För man hylla sig själv?

Klart man får, men det ska jag inte göra. Däremot ska jag vara lite självgott stolt och nöjd. I eftermiddag har jag nämligen genomfört ett uppdrag som jag tog på mig för ett par månader sedan. Visste knappt vad jag tackade ja till när två av spelarna i U16 högg mig på en träning en novemberkväll och frågade om jag i slutet på mars kunde komma till deras skola och prata om och hålla i lite innebandy. Tydligen har dom på den skolan varje år någon form av kulturdagar där eleverna bestämmer innehåll och ansvarar för att plocka in folk utifrån som kan föreläsa i ämnet eller som då i mitt fall instruera. Kändes långt iväg då i november när jag svarade ja efter deras något difusa beskrivning av vad som väntade, men idag var det alltså dags.

Så där stod jag idag, ensam framför 27 stycken högstadie/gymnasieungdomar pratandes om innebandy - på italienska. Inte för att det är en ovan scen för mig, prata och instruera innebandy gör jag nästan i sömnen numera men det är verkligen fascinerande vilken resa man gjort. För åtta månader sedan anlände jag hit utan att kunna mer än en handfull hälsningsfraser på italienska. Idag står jag och instruerar och föreläser inför 27 ungdomar som jag aldrig har träffat - på italienska!

Jag menar inte att dra igång någon egen hyllningskör här, vill bara högljutt konstatera vilken fascinerande väg man vandrat och hur mycket man kan lära sig på så kort tid. Det vågade man inte riktigt tro för åtta månader sedan. Kommer vara evigt tacksam och glad för att få upplevt detta. Sen skadar det inte att klappa sig själv lite försiktigt på axeln lite då och då...det är det många som borde göra lite oftare!

Inom tre veckor är vi alltså tillbaka i Sverige. Konstig känsla. När man ligger med sovrumsdörrarna öppna, med solstrålande skinandes in i rummet till en bakgrundsmusik av härligt fågelkvitter och en temperatur som allt oftare lägger sig i närheten av 20 strecket så är det svårt att inte känna att tre veckor låter lite. Vill jag verkligen hem redan? Men har ju som tur är en hel del kul att komma hem till. Hade Ingrid varit kvar hade det nog känts annorlunda. Då tror jag banne mig inte att jag hade velat åka hem än!

Vi får njuta ordentligt och suga i oss allt vi kan de sista veckorna helt enkelt. Vilket säkert inte ska vara några problem.

Ikväll är det videostund med laget. På tablån står en match med Bern såklart, studie av helgens motståndare helt enkelt. Härligt att matchen närmar sig nu. Kommer nog bli bra drag i Arti & Mestieri igen, och framför allt riktigt riktigt roligt! Ser framemot det tokigt mycket!

Semifinalerna i innebandyslutspelet brakar igång ikväll. Spännande. Warberg valde något oväntat men ändå hyfsat logiskt Falun framför ett formstarkare Pixbo. Och då slog ändå Falun ut AIK i kvarten. Mitt tips är väl som alla andras, vågar nog inte tippa något annat än det givna. Alltså Warberg-Storvreta i final i Malmö Arena 16 april. Men det kommer bli tajt, det är jag övertygad om. Pixbo-Falun hade ju varit en minst sagt intressant final! Men tror nog att favoriterna är för tunga denna gången.

Men det hade varit kul om Kalle Brännberg, hela Ticinos stora hjälte, hade fört sitt Pixbo till final. Ett år i Ticino tycks kunna göra under. Jag ser själv redan framemot nästa säsong...

Blev inga tacos, den jakten var fruktlös. Blev rätt ok mat ändå, fick skjuta från höften.

Södradal fixade det inte. Åkte ur. Mycket tråkigt. Elliot lite bitter men säger som vanligt inte så mycket. Man får väl hoppas på någon ihopslagning någonstans i landet. Är ju bland annat tal om att CL98 och Färjestaden ska slås ihop. Kan kanske ge en div 1-biljett till Södradal trots allt.

Röke avslutar med vinst. Men 15-12? Man gör flest mål i serien - starkt. Men slutar 23 (!!) poäng ifrån serieseger. Hmmmm....undrar var vi ska lägga fokus på förbättringar till nästa säsong?!?

Poängligasegrare från vinrött. Fredrik Karlsson. Serien må vara medelmåttig på sina håll, men 40 mål är alltid 40 mål. Bra jobbat Udd. Kristian Torstensson var senaste poängligavinnare bärandes en vinröd tröja, sex år sedan var det.

Kvällen har spenderat med att läxa upp diverse kamrater i NHL11 via Xbox LIVE. Först ut var Rookie, lagkamrat här nereifrån, sen var det i tur och ordning Jeppe Kaga och Fredde Nilsson som fick sig varsin omgång. Går och lägger mig med ett litet leende på läpparna trots allt. Men ja Ingrid - jag vet att det bara är tv-spel... Prestige kallas det...!

Ny vecka imorgon. Inte många kvar nu. Blev idag klart att det blir Bern som står för motståndet nästa helg. Föll i tredje avgörande med 5-2 idag. Förra veckan föll de i en femte avgörande, idag återigen i den avgörande matchen. Dom kommer såklart slicka såren under veckan och samla nya krafter. Men med ett fullsatt Arti & Mestieri i ryggen är det viktigt att vi sätter full fart från början. För ger vi Bern uppförsbacke, då kommer dom få det jobbigt mentalt.

Buona notte

Spelledig helg, igen, och således innebandyfritt. Och det har vi försökt ta tillvara på och inte bara sitta och uggla framför datorn. Fredagskvällen tog vi vårt obligatoriska veckobesök på Piazza för att sedan gå till en bar för att kika på Slovenien-Italíen. Ingen höjdarmatch direkt, men en god öl blev det åtminstone.

Lördagskvällen bjöd på full rulle hemma i vårt casa. Det kom över ett gäng från laget för lite pokerspel och tv-spel för förlorarna. Jag hamnade just i loosers lounge efter en sanslös utdragning på sista kortet mot Rookie. Är inte särskilt bitter över det, poker är inte riktigt min grej. Dock kul att spela på denna vänskapliga nivå emellanåt. Ett par vinster på xboxet blev tillräckligt med plåster på såren.

Idag blir det en klassisk söndag. Vilodag. Inte för att jag är överdrivet trött, men vädret är lite gråmuligt och trist idag så det känns rätt att ta en sådan dag. Nu undrar säkert många vad i hela världen menar han att han göra andra dagar? Han gör väl aldrig något om dagarna? Det jag menar är att det inte blir någon form av träning eller annan aktivitet under dagen...

Lite innebandy blir det trots allt i helgen. Warberg-Linköping, femte avgörande kvartsfinal, sänds på webben idag med start 16.00. Ska bli kul att se sin första SSL-match live för säsongen. För övrigt såklart vansinnigt imponerande att Linköping pressar Warberg till en femte match. Bara att ta sig till slutspel var ju en enorm bedrift. Nykomlingar och för bara två säsonger sedan var man seriekonkurrent till Röke och lirade på Tyrs Hov. Nu spelar man en femte kvartsfinal i ett fullsatt Sparbank Arena i Varberg. Tvära kast kan man väl säga - imponerande som sagt.

Och en morot för oss som fortfarande håller till på lägre nivå. Nu menar jag inte att Röke IBK ska spela kvartsfinal i SSL mot Warberg om två-tre år. Röke har inte den organisatoriska kapaciteten som finns i Linköping, som är världens största innebandyklubb. Men deras resa är ändå en inspirationskälla som tydligt visar hur långt man kan nå om man jobbar hårt och framför allt TROR på vad man gör. Linköpings trupp är nämligen i mångt och mycket, såklart ett och annat nytt ansikte, inte helt olik den trupp som besökte Tyrs Hov för ett par säsonger sedan.

Att dom har innebandy-Sveriges sämsta golv har väl inte gått någon innebandyintresserad omärkt förbi. Och jag skriver under den listan alla dagar i veckan. Makalöst märklig matta och otroligt opassande för innebandy. Under distriktslags-SM i Linköping förra året pratade jag med en representant från Linköping kort och då kom såklart golvet på tal. Han berättade då att kommunen var redo att byta ut golvet, men LIBK själva ville - om man gick upp i SSL - skjuta upp detta byte något år. "Det kan ju vara skillnaden mellan att hålla sig kvar eller åka ur" sa han. Jo, minst sagt. Det tog dom till slutspel t o m! Nu är ju dock inte golvet hela svaret, än en gång - hatten av för Linköping. Men nog bör väl Warberg vinna i eftermiddag tämligen enkelt - eller? Idrottspsykologi när den är som charmigast...

För övrigt tycker jag få mig en känsla av att ni i Sverige har fått lite vårhybris bara för att det har varit lite solsken och ett par plusgrader. Pratade med ett flertal och såg ytterligare ett par på FB under gårdagen - som skulle grilla. Nog för att vi inatt gick över till sommartid och att det varit en lång och dyster vinter, men sansa er en aning - ett par dagar med sol är inte likhetstecken med vår. Det svenska vädret slår alltid tillbaka hårt och jag såg att det var flertalet minusgrader hos er inatt. Själv har man däremot knallat rundor i shorts med en sommarkänsla i kroppen de senaste dagarna, det däremot - det är VÅR!

Idag är det sista omgången i division 1 södra. Inte en särskilt spännande omgång, bortsett från en match. Som en viss rumskamrat har ett visst, milt uttryckt, intresse för. Tvååker-Södradal gör upp i en helt avgörande match där segraren nästa säsong åter lirar division 1-innebandy och förloraren får se sig degraderad. Inget scenario som någon inblandad i Södradal hade trott eller föreställt sig när man i julas släppte iväg Elliot på lån till oss här nere. Jag håller såklart tummarna för att man fixar det. Vill ju möta dom nästa säsong om inte annat!

När seriepyramiderna inför denna säsong gjordes om i Sverige ändrade man riktning till att nu ska seriesegrarna gå upp direkt, mot som det var tidigare när man fick kvala. Helt korrekt enligt mig. Dock har konsekvensen blivit att vi nu har en seriepyramid och serietabeller med färre streck och helt befriad från kvalmatcher, vilket för mig är förödande. Alldeles för många lag har för lite att spela för de sista omgångarna vilket tar udden av det vi håller på med. De nervkittlande, direkt avgörande matcherna är ju alltid de roligaste att spela och är de som drar extra publik.

När man nu själv har spelat en serie där det sedan i början på december varit slutspelskaraktär på varje match för att kunna nå kvalplatsen så är det lite svårt att förstå upplägget, hade nämligen vår serie sett ut som i Sverige så hade vår säsong i praktiken varit slut i o m förlusten mot Zürisee 27 november. Hur kul hade det varit!? Nu har vi inte bara spelat ett tiotal seriematcher med slutspelskaraktär, utan vi har även nått ett kval som är uppbyggt som ett slutspel med matchserier i bäst av 3. Mycket är konstigt i Schweiz kan jag lova, allt genomförs inte så klokt, men detta upplägg gillar jag verkligen. Och vår säsong har ju verkligen ur intressesynpunkt varit helt klockren, varje match blir allt viktigare och intresset och temperaturen stiger hela tiden för att nå sin topp i de allra sista matcherna på säsongen. Precis som det ska vara!

Varför inte köra detta i Sverige? Varför inte t o m köra slutspelsupplägg om uppflyttningsplatserna? Skulle iofs ta bort lite av prestigen att vinna en serie, men hade garanterat höjt intresset även i serierna under SSL något enormt. Tänk er att de fyra bäst placerade lagen i slutet på säsongen gör om upp en uppflyttningsplats i form av ett minislutspel. Semifinal och sedan final, bäst av 3. Hade varit grymt!

Nu känner jag nog att jag får gå ut än sväng trots allt, lite sugen på tacos idag och ska nog ge mig ut på lite jakt efter detta. Får hoppas att bensinmackarna har detta i sitt sortiment då affärerna som bekant alltid är igenbommade på söndagar.

Buon domenica! Trevlig söndag!

Efter en kort Sverigetripp och sedan ett par krassliga veckor så har vi nu hittat tillbaka till gymmet. Två pass har vi hunnit med i veckan, faktiskt riktigt gott att vara igång med det igen.

Då vi är spellediga till helgen har vi även fått en extra kvälls ledighet denna vecka. Ingen träning ikväll firar vi med lite ostfondue och skön avkoppling.

Våren tycks hittat till Sverige också. Får hoppas den stannar också, är ju inte så många veckor kvar tills vi beger oss. Men tills dess så fortsätter vi att njuta av Ticino och dess helt fantastiskt väder, vi smög oss ner på stan idag och intog en glass efter träningen. Termometern som finns i stan visade då upp 27 grader! I solen förvisso, men än dock... Vintern är i alla fall över och nu blickar vi fram mot klart ljusare och härligare tider!

Nästa helg får vi besök av ett gäng Elliotbröder, eller båda två för att vara mer exakt. Alltid trevligt med besök och det livar upp vardagen en aning, ryktet säger dessutom att det blir en tripp till San Siro också (såklart). Till vilken match avslöjar jag inte än, det är en riktigt stor match i alla fall (dock inte derbyt, endast italienska medborgare är välkomna dit)...

Nu blir det nog att sätta sig i solskenet och bläddra lite i Gazzettan...

CIAO

Äventyret är som sagt inte slut än och målsättningen NLB lever vidare. Matchen i lördags gick exakt enligt planerna för oss och genomfördes på ett utomordentligt bra sätt. Vi fick precis som önskat en snabb ledning, perfekt då Fribourg sakta men säkert fick känna desperationen och frustationen smyga sig allt närmare i takt med att sekunderna tickade på medan vi allt jämnt var i ledningen. När vi lyfte in 7-1 i tom kasse med 8-9 minuter kvar så var segern givetvis säkrad och begraven. Men det kan som bekant gå fort i innebandy, och med lite hjälp från domarna (som matchen igenom var hopplöst bedrövliga) kunde Fribourg pricka in två mål i powerplay samt kort därefter få se ytterligare en boll slinka in till 7-4, med ett matchur som då visade 17.01 var det såklart aningen darrigt och lite oroligt i det rödblå lägret. Faktum är att Fribourg hade ytterligare en reducering i nät men här bjöd domarna tillbaka till oss genom att, helt felaktigt, döma bort det vilket tog död på den sista återvunna energin som våra motståndare hade kvar. Vi redde ut "stormen" och kunde helt förtjänt fira segern och avancemanget till nästa playoff steg när slutsignalen ljöd.

Blågul touch på segerna som vanligt. Elch höll sin goda hemmamatchstradiotion vid liv och prickade för tredje hemmamatchen i rad in ett hattrick. Samtliga framspelad av undertecknad som också hittade fram till vår tredje länk, Raffo, 1-0 mål. Sju svenskpoäng men stor eloge till hela laget, och i synnerhet Renato i kassen och hela backuppsättningen som stod för en otroligt stabil och solid insats hela matchen igenom.

Att vi har ett ruggigt bra läge att nu nå NLB är inget att sticka under stol med. Det lag vi kommer att möta kommer att ha spelat väldigt mycket matcher på slutet, då upplägget i NLB är aningen ovanligt och minst sagt tveksamt, och dom har framför allt förlorat en hel drös med matcher och kommer till detta avgörande play off med helt andra känslor än oss. Dom kommer att ha krigat, slitit och svettats de senaste två månaderna för att UNDVIKA att behöva spela dessa avgörande matcher, medan detta har varit vårt stora mål med hela säsongen -  att nå dit vi nu nått. Enorm psykologisk skillnad som helt enkelt skulle kunna fälla avgörandet.

Då vi besegrade Fribourg i två raka så väntar nu, återigen, en ledig helg innan den avgörande bäst av 3 serien drar igång första helgen i april. Denna gång har vi hemmafavör och inleder således hemma med då även en eventuell avgörande match i vår egen borg.

Ett bilder från fighten, de sista med Ingrid som fotograf:

Söndagen tillbringade sedan jag och Ingrid ett par timmar uppe i bergen. I höstas vann Ingrid under en hemmamatch en middag på två på en s k Grotto, klassisk liten schweizisk restaurang med hemlagad mat och som finns lite här och var men framför allt uppe i bergen. Då vi vaknade upp till strålande solsken så utnyttjade vi denna lottovinst. Som vanligt sagolikt vacker natur och maten var fantastiskt god.

Idag har jag, tyvärr, åter varit en sväng på Malpensa. Nu för att lämna Ingrid en sista gång som nu alltså åkt tillbaka till Sverige en sista gång. Trist såklart men man får fokusera än mer på det positiva och roliga som vi har kvar här nere. Att våren tycks ha kommit för att stanna är en god hjälp för att hålla humöret uppe trots att Ingrid inte är här längre. Fyra veckor kan tyckas vara en lång tid men ser man till hela detta äventyret så är det snarare så att det endast återstår fyra ynka veckor på en fantastiskt härlig tid.

Nu blir det en bit mat och sen har vi som vanligt träningar hela kvällen...

CIAO

Och målet lever vidare...

Det blev vinst, en stabil sådan t o m, 7-4. Vidare till nästa och sista steget i kampen om NLB.

Ett par rader till och några bilder kommer i början på veckan...

Var fan kom det ifrån?

...det var Elliots spontana kommentar imorse när vi tittade ut genom fönstret. Efter ett par veckor med dimma, dis, moln och massor med regn bevittnade vi en klarblå himmel med strålande solsken. Ingrid välkomnades alltså väl av Ticino. När dessutom kvicksilvret pallrade sig precis över 20 strecket var där inget att tveka på - idag blev det 2011 års shortsdebut! Oväntat och helt underbart!

Årets första gelato intogs och sedan smög vi upp på det stora slottet och satte oss och bara njöt av solskenet.

Hörde något om snö i Sverige - igen!?

Gara 2 imorgon! Gara står för match, eller typ batalj och är ordet man använder i playoff sammanhang. Det ryktas om ett fullsatt Arti & Mestieri. Vansinnigt taggad, och då har jag inte ens börjat fokusera än. Ska verkligen se till att njuta fullt ut, och förhoppningsvis blir matchen också något att njuta av. Tror vi har goda förutsättningar att stänga igen denna matchserien, men det kommer bli tajt och tufft. Precis som det ska vara när det vankas playoff.

Liverpool fullbordade säsongen med uttåg ur Europa League igår. Bedrövligt. Får hoppas man samlar ihop sig och avslutar Premier League bra. Ska i alla fall bli intressant att få se Andy Carroll och Luis Suarez tillammans, redan på söndag kanske?

Champions League lottning idag. Jag och Elch hade spekulerat oss fram till en lottning vi var bergsäkra på, helt grundat på att lottningen skulle vara riggad i form av många kära gamla återseenden och intressanta bataljer (som det har tendens att bli i CL). Vårt "tips" gick dock helt i kras och vi pricka inte in någon av kvartsfinalerna. Inter drog vinstlotten i form av Schalke. Chelsea-United såklart den stora höjdpunkten (heja Torres säger jag där, faktiskt), åtminstone än så länge. Allt är upplagt för en megagiganternas batalj i semifinalen, Barca-Real. Mama mia. Jag hade hoppats att dom skulle lottas mot varandra på vägen fram till en final, vilka matcher det kan bli på Bernabeu och Nou Camp. Shaktar och Tottenham bör inte kunna stå i vägen för det drömmötet. Ska man ge sig på ett tips så drar jag iväg ett lite mot strömmen, kan Mourinho knäcka Barca än en gång? Jag slår till med Chelsea-Real Madrid på Wembley i slutet av maj. Kan dock inte bestämma mig för om jag tippat med hjärta eller mage. Tror väl kanske egentligen som alla andra på det mer givna, Barca-United. Kul ska det hur som helst bli att följa.

Nu ska vi strax smaska på Ingrids kladdkaka, sen blir det förhoppningsvis film.

Domani, 20.00. Arti & Mestieri. Gara DUE!

Härliga tider

Vi är nu inne i denna härliga period, det är slutspelstider och avgörande matcher runt om i idrottsvärlden. Allt från Champions League till kvartsfinaler i hockey- och innebandysverige samt playoff spel i Schweiz. Serielunken och transportsträckan under hösten är till ända och nu betyder alla matcher allt eller inget. Även seriespelen i fotbollseuropa drar sig sakteliga in mot spurten och poängen är nu viktigare än någonsin då titlar och europacupplatser ska fördelas. En ren njutning för en idrottsälskare.

Dock begränsas mitt deltagande en aning denna vår då man sitter här nere bland Alperna. SSL och hockeyslutspelet har man inte tillgång till via några streamar tyvärr. Dessutom begränsas Champions League tittandet än mer dessvärre av de hemska träningstiderna, som man i övrigt numera vant sig vid. Våra träningar inleds mer eller mindre samtidigt som avspark och skyndar man sig hem hinner man hem för att få se de sista självande minuterna. Som en fotbollsentusiast är det aningen frustrerande, nu när de riktigt häftiga matcherna dragit igång.

Tisdagskvällarna är dock lediga och gårdagens Bayern-Inter gjorde ju ingen besviken. Fantastiskt underhållande fotboll från start till mål och tyskarna är säkerligen mäkta besvikna idag, säkert med en viss känsla av att blivit bestulen. Men sätter man inte sina lägen man har för att döda matchen är man alltid sårbar. Starkt av Inter att hålla sig kvar i matchen och ta möjligheterna när dom gavs. Eto'o bar sina kamrater vidare till kvartsfinal. Viktigt för italiensk fotboll också, då Inter var det sista laget kvar i båda de europeiska cuperna. Sorti igår och det totala fiaskot hade varit ett faktum. Men Inter räddar Italien även detta på den europeiska scenen.

Som liten grabb var det hockey som drog tills sig det största intresset och jag följde allt jag kunde. Numera är det intresset kraftigt avsvalnat och det är numera klar fördel för fotbollen. Men när det börjar dra ihop sig för slutspel brukar jag kasta ett och annat öga extra åt det hållet. Tyvärr som sagt ingen möjlighet att se några matcher, men läsa tidningar kan man fortfarande göra. HV71-AIK, 0-4 i matcher - WOW. Snopet för mästarna, som nog vaknade upp idag men en känsla som kan jämföras när man varit på en rejäl fest och vaknar och undrar "vad var det som hände igår egentligen?". Dryga 50 omgångar går ett lag som HV71 enbart och väntar på slutspelet, så tar det slut i fyra raka matcher mot nykomlingen. Hoppsan. Så blir vi åter påminda över charmen med idrott.

Gissa om att Linköping Innebandy har slukat i sig allt kring just matchserien mellan HV och AIK. Dom kliver nu själva in i ett slutspel med exakt samma förutsättningar som nämnda AIK. Nykomlingen som oväntat knep en slutspelsplats och nu ställs mot giganten - i detta fallet Warberg. Warberg ska nog se till att inte smygstarta denna matchserien, gasen i botten direkt och tryck till Linköping direkt i första matchen. Annars kan det bli en jobbig serie.

Dalen-Pixbo var först ut annars i SSL-slutspelet. Dalen plockade hem första matchen i sudden och i Pixbo prickade min föregångare här i Ticino Kalle Brännberg in två kassar för Pixbo. Han verkar hittat tillbaka till formen lagom i tid den gode Kalle. För ett år sedan var hans säsong slut här nere i Schweiz då Ticino missat playoff. Nu lirar han slutspel i SSL - och jag lirar playoff med Ticino. Ja, jag är nöjd över det faktumet... ;-)

På lördag är det alltså dags. Match 2, hemma i Arti & Mestieri. Chans att avgöra och stänga matchserien. Snackas om storpublik och klubben satsar hårt med att locka folk genom att trycka upp flygblad osv. Hoppas gör jag i alla fall på mycket folk och jag ser verkligen framemot lördag. Denna typen av matcher är en helt ny erfarenhet att spela, även om man spelat massvis med viktiga och mer eller mindre direkt avgörande matcher tidigare. Givetvis är skillnaden inte särskilt stor, och det förändrar inget i förberedelserna jämfört med att spela en streckmatch i seriespelet. Men förutsättningar skiljer ju sig en del, vinst och vi vinner matchserien och avslutar säsongen för Fribourg. Förlust och vi möts igen. Kittlande och spännande. Och framför allt fruktansvärt roligt. Sa jag att jag ser framemot det...??

Imorgon kommer Ingrid ner igen. Ska bli skönt att träffa henne igen. När hon åker igen på måndag blir det dock en något större prövning för oss, då har vi en månad framför oss på vars ett håll. Får se till att ha ett playoff att sysselsätta mig med!

CIAO

1-0!

Kvalet inlett på bästa sätt. Vinst 4-3 och 1-0 i matcher. Möjlighet att avgöra hemma i Arti & Mestieri på lördag. Och den chansen vill vi inte missa, inte minst för att slippa åka den långa bussresan en gång till. Fribourg var alltså destinationen och motståndet. En stor och härlig hall med massor publik och skön inramning, riktig slutspelsstämning. Och alltså Ticino som drog längsta strået, i ärlighetens namn dock aning lyckosamt. För Fribourg var nämligen bra, men dom tog inte tillvara på sina möjligheter framför allt i power play och sådant blir kostsamt i täta kvalmatcher. Vi växte under matchens gång, bjöd inte på någon sprudlande innebandy men höll ihop det ganska bra och slog dessutom till när det behövdes som mest vilket blev avgörande.

Jag hade skickat över stora delar av min förkylning till Elch som nu också var riktigt risig vilket såklart inte var någon bra uppladdning. Det är svårt att förbereda sig mentalt inför en sådan här match när man är riktigt krasslig. Rent fysiskt är det samma rutiner med mat och vila men mentalt blir det annorlunda. Man vet inte riktigt hur mycket man vågar pumpa upp sig eftersom man inte vet hur mycket kroppen kommer att palla. Man fokuserar på ett mer sansat och avslappnat vis, då spelplanen blir att känna sig fram för att se vad man orkar med. För spelmässigt måste man tänka efter och vara klokare, det går inte löpa på allt och köra för långa byten. För min egen del är detta som bekant inte en jättestor omställning, jag är som bekant inte den som har flest löpmeter efter 60 minuter men man får ändå tänka efter lite extra. Samtidigt vill man inte gå rundor och hålla igen för mycket, man måste fortfarande bidra då det finns en match att vinna. En balansgång som vi klarade ganska utmärkt denna gången. Det blev inte så publikfriande innebandy då det mest handlade om att jag gick ner och hämtade boll och satte upp den långt på Elch som låste fast den i anfallet. Fribourg spelade ur denna synpunkt också ganska tacksamt då dom spelade med ganska lågt och avvaktande försvar, precis som vi, vilket ledde till lägre intensitet vilket var välkommet.

Fribourg var dock ett spelskickligt lag med flertalet riktigt duktiga spelare, bland annat två tjecker som höll bra klass. Det som dock till slut avgjorde var, vilket som sagt så ofta avgör täta kvalmatcher, power- och boxplay. Efter att vi (Elch på frislag) kvitterat i inledningen av tredje perioden så kom ett par avgörande sekvenser. Halvvägs in i sista tredjedelen så drabbas vi av två utvisningar tätt inpå varandra, spel 3 mot 5 i nästan 1.50 vid ställningen 3-3. Detta dödar vi galant efter ganska blekt PP-spel av just dessa annars så skickliga spelare. Kort därefter betalar domarna tillbaka till oss, och det rejält. I en situation som enligt mig är ganska tveksam så gräver domarparet fram en fem minuters utvisning på deras kille, detta med 5.20 kvar på klockan. Guldläge för vår del såklart och bara att tacka och ta emot. Det dröjer inte heller länge innan Raffo klappar in 4-3. Vi spelar sedan "vanligt" powerplay ungefär en minut till och är mycket nära att sätta även 5-3. Jag slår sedan en glimt på klockan och tar beslutet att jag tycker det är bättre att bara spela av tiden på powerplayet så riskfritt som möjligt, håller vi i bollen tiden ut så återstår endast 20 sekunder för dom att plocka målvakten och leta kvittering. Självklart kunde vi tryckt på för att avgöra i PP, men det kan också ibland innebära en viss risk. Nu gjorde jag bedömningen att det var bättre att spela av tiden, vilket såklart kan diskuteras. Vi tappa dessutom bollen vid ett par tillfällen och med halvminuten kvar ca plockade dom även keepern för att köra 5 mot 5. Men vi höll dock distansen ut och plockade en tung seger med oss hem till Ticino.

Ser verkligen framemot lördagens match hemma. Bör kunna bli rejält med folk och dessutom bör man hunnit friskna till ordentligt också!

Helgen har i övrigt annars som sagt inneburit besök av Tommy som idag åter har lämnats på Malpensa. Höjdpunkten, förutom vår vinst, var då gårdagens besök på San Siro och Milan-Bari. Då det var halva priset på biljetterna till matchen igår slog vi till och köpte biljetter på första läktarnivån, vi brukar normalt sitta på andra. Betydligt närmare planen ger således också en mer intim känsla, riktigt häftigt. Matchen i sig blev faktiskt väldigt underhållande även om man hade förväntat sig en enkel Milanvinst. 1-1 och rött kort för Zlatan var såklart en missräkning. Men matchen bjöd som sagt ändå på en hel del underhållning. Och San Siro är alltid San Siro, om man säger så.

Ny vecka och nya utmaningar. Strax dags att bege sig på ungdomsträningar och sedan egen träning. På torsdag kommer Ingrid ner igen och på lördag smäller det alltså i Arti & Mestieri!

Vi hörs!

Känns som en liten comeback ikväll. Inte tränat innebandy på en vecka så det var skönt att vara tillbaka och få köra ett pass. Förkylningen känns egentligen inte alls bra, men behövde verkligen röra på mig lite och känna på klubban. Blev att hålla igen lite, men gick ok ändå tycker jag. Tyvärr en del andra i laget som också tycks dras med lite förkylningar, sviter av karnevalen kanske!? Lite dålig tajming minst sagt, men vi hoppas på det bästa. För egen del känns det just nu tveksamt att man kommer känna sig bättre imorgon, inget jag räknar med. Vi får helt enkelt hålla tummarna att man kurerar sig en aning åtminstone till lördag!

Milan ute ur CL. Var väl inte direkt oväntat efter förlusten hemma på San Siro. Vi kom hem och såg sista tjugo och efter att ha sett höjdpunkterna från matchen och med första mötet i bakhuvudet så måste jag säga att Milan varit ganska olyckliga, enligt mig har Milan varit det bättre laget över 180 minuter. Hade verkligen samlat ihop till minst ett mål. Därmed inte sagt att Tottenham inte är förtjänta av att gå vidare. Tvärtom, starkt gjort och dessutom på ett sätt jag inte trodde just Spurs var kapabla till - genom stark defensiv. Inget dom briljerar med i Premier League normalt sett...

Första hemmalagade måltiden utan Ingrid i huset idag. Kockmössan satt på mig idag och det bjöds på spaghettilåda, min fars paradrätt och en personlig favorit sedan barnsben. Blev dessutom alldeles lyckad. Vi var dessutom även och handlade idag alldeles själva, och hade t o m snickrat ihop en handlelista! Än så länge reder vi oss...

Platsen bredvid mig i bussen till lördagens match kommer faktiskt inte vara tom, trots att Ingrid inte är här. På fredag tittar nästa besökare ner, och detta i form av ingen mindre än Tommy "Tompa" Johansson. Han får finna sig i att spendera större delen av lördagen, och hans korta visit, i en buss men jag tror inte han kommer att klaga nämnvärt. Dels för att det är en viss skillnad på att åka buss längs schweiziska vägar jämfört med plana Sverige. Men framför allt för att på söndag väntar San Siro och Milan-Bari. Ändå sedan det stod klart att playoffet skulle inledas samma helg som Tommy skulle komma ner har han varit extremt nervös för att, om vi skulle kvalificera oss, det skulle krocka med Milan-matchen och att han skulle miste om denna upplevelse, vilket såklart hade varit ett stort anti-klimax. Men pusselbitarna föll lyckligtvis på rätt plats och nu får han alltså både se Ticino och Milan i action. Inte illa det.

Nu blir det att krypa till kojs, det blir minsann inte många knop under det kommande dygnet fram till morgondagens träning. Vitaminer och massor med vila är receptet för att lura bort förkylningen!

Ci sentiamo

Då var man tillbaka i lugnet i Ticino och Bellinzona efter en lång, intenisv men mycket rolig helg. Givetvis med en förkylning på köpet, den får man verkligen se till att skaka av sig de närmsta dagarna - med tanke på helgen som kommer.

Det började alltså i torsdags med Carnevale. Utklädda till fotbollsspelare spatserade tre nyfikna svenskar in på karnevalområdet för att äntligen få uppleva det som alla pratat så vitt och brett om så länge. Och det infriades absolut. Upplägget är som sagt som vilken svensk sommarfestival som helst, med öltält här och var och diverse musikunderhållning på både torg och gator. Skillnaden är som sagt utklädnaden, och det var en sann fröjd att var man än vände sig så kryllade det av folk i maskeradkostymer. Det vanligaste var heltäckande dräkter i form av kor, björnar eller något annat djur. Och fotbollsspelare, faktiskt, så vi var inte ensamma om denna enkla utstyrsel. Natten blev sedan både lång och hysteriskt rolig. De sista två timmarna och de sista drinkarna både kunde och synnerhet borde man skippat. Men å andra sidan, går man på carnevale en gång i hela sitt liv - varför inte gå all in? Hur som helst, så länge minnet var med mig hade jag en fantastiskt rolig kväll!

Fredagens hemfärd blev sedan såklart ingen dans på rosor. Men halvt sovandes under hela dagen landade man slutligen i Tyringe hemma hos föräldrarna där det intogs en trevlig och god middag. Stupade dock i säng vid en mycket tidig timme, vilket troligen var livsavgörande.

Direkt lördagmorgon stack jag för att hälsa på Tommy, Emelie och framför allt Lexie. Helgens Sverigebesök handlade ju som sagt om just denna lilla ängels dop och då jag tilldelats hedersuppdraget av att vara fadder och dessutom hålla henne under dopet så ville jag bekanta mig en aning med henne lite mer så att jag inte skulle skrämma slag på henne allt för mycket i kyrkan. Var ju två månader sedan jag träffade henne sist, och jisses vad dom växer fort. Ett riktigt charmtroll har hon redan blivit med världens härligaste skratt.

Tommy och jag drog sedan söderöver för att kika på lite innebandy, Södradal-Röke. Var kul att få kika på, även om matchen i sig inte var någon jättehöjdare. Stabil vinst för Rökes del. Kul att se "gamle" Ehnbergs inhopp i tredje perioden för hemmalaget, han kan än kan jag intyga! Som nyutnämnd tränare för kommande säsong så var jag inne i omklädningsrummet och sa ett par ord till boysen. Jag ser verkligen framemot att sätta igång arbetet med kommande säsong, ska bli otroligt roligt!

Lördagskvällen var kalas för Ingrids brors sambo. Ingrid stod för maten, delikat som vanligt. Söndagmorgon träffades jag och Ingrid ute på Garnisonen vid vår nya lägenhet, jag hade hämtat ut nycklarna under fredagen så vi satte igång att lyfta in saker. Vi har haft den otroliga turen att vi har haft alla våra grejor i ett förråd nere i källaren, så det var bara att lyfta in grejerna i hissen och sedan rakt in i lägenheten! Tyngre flyttar har man varit med om... Ett par timmars lyftande före och efter dopet under söndagen och sedan ett ryck under måndagsförmiddagen och hela förrådet med alla våra grejor var tomt. Alla möbler och lådor inne i lägenheten. Härligt, och skönt att jag hann hjälpa till så mycket innan jag begav mig av tillbaka hit. Behöver man inte ha alltför dåligt samvete för det. Förvisso är där ju en faslig massa jobb kvar, men att packa upp lådor och sortera saker är jag vansinnigt usel på - vilket Ingrid också vet så även om det är mycket jobb för henne nu så vet hon att det är bättre hon gör det själv, hon hade ändå inte haft någon nytta av mig!

Dopet gick alldeles galant, Lexie var en ängel, under hela dopet och skötte sig strålande. Skönt såklart, hade inte varit så kul att stå där framme med alla ögon på sig om hon hade skrikit och gråtit hela tiden. Dock var det jäkligt jobbigt mot slutet, armen började sakta men säkert krampa sig och svetten började rinna längs ryggen. Men vi fixade det ända till slutet, både jag och Lexie...

Under mottagningen efteråt blev det flitigt kikande på mobilen för uppdateringar från Anfield, vilka som så småningom fick leendet att växa. 3-1 mot United, hattrick av Kuyt och en briljant insats av Suarez. Känslan är att vinden har vänt och att det går mot ljusare tider på den röda sidan av Merseyside. Aningen försent denna säsongen såklart, vi missar Champions League på nytt. Men det andas optimism på nytt och förhoppningsvis redan till nästa säsong är man med och krigar om titlarna igen.

Resan tillbaka till Bellinzona gick sedan smärtfritt. Hann kika på sista halvtimmen på träningen igår. Såg rätt ok ut tycker jag. Räckte att titta ett par minuter på träningen innan jag kände ett ordentligt sug efter att dra igång igen. Irriterande att ha dragit på sig en förkylning just nu dock, ville bara komma igång och börja köra. Ska bli riktigt kul till helgen. Ett playoff med riktigt slutspelskaraktär, då matcherna avgörs i bäst av 3. Jag har kvalat tidigare, men då har det handlat om kvalserie och dubbelmöten där den totala målskillnaden avgör. Nu handlar det om att den som först vinner två matcher går vidare, ska bli jäkligt skoj!

Ikväll blir det Champions League fotboll, och inte vilken match som helst. Barcelona-Arsenal. Upplagt för en strålande underhållning. Vi tänkte gå ut och käka en pizza och kika på matchen. Sista kvällen på karnevalen i stan, tror dock dom får avsluta utan svenskarna. Känner mig inte riktigt på hugget för en runda till. Har knappt repat mig från i torsdags - man är inte 19 längre...

Vi får alltså numera även klara oss själva här hemma, jag och Elliot. Blir en omställning då Ingrid verkligen har skämt bort oss med massor med got mat hela tiden. Gliringarna är redan många i laget om att det från och med nu bara blir hamburgare och pizza för vår del. Men även om våra insatser i köket under tiden här nere har varit få, då Ingrid som sagt skämt bort oss med detta, så är varken jag eller Elliot i den kategorin av personer som inte ens kan sätta på pastavatten eller koka ett ägg. Vi kommer gå miste om variationen då Ingrid har en bredare repertoar men framför allt ett större intresse, men vi kommer inte att leva på pizza - det kan jag lova. En hel del pasta lär det dock bli, då det är mitt område av expertis. Faktiskt jag som brukar ta hand om just pastan hos mig och Ingrid också. Och städa, det brukar Ingrid inte heller vara så förtjust i så där förändras nog inte så mycket. Och tvätta, det har vi faktiskt gjort redan idag - alldeles själva.

Så nog ska vi klara oss själva allt, även om det känns lite tomt och trist i avsaknade av henne. Vilken tur då att hon kommer ner redan nästa helg för att kika på hemmamatchen i kvalet!

Nämnde i senaste inlägget att det skulle hända en del kul denna vecka. Det har det inte gjort än, men ett minst sagt kul och spännande veckoslut har vi framför oss.

Imorgon, torsdag, inleds den så otroligt omtalade och nästintill mytomspunna karnevalen här i Bellinzona. Varje år i början på februari inleds karnevalperioden i Schweiz. Det är karneval varje helg (torsdag-tisdag) i någon ort och vandrar runt i hela regionen. Denna vecka är det alltså dags för Bellinzona, som ska vara en av de bättre i Ticino. Folk har snackat om hur galen denna karneval är ändå sedan jag kom hit och nu ska vi alltså äntligen få uppleva och se med egna ögon. Den stora skillnaden mellan karneval här jämfört med karnevaler och festivaler hemma i Sverige är att här klär man ut sig, en gigantisk maskerad helt enkelt. Föreställ er Kristianstadsdagarna, Hässleholmsfestivalen eller Tyringedagarna och alla är utklädda i maskeradkostymer - ALLA! Ska bli minst sagt intressant. Folk säger att festandet är galet, men med tanke på hur de dricker alkohol vanliga veckor samt hur luttrade vi är från svenskt festande så misstänker vi att själva festandet inte är värre än en vanlig svensk lördagkväll... Men ska bli spännande att få ett svar!

Tyvärr, eller lyckligtvis, blir det bara en kväll för mig på karnevalen. Fredagmorgon ska vi ut på resande fot igen, vid lediga helger från innebandyn är det alltid skönt att komma bort lite från Bellinzona. Även om det denna gång råkar vara karneval i stan. Men med tanke på att destinationen denna helg är Sverige och Hässleholm så känns det genast kanon igen, huvudanledningen till besöket är som jag nämnt tidigare dop på söndagen för lilla Lexie. Ska bli riktigt trevligt att få träffa familj och vänner. Ska t o m hinna med och se Röke en match, tyvärr på bortaplan i Lund men än dock.  Kommer kännas aningen konstigt på måndag, när vi hämtat ut nyckeln till vår nya lägenhet och Ingrid ska börja göra sig hemmastadd där så lämnar jag perrongen på Hässleholms station ensam. Att det är ett play off som väntar underlättar den proceduren massor och med tanke på att det är ett par riktigt häftiga helger som väntar här nere de kommande gör att jag trots allt återvänder med ett leende på läpparna.

God middag och stor fotbollsmatch stod på schemat igår. Chelsea-United. Infaller alltid sig ett visst välbehag i mig när United förlorar - konstigt... Torres tyckte jag för övrigt såg aningen skarpare ut än tidigare. Vidic avstängd på söndag, det var ju verkligen synd...

Vi ses!