. Hösten 2010 spelar Liverpool Football Club i Europa League. Hösten 2010 åker Liverpool Football Club ut ur Ligacupen mot Northampton från League 2, hemma på Anfield! Förvisso utan Gerrard, Torres, Reina, Johnson osv men fortfarande mot Northampton från League 2! Hösten 2010 är Liverpool Football Club en klubb i spillror och i DESPERAT behov av förnyelse och framtidstro och det är ny ägare med en stor kappsäck guldpengar à la Manchester City som behövs för att det ska anas morgonluft i område L4 igen. Tills vidare tröstar vi oss helt enkelt med att...You'll Never Walk Alone.

Nog om fotboll. Idag kom vi tillbaka till Bellinzona efter ett par dagar i Frankrike där vi som bekant träffat mina föräldrar och storasyster. Självklart mycket kul att få träffa familjen (nästan hela) igen, var ju trots allt sju veckor sedan. Familjetemat fortsätter dock snart, då Ingrids föräldrar blir de första hemifrån Sverige att besöka oss här nere i Bellinzona. De anländer på fredag och stannar till tisdag då de tar Ingrid med sig tillbaka till Björndalen och lämnar mig ensam kvar här, åtminstone för en vecka.

Tänker mig fokusera mer på innebandy resten av veckan här på bloggen. Dels har vi hemmapremiär i form av en mycket viktig match mot en av huvudkonkurrenterna i kampen om topplatserna i tabellen. Dessutom inleds seriespelet hemma i Sverige, vilket jag såklart kommer att följa med absolut största intresse! SSL har redan smugit igång under veckan men till helgen brakar nya Allsvenskan, men framför allt division 1 södra igång! Jag hoppas kunna ge min syn på denna serie innan helgen tar vid. Man får kanske passa på att yttra lite åsikter offentligt nu när man för en gång skull följer denna serie från en annan position än mitt i smeten...

Avslutningsvis, för ett par veckor sedan skrev jag om en intervju som gjordes med mig. Resultatet kan ni vid intresse se här(klicka på länken, bläddra fram till sidan 88-89 och damma av era språkkunskaper!).

Buona notte!