1-0!

Kvalet inlett på bästa sätt. Vinst 4-3 och 1-0 i matcher. Möjlighet att avgöra hemma i Arti & Mestieri på lördag. Och den chansen vill vi inte missa, inte minst för att slippa åka den långa bussresan en gång till. Fribourg var alltså destinationen och motståndet. En stor och härlig hall med massor publik och skön inramning, riktig slutspelsstämning. Och alltså Ticino som drog längsta strået, i ärlighetens namn dock aning lyckosamt. För Fribourg var nämligen bra, men dom tog inte tillvara på sina möjligheter framför allt i power play och sådant blir kostsamt i täta kvalmatcher. Vi växte under matchens gång, bjöd inte på någon sprudlande innebandy men höll ihop det ganska bra och slog dessutom till när det behövdes som mest vilket blev avgörande.

Jag hade skickat över stora delar av min förkylning till Elch som nu också var riktigt risig vilket såklart inte var någon bra uppladdning. Det är svårt att förbereda sig mentalt inför en sådan här match när man är riktigt krasslig. Rent fysiskt är det samma rutiner med mat och vila men mentalt blir det annorlunda. Man vet inte riktigt hur mycket man vågar pumpa upp sig eftersom man inte vet hur mycket kroppen kommer att palla. Man fokuserar på ett mer sansat och avslappnat vis, då spelplanen blir att känna sig fram för att se vad man orkar med. För spelmässigt måste man tänka efter och vara klokare, det går inte löpa på allt och köra för långa byten. För min egen del är detta som bekant inte en jättestor omställning, jag är som bekant inte den som har flest löpmeter efter 60 minuter men man får ändå tänka efter lite extra. Samtidigt vill man inte gå rundor och hålla igen för mycket, man måste fortfarande bidra då det finns en match att vinna. En balansgång som vi klarade ganska utmärkt denna gången. Det blev inte så publikfriande innebandy då det mest handlade om att jag gick ner och hämtade boll och satte upp den långt på Elch som låste fast den i anfallet. Fribourg spelade ur denna synpunkt också ganska tacksamt då dom spelade med ganska lågt och avvaktande försvar, precis som vi, vilket ledde till lägre intensitet vilket var välkommet.

Fribourg var dock ett spelskickligt lag med flertalet riktigt duktiga spelare, bland annat två tjecker som höll bra klass. Det som dock till slut avgjorde var, vilket som sagt så ofta avgör täta kvalmatcher, power- och boxplay. Efter att vi (Elch på frislag) kvitterat i inledningen av tredje perioden så kom ett par avgörande sekvenser. Halvvägs in i sista tredjedelen så drabbas vi av två utvisningar tätt inpå varandra, spel 3 mot 5 i nästan 1.50 vid ställningen 3-3. Detta dödar vi galant efter ganska blekt PP-spel av just dessa annars så skickliga spelare. Kort därefter betalar domarna tillbaka till oss, och det rejält. I en situation som enligt mig är ganska tveksam så gräver domarparet fram en fem minuters utvisning på deras kille, detta med 5.20 kvar på klockan. Guldläge för vår del såklart och bara att tacka och ta emot. Det dröjer inte heller länge innan Raffo klappar in 4-3. Vi spelar sedan "vanligt" powerplay ungefär en minut till och är mycket nära att sätta även 5-3. Jag slår sedan en glimt på klockan och tar beslutet att jag tycker det är bättre att bara spela av tiden på powerplayet så riskfritt som möjligt, håller vi i bollen tiden ut så återstår endast 20 sekunder för dom att plocka målvakten och leta kvittering. Självklart kunde vi tryckt på för att avgöra i PP, men det kan också ibland innebära en viss risk. Nu gjorde jag bedömningen att det var bättre att spela av tiden, vilket såklart kan diskuteras. Vi tappa dessutom bollen vid ett par tillfällen och med halvminuten kvar ca plockade dom även keepern för att köra 5 mot 5. Men vi höll dock distansen ut och plockade en tung seger med oss hem till Ticino.

Ser verkligen framemot lördagens match hemma. Bör kunna bli rejält med folk och dessutom bör man hunnit friskna till ordentligt också!

Helgen har i övrigt annars som sagt inneburit besök av Tommy som idag åter har lämnats på Malpensa. Höjdpunkten, förutom vår vinst, var då gårdagens besök på San Siro och Milan-Bari. Då det var halva priset på biljetterna till matchen igår slog vi till och köpte biljetter på första läktarnivån, vi brukar normalt sitta på andra. Betydligt närmare planen ger således också en mer intim känsla, riktigt häftigt. Matchen i sig blev faktiskt väldigt underhållande även om man hade förväntat sig en enkel Milanvinst. 1-1 och rött kort för Zlatan var såklart en missräkning. Men matchen bjöd som sagt ändå på en hel del underhållning. Och San Siro är alltid San Siro, om man säger så.

Ny vecka och nya utmaningar. Strax dags att bege sig på ungdomsträningar och sedan egen träning. På torsdag kommer Ingrid ner igen och på lördag smäller det alltså i Arti & Mestieri!

Vi hörs!