onsdag 30 mars 2011

För man hylla sig själv?

Klart man får, men det ska jag inte göra. Däremot ska jag vara lite självgott stolt och nöjd. I eftermiddag har jag nämligen genomfört ett uppdrag som jag tog på mig för ett par månader sedan. Visste knappt vad jag tackade ja till när två av spelarna i U16 högg mig på en träning en novemberkväll och frågade om jag i slutet på mars kunde komma till deras skola och prata om och hålla i lite innebandy. Tydligen har dom på den skolan varje år någon form av kulturdagar där eleverna bestämmer innehåll och ansvarar för att plocka in folk utifrån som kan föreläsa i ämnet eller som då i mitt fall instruera. Kändes långt iväg då i november när jag svarade ja efter deras något difusa beskrivning av vad som väntade, men idag var det alltså dags.

Så där stod jag idag, ensam framför 27 stycken högstadie/gymnasieungdomar pratandes om innebandy - på italienska. Inte för att det är en ovan scen för mig, prata och instruera innebandy gör jag nästan i sömnen numera men det är verkligen fascinerande vilken resa man gjort. För åtta månader sedan anlände jag hit utan att kunna mer än en handfull hälsningsfraser på italienska. Idag står jag och instruerar och föreläser inför 27 ungdomar som jag aldrig har träffat - på italienska!

Jag menar inte att dra igång någon egen hyllningskör här, vill bara högljutt konstatera vilken fascinerande väg man vandrat och hur mycket man kan lära sig på så kort tid. Det vågade man inte riktigt tro för åtta månader sedan. Kommer vara evigt tacksam och glad för att få upplevt detta. Sen skadar det inte att klappa sig själv lite försiktigt på axeln lite då och då...det är det många som borde göra lite oftare!

Inom tre veckor är vi alltså tillbaka i Sverige. Konstig känsla. När man ligger med sovrumsdörrarna öppna, med solstrålande skinandes in i rummet till en bakgrundsmusik av härligt fågelkvitter och en temperatur som allt oftare lägger sig i närheten av 20 strecket så är det svårt att inte känna att tre veckor låter lite. Vill jag verkligen hem redan? Men har ju som tur är en hel del kul att komma hem till. Hade Ingrid varit kvar hade det nog känts annorlunda. Då tror jag banne mig inte att jag hade velat åka hem än!

Vi får njuta ordentligt och suga i oss allt vi kan de sista veckorna helt enkelt. Vilket säkert inte ska vara några problem.

Ikväll är det videostund med laget. På tablån står en match med Bern såklart, studie av helgens motståndare helt enkelt. Härligt att matchen närmar sig nu. Kommer nog bli bra drag i Arti & Mestieri igen, och framför allt riktigt riktigt roligt! Ser framemot det tokigt mycket!

Semifinalerna i innebandyslutspelet brakar igång ikväll. Spännande. Warberg valde något oväntat men ändå hyfsat logiskt Falun framför ett formstarkare Pixbo. Och då slog ändå Falun ut AIK i kvarten. Mitt tips är väl som alla andras, vågar nog inte tippa något annat än det givna. Alltså Warberg-Storvreta i final i Malmö Arena 16 april. Men det kommer bli tajt, det är jag övertygad om. Pixbo-Falun hade ju varit en minst sagt intressant final! Men tror nog att favoriterna är för tunga denna gången.

Men det hade varit kul om Kalle Brännberg, hela Ticinos stora hjälte, hade fört sitt Pixbo till final. Ett år i Ticino tycks kunna göra under. Jag ser själv redan framemot nästa säsong...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar