På äventyr i Alperna

Då var man tillbaka i lugnet i Ticino och Bellinzona efter en lång, intenisv men mycket rolig helg. Givetvis med en förkylning på köpet, den får man verkligen se till att skaka av sig de närmsta dagarna - med tanke på helgen som kommer.

Det började alltså i torsdags med Carnevale. Utklädda till fotbollsspelare spatserade tre nyfikna svenskar in på karnevalområdet för att äntligen få uppleva det som alla pratat så vitt och brett om så länge. Och det infriades absolut. Upplägget är som sagt som vilken svensk sommarfestival som helst, med öltält här och var och diverse musikunderhållning på både torg och gator. Skillnaden är som sagt utklädnaden, och det var en sann fröjd att var man än vände sig så kryllade det av folk i maskeradkostymer. Det vanligaste var heltäckande dräkter i form av kor, björnar eller något annat djur. Och fotbollsspelare, faktiskt, så vi var inte ensamma om denna enkla utstyrsel. Natten blev sedan både lång och hysteriskt rolig. De sista två timmarna och de sista drinkarna både kunde och synnerhet borde man skippat. Men å andra sidan, går man på carnevale en gång i hela sitt liv - varför inte gå all in? Hur som helst, så länge minnet var med mig hade jag en fantastiskt rolig kväll!

Fredagens hemfärd blev sedan såklart ingen dans på rosor. Men halvt sovandes under hela dagen landade man slutligen i Tyringe hemma hos föräldrarna där det intogs en trevlig och god middag. Stupade dock i säng vid en mycket tidig timme, vilket troligen var livsavgörande.

Direkt lördagmorgon stack jag för att hälsa på Tommy, Emelie och framför allt Lexie. Helgens Sverigebesök handlade ju som sagt om just denna lilla ängels dop och då jag tilldelats hedersuppdraget av att vara fadder och dessutom hålla henne under dopet så ville jag bekanta mig en aning med henne lite mer så att jag inte skulle skrämma slag på henne allt för mycket i kyrkan. Var ju två månader sedan jag träffade henne sist, och jisses vad dom växer fort. Ett riktigt charmtroll har hon redan blivit med världens härligaste skratt.

Tommy och jag drog sedan söderöver för att kika på lite innebandy, Södradal-Röke. Var kul att få kika på, även om matchen i sig inte var någon jättehöjdare. Stabil vinst för Rökes del. Kul att se "gamle" Ehnbergs inhopp i tredje perioden för hemmalaget, han kan än kan jag intyga! Som nyutnämnd tränare för kommande säsong så var jag inne i omklädningsrummet och sa ett par ord till boysen. Jag ser verkligen framemot att sätta igång arbetet med kommande säsong, ska bli otroligt roligt!

Lördagskvällen var kalas för Ingrids brors sambo. Ingrid stod för maten, delikat som vanligt. Söndagmorgon träffades jag och Ingrid ute på Garnisonen vid vår nya lägenhet, jag hade hämtat ut nycklarna under fredagen så vi satte igång att lyfta in saker. Vi har haft den otroliga turen att vi har haft alla våra grejor i ett förråd nere i källaren, så det var bara att lyfta in grejerna i hissen och sedan rakt in i lägenheten! Tyngre flyttar har man varit med om... Ett par timmars lyftande före och efter dopet under söndagen och sedan ett ryck under måndagsförmiddagen och hela förrådet med alla våra grejor var tomt. Alla möbler och lådor inne i lägenheten. Härligt, och skönt att jag hann hjälpa till så mycket innan jag begav mig av tillbaka hit. Behöver man inte ha alltför dåligt samvete för det. Förvisso är där ju en faslig massa jobb kvar, men att packa upp lådor och sortera saker är jag vansinnigt usel på - vilket Ingrid också vet så även om det är mycket jobb för henne nu så vet hon att det är bättre hon gör det själv, hon hade ändå inte haft någon nytta av mig!

Dopet gick alldeles galant, Lexie var en ängel, under hela dopet och skötte sig strålande. Skönt såklart, hade inte varit så kul att stå där framme med alla ögon på sig om hon hade skrikit och gråtit hela tiden. Dock var det jäkligt jobbigt mot slutet, armen började sakta men säkert krampa sig och svetten började rinna längs ryggen. Men vi fixade det ända till slutet, både jag och Lexie...

Under mottagningen efteråt blev det flitigt kikande på mobilen för uppdateringar från Anfield, vilka som så småningom fick leendet att växa. 3-1 mot United, hattrick av Kuyt och en briljant insats av Suarez. Känslan är att vinden har vänt och att det går mot ljusare tider på den röda sidan av Merseyside. Aningen försent denna säsongen såklart, vi missar Champions League på nytt. Men det andas optimism på nytt och förhoppningsvis redan till nästa säsong är man med och krigar om titlarna igen.

Resan tillbaka till Bellinzona gick sedan smärtfritt. Hann kika på sista halvtimmen på träningen igår. Såg rätt ok ut tycker jag. Räckte att titta ett par minuter på träningen innan jag kände ett ordentligt sug efter att dra igång igen. Irriterande att ha dragit på sig en förkylning just nu dock, ville bara komma igång och börja köra. Ska bli riktigt kul till helgen. Ett playoff med riktigt slutspelskaraktär, då matcherna avgörs i bäst av 3. Jag har kvalat tidigare, men då har det handlat om kvalserie och dubbelmöten där den totala målskillnaden avgör. Nu handlar det om att den som först vinner två matcher går vidare, ska bli jäkligt skoj!

Ikväll blir det Champions League fotboll, och inte vilken match som helst. Barcelona-Arsenal. Upplagt för en strålande underhållning. Vi tänkte gå ut och käka en pizza och kika på matchen. Sista kvällen på karnevalen i stan, tror dock dom får avsluta utan svenskarna. Känner mig inte riktigt på hugget för en runda till. Har knappt repat mig från i torsdags - man är inte 19 längre...

Vi får alltså numera även klara oss själva här hemma, jag och Elliot. Blir en omställning då Ingrid verkligen har skämt bort oss med massor med got mat hela tiden. Gliringarna är redan många i laget om att det från och med nu bara blir hamburgare och pizza för vår del. Men även om våra insatser i köket under tiden här nere har varit få, då Ingrid som sagt skämt bort oss med detta, så är varken jag eller Elliot i den kategorin av personer som inte ens kan sätta på pastavatten eller koka ett ägg. Vi kommer gå miste om variationen då Ingrid har en bredare repertoar men framför allt ett större intresse, men vi kommer inte att leva på pizza - det kan jag lova. En hel del pasta lär det dock bli, då det är mitt område av expertis. Faktiskt jag som brukar ta hand om just pastan hos mig och Ingrid också. Och städa, det brukar Ingrid inte heller vara så förtjust i så där förändras nog inte så mycket. Och tvätta, det har vi faktiskt gjort redan idag - alldeles själva.

Så nog ska vi klara oss själva allt, även om det känns lite tomt och trist i avsaknade av henne. Vilken tur då att hon kommer ner redan nästa helg för att kika på hemmamatchen i kvalet!