Då var man hemma i Sverige igen, för gott denna gången. Äventyret är därmed officiellt över. Jag har njutit var enda sekund och i stort sett älskat varenda minut under de senaste nio månaderna. Jag är för evigt tacksam till Ticino Unihockey att jag fick denna möjligheten och det kommer alltid finnas en plats i mitt hjärta för Ticino och folket runt omkring.
Men allt har sin tid och nu är det skönt att vara hemma igen och även här finns nya utmaningar att se framemot. Trots allt, borta är bra men hemma är alltid bäst.
Denna blogg kommer nu också snart gå i graven. Har hela tiden varit planen att hålla den vid liv under min tid nere i Schweiz. Har inget intresse av att blogga om min vardag hemma i Sverige. Kan kanske dock dyka upp någon form av blogg framöver, vem vet.
När lugnet lagt sig ytterligare och framför allt lusten finns så ska jag försöka sätta ihop ett par avslutande och sammanfattande inlägg med gott om bilder från hela äventyret.
Ikväll blir det att träffa vänner och imorgon väntar SM-finalen på plats i Malmö Arena. Ska bli riktigt trevligt. Mitt tips är som sagt att Mika Kohononen och hans Storvreta drar det längsta strået, men jag hoppas och tror på en hård match.
TICINO, DI NUOVO GRAZIE MILLE DI TUTTO! CI SARÀ SEMPRE IN CUORE MIO!
fredag 15 april 2011
söndag 10 april 2011
Grandissimo Ticino Unihockey!
Så var det klart! Ticino Unihockey spelar nästa säsong i NLB! Så otroligt välförtjänt och jag är otroligt glad för alla inblandade inom klubben. Glädjescenerna när slutsignalen gick var bland det största jag varit med i min innebandykarriär och jag kunde inte riktigt hålla tårarna borta. Jag är så stolt över att få varit med om att bidra att ta Ticino hit och jag är som sagt väldigt glad för alla inblandade. Dom har kämpats, slitit och längtat efter detta i så många år. Vilket också speglade sig väl i gårdagens firande. Man vet hur man firar en framgång kan jag lova! Och jag njöt varenda minut...
Nu återstår bara ett par få dagar i detta fantastiska Ticino och det kommer vara med ett tungt hjärta som jag lämnar. Hade såklart varit underbart härligt att stanna någon vecka till och bara njuta av väder och omgivning men det känns naturligt att sätta punkt för detta äventyret redan nu. Dags att återvända och börja förbereda sig för nya utmaningar. Och inte minst för att träffa Ingrid, hade hon varit kvar här nere så hade vi nog stannat kvar lite längre!
Jag återkommer med längre summering av hela detta äventyr.
Just nu ska jag bara njuta.
Nu återstår bara ett par få dagar i detta fantastiska Ticino och det kommer vara med ett tungt hjärta som jag lämnar. Hade såklart varit underbart härligt att stanna någon vecka till och bara njuta av väder och omgivning men det känns naturligt att sätta punkt för detta äventyret redan nu. Dags att återvända och börja förbereda sig för nya utmaningar. Och inte minst för att träffa Ingrid, hade hon varit kvar här nere så hade vi nog stannat kvar lite längre!
Jag återkommer med längre summering av hela detta äventyr.
Just nu ska jag bara njuta.
fredag 8 april 2011
Skärpning Sverige!
Regn. Storm. Knappa tio grader. Det duger inte Sverige, det duger inte. Jag kräver skärpning av det svenska vädret. Det klassiska aprilrusket är inte bra nog. Jag ligger ju här och gottar mig i ren sommarvärme och är närmare 30 strecket än 20. Om en vecka kan jag vara hemma i Sverige, om två är jag det definitivt. Önskar då betydligt behagligare väder!
Modo-Södertälje ikväll. Idrott när det är som allra charmigast. Hopp och förtvivlan. Minst sagt. Vinnaren behåller elitseriestatus - förloraren spelar Allsvenskan nästa säsong. Hopp och förtvivlan som sagt, ställt på sin absoluta spets. Laget som lyckas brotta ner sin ångest bäst vinner detta.
Warberg till SM-final, som väntat. Enormt starkt slutspel av Falun dock.
Storvreta har mitt tips i finalen i Malmö.
Den sista (??) träningen genomförd igår. Kändes ok. Men man känner att säsongen har varit lång och tankarna ligger redan på lördag. Man är inte riktigt närvarande mentalt. Längtar massor. Vill så otroligt gärna vinna detta. Ska dock passa på att njuta maximalt också. Underbara matcher att spela.
Bern kommer vara desperata och med kniven på strupen så kommer dom pressa sig till sista svettdroppen. Vi behöver hitta en bra balans mellan avslappnat och taggat. Blir vi för trygga och bekväma med att vi har 1-0 och har "råd" att förlora så kommer vi återvända till Ticino med betydligt dystrare miner än vid en vinst. När vi väl kliver in på planen kan vi inte tänka på livlinor. Vi måste bemöta denna match som vi gjort med alla de andra matcherna sedan december månad - avgörande och utan återvändo.
Avgöra hemma eller borta. Vilket är bäst och roligast? Jag har fått prova på båda delarna och båda har sin charm. När vi vann division 2 gjorde vi det på bortaplan i en avgörande match mot Borås. Året därpå segrade vi i division 1 genom en avgörande batalj på hemmaplan mot Växjö. Att avgöra i en fullknökad hemmahall är såklart en fantastisk upplevelse. Men när man avgör på bortaplan så väntar ett häftigt firande tillsammans i en lång och underbar bussresa. 1-1 alltså. Själva matchen är roligare att spela hemma. Firandet blir bättre om du vinner borta. På lördag ska vi kriga för att få uppleva det sistnämnda.
Nu blir det en sväng till gymmet för ett lättare pass. Sen lite dopo scuola innan det blir en lugn och avkopplande kväll i hemmet. Samling redan 10.00 imorgon. Blir att knoppa in tidigare ikväll.
Nu ska jag ut och smaka lite på solskenet.
Modo-Södertälje ikväll. Idrott när det är som allra charmigast. Hopp och förtvivlan. Minst sagt. Vinnaren behåller elitseriestatus - förloraren spelar Allsvenskan nästa säsong. Hopp och förtvivlan som sagt, ställt på sin absoluta spets. Laget som lyckas brotta ner sin ångest bäst vinner detta.
Warberg till SM-final, som väntat. Enormt starkt slutspel av Falun dock.
Storvreta har mitt tips i finalen i Malmö.
Den sista (??) träningen genomförd igår. Kändes ok. Men man känner att säsongen har varit lång och tankarna ligger redan på lördag. Man är inte riktigt närvarande mentalt. Längtar massor. Vill så otroligt gärna vinna detta. Ska dock passa på att njuta maximalt också. Underbara matcher att spela.
Bern kommer vara desperata och med kniven på strupen så kommer dom pressa sig till sista svettdroppen. Vi behöver hitta en bra balans mellan avslappnat och taggat. Blir vi för trygga och bekväma med att vi har 1-0 och har "råd" att förlora så kommer vi återvända till Ticino med betydligt dystrare miner än vid en vinst. När vi väl kliver in på planen kan vi inte tänka på livlinor. Vi måste bemöta denna match som vi gjort med alla de andra matcherna sedan december månad - avgörande och utan återvändo.
Avgöra hemma eller borta. Vilket är bäst och roligast? Jag har fått prova på båda delarna och båda har sin charm. När vi vann division 2 gjorde vi det på bortaplan i en avgörande match mot Borås. Året därpå segrade vi i division 1 genom en avgörande batalj på hemmaplan mot Växjö. Att avgöra i en fullknökad hemmahall är såklart en fantastisk upplevelse. Men när man avgör på bortaplan så väntar ett häftigt firande tillsammans i en lång och underbar bussresa. 1-1 alltså. Själva matchen är roligare att spela hemma. Firandet blir bättre om du vinner borta. På lördag ska vi kriga för att få uppleva det sistnämnda.
Nu blir det en sväng till gymmet för ett lättare pass. Sen lite dopo scuola innan det blir en lugn och avkopplande kväll i hemmet. Samling redan 10.00 imorgon. Blir att knoppa in tidigare ikväll.
Nu ska jag ut och smaka lite på solskenet.
torsdag 7 april 2011
Wow
Ja, wow. Så kan man kort och enkelt beskriva tisdagens upplevelse i Milano. Inter 2 - Schalke 5. Wow. Inramningen var som alltid mäktig på San Siro. Stankovic briljans fick hela arenan att explodera innan man hunnit sätta sig till rätta ens. Sen tog Raul och hans tyska kumpaner över showen och förnedrade de europeiska mästarna på ett sätt som var lika charmerande som oväntat. Den italienska publiken bjöds (och bjöd oss neutrala) på en resa från hög förväntan genom euroforisk glädje till frustration och ilska. Redan med kvarten kvar och 5-2 precis hamrats in så började stora delar av publiken demonstrativt lämna arenan.
En intressant iaktagelse är att jag under denna fotbollssäsong nu alltså besökt San Siro sex gånger. Jag har sett Milan fyra gånger och Inter två. Utifrån hemmalagets synvinkel har jag inget bra poängfacit. Endast EN hemmavinst har det blivit, det var första besöket. Milan-Chievo, 2-0. Därefter har hemmalaget gått miste om segern. Tre oavgjorda och två förluster.
Lördagen närmar sig. Underbart. Lördag kl. 17.00 i Bern brakar vi loss igen. Gara 2. Vinst och vi är klara för NLB. Sista träningen ikväll. Kan vara min allra sista träning med laget och i Arti & Mestieri.
Igår var jag runt på olika byråkratier för att meddela att jag snart lämnar landet. Idag ska jag till banken och avsluta mitt konto. Det börjar minst sagt närma sig slutet det här äventyret.
Och solen samt sommarvärmen fortsätter hålla oss sällskap. Bra bit över 20 grader även idag.
Champions League kvartsfinalerna blev ju för övrigt betydligt mindre dramatiska än väntat. I stort sett alla är redan avgjorda. Eller alla är avgjorda, för jag bedömmer även Chelseas chanser att åka upp och vinna på Old Trafford som minimala.
Men vilka semifinaler. Eller ja, vilken semifinal. För dessvärre kan Manchester United redan boka in sig på Wembley i slutet på maj. Schalke gjorde det fantastiskt bra mot Inter. Men ett Inter i spillror är en sak, Manchester United en helt annan. Men Real-Barca. Fyra El Clasico på 19 dagar! Mötet i ligan är först ut, och med minst betydelse då ligan i praktiken redan är avgjord. Champions League mötena kommer bli något helt sanslöst!
Ikväll tror jag Warberg blir klara för SM-final. Storvreta-Warberg. Storvreta ser otroligt starka ut och får mitt guldtips.
En intressant iaktagelse är att jag under denna fotbollssäsong nu alltså besökt San Siro sex gånger. Jag har sett Milan fyra gånger och Inter två. Utifrån hemmalagets synvinkel har jag inget bra poängfacit. Endast EN hemmavinst har det blivit, det var första besöket. Milan-Chievo, 2-0. Därefter har hemmalaget gått miste om segern. Tre oavgjorda och två förluster.
Lördagen närmar sig. Underbart. Lördag kl. 17.00 i Bern brakar vi loss igen. Gara 2. Vinst och vi är klara för NLB. Sista träningen ikväll. Kan vara min allra sista träning med laget och i Arti & Mestieri.
Igår var jag runt på olika byråkratier för att meddela att jag snart lämnar landet. Idag ska jag till banken och avsluta mitt konto. Det börjar minst sagt närma sig slutet det här äventyret.
Och solen samt sommarvärmen fortsätter hålla oss sällskap. Bra bit över 20 grader även idag.
Champions League kvartsfinalerna blev ju för övrigt betydligt mindre dramatiska än väntat. I stort sett alla är redan avgjorda. Eller alla är avgjorda, för jag bedömmer även Chelseas chanser att åka upp och vinna på Old Trafford som minimala.
Men vilka semifinaler. Eller ja, vilken semifinal. För dessvärre kan Manchester United redan boka in sig på Wembley i slutet på maj. Schalke gjorde det fantastiskt bra mot Inter. Men ett Inter i spillror är en sak, Manchester United en helt annan. Men Real-Barca. Fyra El Clasico på 19 dagar! Mötet i ligan är först ut, och med minst betydelse då ligan i praktiken redan är avgjord. Champions League mötena kommer bli något helt sanslöst!
Ikväll tror jag Warberg blir klara för SM-final. Storvreta-Warberg. Storvreta ser otroligt starka ut och får mitt guldtips.
tisdag 5 april 2011
San Siro, San Siro...käre vän
Nu beger vi oss strax söderöver och Milano på nytt. Solen strålar och värmer gott. Ska bli en riktigt go eftermiddag i modehuvudstaden.
Ikväll blir det så det sjätte och sista besöket på mäktiga San Siro. Eller för att vara korrekt, ikväll heter ju faktiskt arenan Guiseppe Meazza stadion eftersom det är Inter som spelar. Hur som helst så menar dagens Gazzetta på att det blir fullsatt ikväll, dvs 80 000 åskådare. 80 000. Kvartsfinal i Champions League. Maffigt!
Ha en bra dag - det ska jag ha!
Ikväll blir det så det sjätte och sista besöket på mäktiga San Siro. Eller för att vara korrekt, ikväll heter ju faktiskt arenan Guiseppe Meazza stadion eftersom det är Inter som spelar. Hur som helst så menar dagens Gazzetta på att det blir fullsatt ikväll, dvs 80 000 åskådare. 80 000. Kvartsfinal i Champions League. Maffigt!
Ha en bra dag - det ska jag ha!
söndag 3 april 2011
1-0!
Ticino Unihockey marscherar vidare. 1-0 i matcher efter vinst 5-3 i kvällens match mot Bern. Med nerverna på utsidan av kroppen tog det halva matchen innan spelet började hitta rätt en aning. Avgörandet föll under de sista tio minuterna, klassisk idrottspsykologi att laget som kommer från en förlorande trend torskar i slutminuterna.
Fullständigt galet häftig stämning i hallen under matchen, i synnerhet under andra halvan av matchen! Fruktansvärt roligt att spela!
Nu hoppas jag detta blev den sista hemmamatchen för min del i Arti & Mestieri, för det skulle betyda att vi vunnit nästa helg och gått upp i NLB. Minst sagt en värdig sista hemmamatch i så fall, om än otroligt vemodigt.
Känns dock skönt att ha med i ryggsäcken att OM, jag säger verkligen OM, vi inte knyter ihop detta nästa helg så har vi en tokigt häftig tredje avgörande match i hemmaborgen. Ska inte behövas, men en skön livlina.
Fullständigt galet häftig stämning i hallen under matchen, i synnerhet under andra halvan av matchen! Fruktansvärt roligt att spela!
Nu hoppas jag detta blev den sista hemmamatchen för min del i Arti & Mestieri, för det skulle betyda att vi vunnit nästa helg och gått upp i NLB. Minst sagt en värdig sista hemmamatch i så fall, om än otroligt vemodigt.
Känns dock skönt att ha med i ryggsäcken att OM, jag säger verkligen OM, vi inte knyter ihop detta nästa helg så har vi en tokigt häftig tredje avgörande match i hemmaborgen. Ska inte behövas, men en skön livlina.
GARA 1
Äntligen - GAME DAY! Gara 1!
Helgen har hittills varit mycket trevlig, idag ska vi avsluta den på bästa tänkbara vis genom en vinst.
Fredagskvällen var vi inbjudna till Dieter och hans fru, Dieter är en av de mer aktiva inom föreningen och som bl a organiserar dopo scuola aktiviterna som jag gör. Otroligt god mat och gott sällskap summerade en trevlig kväll.
Under lördagen tog mig först en sväng ner på marknaden. I det oförskämt strålande vädret var marknaden knökfull och varenda uteservering var fullsatt. Underbart. Vädret igår var som vilken svensk sommardag som helst. Därefter bar det söderöver för att hämta helgens besökare, bröderna Elliot. Väl tillbaka bevittnades ytterligare en bedrövlig bortamatch av Liverpool innan vi begav oss till restaurang Piazza för veckans obligatoriska pizza. Som vanligt utsökt, och föll även besökarna i smaken. Kvällen avrundades sedan hemma hos Ludo tillsammans med ett par lagkamrater samt helgens stora fotbollsmatch, Milan-Inter. Trots avsaknaden av Zlatan så krossade faktiskt, aningen oväntat, Milan och avgick med en fullt rättvis 3-0 viktoria. Inter var vansinnigt bleka, vilket kan kännas märkligt med tanke på digniteten på matchen. Men man var nog kraftigt påverkat av landslagsuppehållet där man hade betydligt många fler spelare iväg än vad de rödsvarta hade. Men i ett derby av denna betydelsen tycker jag ändå det är bedrövligt att man inte kan bjuda på mer.
Vi håller iaf våra tummar för att formen är bättre i tisdagens kvartsfinal i Champions League mot Schalke 04. Vi kommer nämligen vara på plats på San Siro. Nämnde ju för någon vecka sedan att det väntade en stormatch på San Siro för oss under brödernas besök, och det är alltså denna CL-batalj vi ska bevittna. Med hopp om bra väder så ser vi framemot en heldag i Milano med matchen som höjdpunkt.
Nu ska jag lägga mig till rätta i min säng, läsa ett par rader om gårdagens derby i Gazzettan och bara koppla av inför kvällens match. "Svensk" speltid idag faktiskt, 17.00 är den tidigaste matchstarten på hela säsongen. Men det känns positivt, då slipper man vänta så länge på att matchen ska dra igång!
Helgen har hittills varit mycket trevlig, idag ska vi avsluta den på bästa tänkbara vis genom en vinst.
Fredagskvällen var vi inbjudna till Dieter och hans fru, Dieter är en av de mer aktiva inom föreningen och som bl a organiserar dopo scuola aktiviterna som jag gör. Otroligt god mat och gott sällskap summerade en trevlig kväll.
Under lördagen tog mig först en sväng ner på marknaden. I det oförskämt strålande vädret var marknaden knökfull och varenda uteservering var fullsatt. Underbart. Vädret igår var som vilken svensk sommardag som helst. Därefter bar det söderöver för att hämta helgens besökare, bröderna Elliot. Väl tillbaka bevittnades ytterligare en bedrövlig bortamatch av Liverpool innan vi begav oss till restaurang Piazza för veckans obligatoriska pizza. Som vanligt utsökt, och föll även besökarna i smaken. Kvällen avrundades sedan hemma hos Ludo tillsammans med ett par lagkamrater samt helgens stora fotbollsmatch, Milan-Inter. Trots avsaknaden av Zlatan så krossade faktiskt, aningen oväntat, Milan och avgick med en fullt rättvis 3-0 viktoria. Inter var vansinnigt bleka, vilket kan kännas märkligt med tanke på digniteten på matchen. Men man var nog kraftigt påverkat av landslagsuppehållet där man hade betydligt många fler spelare iväg än vad de rödsvarta hade. Men i ett derby av denna betydelsen tycker jag ändå det är bedrövligt att man inte kan bjuda på mer.
Vi håller iaf våra tummar för att formen är bättre i tisdagens kvartsfinal i Champions League mot Schalke 04. Vi kommer nämligen vara på plats på San Siro. Nämnde ju för någon vecka sedan att det väntade en stormatch på San Siro för oss under brödernas besök, och det är alltså denna CL-batalj vi ska bevittna. Med hopp om bra väder så ser vi framemot en heldag i Milano med matchen som höjdpunkt.
Nu ska jag lägga mig till rätta i min säng, läsa ett par rader om gårdagens derby i Gazzettan och bara koppla av inför kvällens match. "Svensk" speltid idag faktiskt, 17.00 är den tidigaste matchstarten på hela säsongen. Men det känns positivt, då slipper man vänta så länge på att matchen ska dra igång!
onsdag 30 mars 2011
För man hylla sig själv?
Klart man får, men det ska jag inte göra. Däremot ska jag vara lite självgott stolt och nöjd. I eftermiddag har jag nämligen genomfört ett uppdrag som jag tog på mig för ett par månader sedan. Visste knappt vad jag tackade ja till när två av spelarna i U16 högg mig på en träning en novemberkväll och frågade om jag i slutet på mars kunde komma till deras skola och prata om och hålla i lite innebandy. Tydligen har dom på den skolan varje år någon form av kulturdagar där eleverna bestämmer innehåll och ansvarar för att plocka in folk utifrån som kan föreläsa i ämnet eller som då i mitt fall instruera. Kändes långt iväg då i november när jag svarade ja efter deras något difusa beskrivning av vad som väntade, men idag var det alltså dags.
Så där stod jag idag, ensam framför 27 stycken högstadie/gymnasieungdomar pratandes om innebandy - på italienska. Inte för att det är en ovan scen för mig, prata och instruera innebandy gör jag nästan i sömnen numera men det är verkligen fascinerande vilken resa man gjort. För åtta månader sedan anlände jag hit utan att kunna mer än en handfull hälsningsfraser på italienska. Idag står jag och instruerar och föreläser inför 27 ungdomar som jag aldrig har träffat - på italienska!
Jag menar inte att dra igång någon egen hyllningskör här, vill bara högljutt konstatera vilken fascinerande väg man vandrat och hur mycket man kan lära sig på så kort tid. Det vågade man inte riktigt tro för åtta månader sedan. Kommer vara evigt tacksam och glad för att få upplevt detta. Sen skadar det inte att klappa sig själv lite försiktigt på axeln lite då och då...det är det många som borde göra lite oftare!
Inom tre veckor är vi alltså tillbaka i Sverige. Konstig känsla. När man ligger med sovrumsdörrarna öppna, med solstrålande skinandes in i rummet till en bakgrundsmusik av härligt fågelkvitter och en temperatur som allt oftare lägger sig i närheten av 20 strecket så är det svårt att inte känna att tre veckor låter lite. Vill jag verkligen hem redan? Men har ju som tur är en hel del kul att komma hem till. Hade Ingrid varit kvar hade det nog känts annorlunda. Då tror jag banne mig inte att jag hade velat åka hem än!
Vi får njuta ordentligt och suga i oss allt vi kan de sista veckorna helt enkelt. Vilket säkert inte ska vara några problem.
Ikväll är det videostund med laget. På tablån står en match med Bern såklart, studie av helgens motståndare helt enkelt. Härligt att matchen närmar sig nu. Kommer nog bli bra drag i Arti & Mestieri igen, och framför allt riktigt riktigt roligt! Ser framemot det tokigt mycket!
Semifinalerna i innebandyslutspelet brakar igång ikväll. Spännande. Warberg valde något oväntat men ändå hyfsat logiskt Falun framför ett formstarkare Pixbo. Och då slog ändå Falun ut AIK i kvarten. Mitt tips är väl som alla andras, vågar nog inte tippa något annat än det givna. Alltså Warberg-Storvreta i final i Malmö Arena 16 april. Men det kommer bli tajt, det är jag övertygad om. Pixbo-Falun hade ju varit en minst sagt intressant final! Men tror nog att favoriterna är för tunga denna gången.
Men det hade varit kul om Kalle Brännberg, hela Ticinos stora hjälte, hade fört sitt Pixbo till final. Ett år i Ticino tycks kunna göra under. Jag ser själv redan framemot nästa säsong...
Så där stod jag idag, ensam framför 27 stycken högstadie/gymnasieungdomar pratandes om innebandy - på italienska. Inte för att det är en ovan scen för mig, prata och instruera innebandy gör jag nästan i sömnen numera men det är verkligen fascinerande vilken resa man gjort. För åtta månader sedan anlände jag hit utan att kunna mer än en handfull hälsningsfraser på italienska. Idag står jag och instruerar och föreläser inför 27 ungdomar som jag aldrig har träffat - på italienska!
Jag menar inte att dra igång någon egen hyllningskör här, vill bara högljutt konstatera vilken fascinerande väg man vandrat och hur mycket man kan lära sig på så kort tid. Det vågade man inte riktigt tro för åtta månader sedan. Kommer vara evigt tacksam och glad för att få upplevt detta. Sen skadar det inte att klappa sig själv lite försiktigt på axeln lite då och då...det är det många som borde göra lite oftare!
Inom tre veckor är vi alltså tillbaka i Sverige. Konstig känsla. När man ligger med sovrumsdörrarna öppna, med solstrålande skinandes in i rummet till en bakgrundsmusik av härligt fågelkvitter och en temperatur som allt oftare lägger sig i närheten av 20 strecket så är det svårt att inte känna att tre veckor låter lite. Vill jag verkligen hem redan? Men har ju som tur är en hel del kul att komma hem till. Hade Ingrid varit kvar hade det nog känts annorlunda. Då tror jag banne mig inte att jag hade velat åka hem än!
Vi får njuta ordentligt och suga i oss allt vi kan de sista veckorna helt enkelt. Vilket säkert inte ska vara några problem.
Ikväll är det videostund med laget. På tablån står en match med Bern såklart, studie av helgens motståndare helt enkelt. Härligt att matchen närmar sig nu. Kommer nog bli bra drag i Arti & Mestieri igen, och framför allt riktigt riktigt roligt! Ser framemot det tokigt mycket!
Semifinalerna i innebandyslutspelet brakar igång ikväll. Spännande. Warberg valde något oväntat men ändå hyfsat logiskt Falun framför ett formstarkare Pixbo. Och då slog ändå Falun ut AIK i kvarten. Mitt tips är väl som alla andras, vågar nog inte tippa något annat än det givna. Alltså Warberg-Storvreta i final i Malmö Arena 16 april. Men det kommer bli tajt, det är jag övertygad om. Pixbo-Falun hade ju varit en minst sagt intressant final! Men tror nog att favoriterna är för tunga denna gången.
Men det hade varit kul om Kalle Brännberg, hela Ticinos stora hjälte, hade fört sitt Pixbo till final. Ett år i Ticino tycks kunna göra under. Jag ser själv redan framemot nästa säsong...
söndag 27 mars 2011
Blev inga tacos, den jakten var fruktlös. Blev rätt ok mat ändå, fick skjuta från höften.
Södradal fixade det inte. Åkte ur. Mycket tråkigt. Elliot lite bitter men säger som vanligt inte så mycket. Man får väl hoppas på någon ihopslagning någonstans i landet. Är ju bland annat tal om att CL98 och Färjestaden ska slås ihop. Kan kanske ge en div 1-biljett till Södradal trots allt.
Röke avslutar med vinst. Men 15-12? Man gör flest mål i serien - starkt. Men slutar 23 (!!) poäng ifrån serieseger. Hmmmm....undrar var vi ska lägga fokus på förbättringar till nästa säsong?!?
Poängligasegrare från vinrött. Fredrik Karlsson. Serien må vara medelmåttig på sina håll, men 40 mål är alltid 40 mål. Bra jobbat Udd. Kristian Torstensson var senaste poängligavinnare bärandes en vinröd tröja, sex år sedan var det.
Kvällen har spenderat med att läxa upp diverse kamrater i NHL11 via Xbox LIVE. Först ut var Rookie, lagkamrat här nereifrån, sen var det i tur och ordning Jeppe Kaga och Fredde Nilsson som fick sig varsin omgång. Går och lägger mig med ett litet leende på läpparna trots allt. Men ja Ingrid - jag vet att det bara är tv-spel... Prestige kallas det...!
Ny vecka imorgon. Inte många kvar nu. Blev idag klart att det blir Bern som står för motståndet nästa helg. Föll i tredje avgörande med 5-2 idag. Förra veckan föll de i en femte avgörande, idag återigen i den avgörande matchen. Dom kommer såklart slicka såren under veckan och samla nya krafter. Men med ett fullsatt Arti & Mestieri i ryggen är det viktigt att vi sätter full fart från början. För ger vi Bern uppförsbacke, då kommer dom få det jobbigt mentalt.
Buona notte
Södradal fixade det inte. Åkte ur. Mycket tråkigt. Elliot lite bitter men säger som vanligt inte så mycket. Man får väl hoppas på någon ihopslagning någonstans i landet. Är ju bland annat tal om att CL98 och Färjestaden ska slås ihop. Kan kanske ge en div 1-biljett till Södradal trots allt.
Röke avslutar med vinst. Men 15-12? Man gör flest mål i serien - starkt. Men slutar 23 (!!) poäng ifrån serieseger. Hmmmm....undrar var vi ska lägga fokus på förbättringar till nästa säsong?!?
Poängligasegrare från vinrött. Fredrik Karlsson. Serien må vara medelmåttig på sina håll, men 40 mål är alltid 40 mål. Bra jobbat Udd. Kristian Torstensson var senaste poängligavinnare bärandes en vinröd tröja, sex år sedan var det.
Kvällen har spenderat med att läxa upp diverse kamrater i NHL11 via Xbox LIVE. Först ut var Rookie, lagkamrat här nereifrån, sen var det i tur och ordning Jeppe Kaga och Fredde Nilsson som fick sig varsin omgång. Går och lägger mig med ett litet leende på läpparna trots allt. Men ja Ingrid - jag vet att det bara är tv-spel... Prestige kallas det...!
Ny vecka imorgon. Inte många kvar nu. Blev idag klart att det blir Bern som står för motståndet nästa helg. Föll i tredje avgörande med 5-2 idag. Förra veckan föll de i en femte avgörande, idag återigen i den avgörande matchen. Dom kommer såklart slicka såren under veckan och samla nya krafter. Men med ett fullsatt Arti & Mestieri i ryggen är det viktigt att vi sätter full fart från början. För ger vi Bern uppförsbacke, då kommer dom få det jobbigt mentalt.
Buona notte
Spelledig helg, igen, och således innebandyfritt. Och det har vi försökt ta tillvara på och inte bara sitta och uggla framför datorn. Fredagskvällen tog vi vårt obligatoriska veckobesök på Piazza för att sedan gå till en bar för att kika på Slovenien-Italíen. Ingen höjdarmatch direkt, men en god öl blev det åtminstone.
Lördagskvällen bjöd på full rulle hemma i vårt casa. Det kom över ett gäng från laget för lite pokerspel och tv-spel för förlorarna. Jag hamnade just i loosers lounge efter en sanslös utdragning på sista kortet mot Rookie. Är inte särskilt bitter över det, poker är inte riktigt min grej. Dock kul att spela på denna vänskapliga nivå emellanåt. Ett par vinster på xboxet blev tillräckligt med plåster på såren.
Idag blir det en klassisk söndag. Vilodag. Inte för att jag är överdrivet trött, men vädret är lite gråmuligt och trist idag så det känns rätt att ta en sådan dag. Nu undrar säkert många vad i hela världen menar han att han göra andra dagar? Han gör väl aldrig något om dagarna? Det jag menar är att det inte blir någon form av träning eller annan aktivitet under dagen...
Lite innebandy blir det trots allt i helgen. Warberg-Linköping, femte avgörande kvartsfinal, sänds på webben idag med start 16.00. Ska bli kul att se sin första SSL-match live för säsongen. För övrigt såklart vansinnigt imponerande att Linköping pressar Warberg till en femte match. Bara att ta sig till slutspel var ju en enorm bedrift. Nykomlingar och för bara två säsonger sedan var man seriekonkurrent till Röke och lirade på Tyrs Hov. Nu spelar man en femte kvartsfinal i ett fullsatt Sparbank Arena i Varberg. Tvära kast kan man väl säga - imponerande som sagt.
Och en morot för oss som fortfarande håller till på lägre nivå. Nu menar jag inte att Röke IBK ska spela kvartsfinal i SSL mot Warberg om två-tre år. Röke har inte den organisatoriska kapaciteten som finns i Linköping, som är världens största innebandyklubb. Men deras resa är ändå en inspirationskälla som tydligt visar hur långt man kan nå om man jobbar hårt och framför allt TROR på vad man gör. Linköpings trupp är nämligen i mångt och mycket, såklart ett och annat nytt ansikte, inte helt olik den trupp som besökte Tyrs Hov för ett par säsonger sedan.
Att dom har innebandy-Sveriges sämsta golv har väl inte gått någon innebandyintresserad omärkt förbi. Och jag skriver under den listan alla dagar i veckan. Makalöst märklig matta och otroligt opassande för innebandy. Under distriktslags-SM i Linköping förra året pratade jag med en representant från Linköping kort och då kom såklart golvet på tal. Han berättade då att kommunen var redo att byta ut golvet, men LIBK själva ville - om man gick upp i SSL - skjuta upp detta byte något år. "Det kan ju vara skillnaden mellan att hålla sig kvar eller åka ur" sa han. Jo, minst sagt. Det tog dom till slutspel t o m! Nu är ju dock inte golvet hela svaret, än en gång - hatten av för Linköping. Men nog bör väl Warberg vinna i eftermiddag tämligen enkelt - eller? Idrottspsykologi när den är som charmigast...
För övrigt tycker jag få mig en känsla av att ni i Sverige har fått lite vårhybris bara för att det har varit lite solsken och ett par plusgrader. Pratade med ett flertal och såg ytterligare ett par på FB under gårdagen - som skulle grilla. Nog för att vi inatt gick över till sommartid och att det varit en lång och dyster vinter, men sansa er en aning - ett par dagar med sol är inte likhetstecken med vår. Det svenska vädret slår alltid tillbaka hårt och jag såg att det var flertalet minusgrader hos er inatt. Själv har man däremot knallat rundor i shorts med en sommarkänsla i kroppen de senaste dagarna, det däremot - det är VÅR!
Idag är det sista omgången i division 1 södra. Inte en särskilt spännande omgång, bortsett från en match. Som en viss rumskamrat har ett visst, milt uttryckt, intresse för. Tvååker-Södradal gör upp i en helt avgörande match där segraren nästa säsong åter lirar division 1-innebandy och förloraren får se sig degraderad. Inget scenario som någon inblandad i Södradal hade trott eller föreställt sig när man i julas släppte iväg Elliot på lån till oss här nere. Jag håller såklart tummarna för att man fixar det. Vill ju möta dom nästa säsong om inte annat!
När seriepyramiderna inför denna säsong gjordes om i Sverige ändrade man riktning till att nu ska seriesegrarna gå upp direkt, mot som det var tidigare när man fick kvala. Helt korrekt enligt mig. Dock har konsekvensen blivit att vi nu har en seriepyramid och serietabeller med färre streck och helt befriad från kvalmatcher, vilket för mig är förödande. Alldeles för många lag har för lite att spela för de sista omgångarna vilket tar udden av det vi håller på med. De nervkittlande, direkt avgörande matcherna är ju alltid de roligaste att spela och är de som drar extra publik.
När man nu själv har spelat en serie där det sedan i början på december varit slutspelskaraktär på varje match för att kunna nå kvalplatsen så är det lite svårt att förstå upplägget, hade nämligen vår serie sett ut som i Sverige så hade vår säsong i praktiken varit slut i o m förlusten mot Zürisee 27 november. Hur kul hade det varit!? Nu har vi inte bara spelat ett tiotal seriematcher med slutspelskaraktär, utan vi har även nått ett kval som är uppbyggt som ett slutspel med matchserier i bäst av 3. Mycket är konstigt i Schweiz kan jag lova, allt genomförs inte så klokt, men detta upplägg gillar jag verkligen. Och vår säsong har ju verkligen ur intressesynpunkt varit helt klockren, varje match blir allt viktigare och intresset och temperaturen stiger hela tiden för att nå sin topp i de allra sista matcherna på säsongen. Precis som det ska vara!
Varför inte köra detta i Sverige? Varför inte t o m köra slutspelsupplägg om uppflyttningsplatserna? Skulle iofs ta bort lite av prestigen att vinna en serie, men hade garanterat höjt intresset även i serierna under SSL något enormt. Tänk er att de fyra bäst placerade lagen i slutet på säsongen gör om upp en uppflyttningsplats i form av ett minislutspel. Semifinal och sedan final, bäst av 3. Hade varit grymt!
Nu känner jag nog att jag får gå ut än sväng trots allt, lite sugen på tacos idag och ska nog ge mig ut på lite jakt efter detta. Får hoppas att bensinmackarna har detta i sitt sortiment då affärerna som bekant alltid är igenbommade på söndagar.
Buon domenica! Trevlig söndag!
Lördagskvällen bjöd på full rulle hemma i vårt casa. Det kom över ett gäng från laget för lite pokerspel och tv-spel för förlorarna. Jag hamnade just i loosers lounge efter en sanslös utdragning på sista kortet mot Rookie. Är inte särskilt bitter över det, poker är inte riktigt min grej. Dock kul att spela på denna vänskapliga nivå emellanåt. Ett par vinster på xboxet blev tillräckligt med plåster på såren.
Idag blir det en klassisk söndag. Vilodag. Inte för att jag är överdrivet trött, men vädret är lite gråmuligt och trist idag så det känns rätt att ta en sådan dag. Nu undrar säkert många vad i hela världen menar han att han göra andra dagar? Han gör väl aldrig något om dagarna? Det jag menar är att det inte blir någon form av träning eller annan aktivitet under dagen...
Lite innebandy blir det trots allt i helgen. Warberg-Linköping, femte avgörande kvartsfinal, sänds på webben idag med start 16.00. Ska bli kul att se sin första SSL-match live för säsongen. För övrigt såklart vansinnigt imponerande att Linköping pressar Warberg till en femte match. Bara att ta sig till slutspel var ju en enorm bedrift. Nykomlingar och för bara två säsonger sedan var man seriekonkurrent till Röke och lirade på Tyrs Hov. Nu spelar man en femte kvartsfinal i ett fullsatt Sparbank Arena i Varberg. Tvära kast kan man väl säga - imponerande som sagt.
Och en morot för oss som fortfarande håller till på lägre nivå. Nu menar jag inte att Röke IBK ska spela kvartsfinal i SSL mot Warberg om två-tre år. Röke har inte den organisatoriska kapaciteten som finns i Linköping, som är världens största innebandyklubb. Men deras resa är ändå en inspirationskälla som tydligt visar hur långt man kan nå om man jobbar hårt och framför allt TROR på vad man gör. Linköpings trupp är nämligen i mångt och mycket, såklart ett och annat nytt ansikte, inte helt olik den trupp som besökte Tyrs Hov för ett par säsonger sedan.
Att dom har innebandy-Sveriges sämsta golv har väl inte gått någon innebandyintresserad omärkt förbi. Och jag skriver under den listan alla dagar i veckan. Makalöst märklig matta och otroligt opassande för innebandy. Under distriktslags-SM i Linköping förra året pratade jag med en representant från Linköping kort och då kom såklart golvet på tal. Han berättade då att kommunen var redo att byta ut golvet, men LIBK själva ville - om man gick upp i SSL - skjuta upp detta byte något år. "Det kan ju vara skillnaden mellan att hålla sig kvar eller åka ur" sa han. Jo, minst sagt. Det tog dom till slutspel t o m! Nu är ju dock inte golvet hela svaret, än en gång - hatten av för Linköping. Men nog bör väl Warberg vinna i eftermiddag tämligen enkelt - eller? Idrottspsykologi när den är som charmigast...
För övrigt tycker jag få mig en känsla av att ni i Sverige har fått lite vårhybris bara för att det har varit lite solsken och ett par plusgrader. Pratade med ett flertal och såg ytterligare ett par på FB under gårdagen - som skulle grilla. Nog för att vi inatt gick över till sommartid och att det varit en lång och dyster vinter, men sansa er en aning - ett par dagar med sol är inte likhetstecken med vår. Det svenska vädret slår alltid tillbaka hårt och jag såg att det var flertalet minusgrader hos er inatt. Själv har man däremot knallat rundor i shorts med en sommarkänsla i kroppen de senaste dagarna, det däremot - det är VÅR!
Idag är det sista omgången i division 1 södra. Inte en särskilt spännande omgång, bortsett från en match. Som en viss rumskamrat har ett visst, milt uttryckt, intresse för. Tvååker-Södradal gör upp i en helt avgörande match där segraren nästa säsong åter lirar division 1-innebandy och förloraren får se sig degraderad. Inget scenario som någon inblandad i Södradal hade trott eller föreställt sig när man i julas släppte iväg Elliot på lån till oss här nere. Jag håller såklart tummarna för att man fixar det. Vill ju möta dom nästa säsong om inte annat!
När seriepyramiderna inför denna säsong gjordes om i Sverige ändrade man riktning till att nu ska seriesegrarna gå upp direkt, mot som det var tidigare när man fick kvala. Helt korrekt enligt mig. Dock har konsekvensen blivit att vi nu har en seriepyramid och serietabeller med färre streck och helt befriad från kvalmatcher, vilket för mig är förödande. Alldeles för många lag har för lite att spela för de sista omgångarna vilket tar udden av det vi håller på med. De nervkittlande, direkt avgörande matcherna är ju alltid de roligaste att spela och är de som drar extra publik.
När man nu själv har spelat en serie där det sedan i början på december varit slutspelskaraktär på varje match för att kunna nå kvalplatsen så är det lite svårt att förstå upplägget, hade nämligen vår serie sett ut som i Sverige så hade vår säsong i praktiken varit slut i o m förlusten mot Zürisee 27 november. Hur kul hade det varit!? Nu har vi inte bara spelat ett tiotal seriematcher med slutspelskaraktär, utan vi har även nått ett kval som är uppbyggt som ett slutspel med matchserier i bäst av 3. Mycket är konstigt i Schweiz kan jag lova, allt genomförs inte så klokt, men detta upplägg gillar jag verkligen. Och vår säsong har ju verkligen ur intressesynpunkt varit helt klockren, varje match blir allt viktigare och intresset och temperaturen stiger hela tiden för att nå sin topp i de allra sista matcherna på säsongen. Precis som det ska vara!
Varför inte köra detta i Sverige? Varför inte t o m köra slutspelsupplägg om uppflyttningsplatserna? Skulle iofs ta bort lite av prestigen att vinna en serie, men hade garanterat höjt intresset även i serierna under SSL något enormt. Tänk er att de fyra bäst placerade lagen i slutet på säsongen gör om upp en uppflyttningsplats i form av ett minislutspel. Semifinal och sedan final, bäst av 3. Hade varit grymt!
Nu känner jag nog att jag får gå ut än sväng trots allt, lite sugen på tacos idag och ska nog ge mig ut på lite jakt efter detta. Får hoppas att bensinmackarna har detta i sitt sortiment då affärerna som bekant alltid är igenbommade på söndagar.
Buon domenica! Trevlig söndag!
onsdag 23 mars 2011
Efter en kort Sverigetripp och sedan ett par krassliga veckor så har vi nu hittat tillbaka till gymmet. Två pass har vi hunnit med i veckan, faktiskt riktigt gott att vara igång med det igen.
Då vi är spellediga till helgen har vi även fått en extra kvälls ledighet denna vecka. Ingen träning ikväll firar vi med lite ostfondue och skön avkoppling.
Våren tycks hittat till Sverige också. Får hoppas den stannar också, är ju inte så många veckor kvar tills vi beger oss. Men tills dess så fortsätter vi att njuta av Ticino och dess helt fantastiskt väder, vi smög oss ner på stan idag och intog en glass efter träningen. Termometern som finns i stan visade då upp 27 grader! I solen förvisso, men än dock... Vintern är i alla fall över och nu blickar vi fram mot klart ljusare och härligare tider!
Nästa helg får vi besök av ett gäng Elliotbröder, eller båda två för att vara mer exakt. Alltid trevligt med besök och det livar upp vardagen en aning, ryktet säger dessutom att det blir en tripp till San Siro också (såklart). Till vilken match avslöjar jag inte än, det är en riktigt stor match i alla fall (dock inte derbyt, endast italienska medborgare är välkomna dit)...
Nu blir det nog att sätta sig i solskenet och bläddra lite i Gazzettan...
CIAO
Då vi är spellediga till helgen har vi även fått en extra kvälls ledighet denna vecka. Ingen träning ikväll firar vi med lite ostfondue och skön avkoppling.
Våren tycks hittat till Sverige också. Får hoppas den stannar också, är ju inte så många veckor kvar tills vi beger oss. Men tills dess så fortsätter vi att njuta av Ticino och dess helt fantastiskt väder, vi smög oss ner på stan idag och intog en glass efter träningen. Termometern som finns i stan visade då upp 27 grader! I solen förvisso, men än dock... Vintern är i alla fall över och nu blickar vi fram mot klart ljusare och härligare tider!
Nästa helg får vi besök av ett gäng Elliotbröder, eller båda två för att vara mer exakt. Alltid trevligt med besök och det livar upp vardagen en aning, ryktet säger dessutom att det blir en tripp till San Siro också (såklart). Till vilken match avslöjar jag inte än, det är en riktigt stor match i alla fall (dock inte derbyt, endast italienska medborgare är välkomna dit)...
Nu blir det nog att sätta sig i solskenet och bläddra lite i Gazzettan...
CIAO
måndag 21 mars 2011
Äventyret är som sagt inte slut än och målsättningen NLB lever vidare. Matchen i lördags gick exakt enligt planerna för oss och genomfördes på ett utomordentligt bra sätt. Vi fick precis som önskat en snabb ledning, perfekt då Fribourg sakta men säkert fick känna desperationen och frustationen smyga sig allt närmare i takt med att sekunderna tickade på medan vi allt jämnt var i ledningen. När vi lyfte in 7-1 i tom kasse med 8-9 minuter kvar så var segern givetvis säkrad och begraven. Men det kan som bekant gå fort i innebandy, och med lite hjälp från domarna (som matchen igenom var hopplöst bedrövliga) kunde Fribourg pricka in två mål i powerplay samt kort därefter få se ytterligare en boll slinka in till 7-4, med ett matchur som då visade 17.01 var det såklart aningen darrigt och lite oroligt i det rödblå lägret. Faktum är att Fribourg hade ytterligare en reducering i nät men här bjöd domarna tillbaka till oss genom att, helt felaktigt, döma bort det vilket tog död på den sista återvunna energin som våra motståndare hade kvar. Vi redde ut "stormen" och kunde helt förtjänt fira segern och avancemanget till nästa playoff steg när slutsignalen ljöd.
Blågul touch på segerna som vanligt. Elch höll sin goda hemmamatchstradiotion vid liv och prickade för tredje hemmamatchen i rad in ett hattrick. Samtliga framspelad av undertecknad som också hittade fram till vår tredje länk, Raffo, 1-0 mål. Sju svenskpoäng men stor eloge till hela laget, och i synnerhet Renato i kassen och hela backuppsättningen som stod för en otroligt stabil och solid insats hela matchen igenom.
Att vi har ett ruggigt bra läge att nu nå NLB är inget att sticka under stol med. Det lag vi kommer att möta kommer att ha spelat väldigt mycket matcher på slutet, då upplägget i NLB är aningen ovanligt och minst sagt tveksamt, och dom har framför allt förlorat en hel drös med matcher och kommer till detta avgörande play off med helt andra känslor än oss. Dom kommer att ha krigat, slitit och svettats de senaste två månaderna för att UNDVIKA att behöva spela dessa avgörande matcher, medan detta har varit vårt stora mål med hela säsongen - att nå dit vi nu nått. Enorm psykologisk skillnad som helt enkelt skulle kunna fälla avgörandet.
Då vi besegrade Fribourg i två raka så väntar nu, återigen, en ledig helg innan den avgörande bäst av 3 serien drar igång första helgen i april. Denna gång har vi hemmafavör och inleder således hemma med då även en eventuell avgörande match i vår egen borg.
Ett bilder från fighten, de sista med Ingrid som fotograf:
Söndagen tillbringade sedan jag och Ingrid ett par timmar uppe i bergen. I höstas vann Ingrid under en hemmamatch en middag på två på en s k Grotto, klassisk liten schweizisk restaurang med hemlagad mat och som finns lite här och var men framför allt uppe i bergen. Då vi vaknade upp till strålande solsken så utnyttjade vi denna lottovinst. Som vanligt sagolikt vacker natur och maten var fantastiskt god.
Idag har jag, tyvärr, åter varit en sväng på Malpensa. Nu för att lämna Ingrid en sista gång som nu alltså åkt tillbaka till Sverige en sista gång. Trist såklart men man får fokusera än mer på det positiva och roliga som vi har kvar här nere. Att våren tycks ha kommit för att stanna är en god hjälp för att hålla humöret uppe trots att Ingrid inte är här längre. Fyra veckor kan tyckas vara en lång tid men ser man till hela detta äventyret så är det snarare så att det endast återstår fyra ynka veckor på en fantastiskt härlig tid.
Nu blir det en bit mat och sen har vi som vanligt träningar hela kvällen...
CIAO
Blågul touch på segerna som vanligt. Elch höll sin goda hemmamatchstradiotion vid liv och prickade för tredje hemmamatchen i rad in ett hattrick. Samtliga framspelad av undertecknad som också hittade fram till vår tredje länk, Raffo, 1-0 mål. Sju svenskpoäng men stor eloge till hela laget, och i synnerhet Renato i kassen och hela backuppsättningen som stod för en otroligt stabil och solid insats hela matchen igenom.
Att vi har ett ruggigt bra läge att nu nå NLB är inget att sticka under stol med. Det lag vi kommer att möta kommer att ha spelat väldigt mycket matcher på slutet, då upplägget i NLB är aningen ovanligt och minst sagt tveksamt, och dom har framför allt förlorat en hel drös med matcher och kommer till detta avgörande play off med helt andra känslor än oss. Dom kommer att ha krigat, slitit och svettats de senaste två månaderna för att UNDVIKA att behöva spela dessa avgörande matcher, medan detta har varit vårt stora mål med hela säsongen - att nå dit vi nu nått. Enorm psykologisk skillnad som helt enkelt skulle kunna fälla avgörandet.
Då vi besegrade Fribourg i två raka så väntar nu, återigen, en ledig helg innan den avgörande bäst av 3 serien drar igång första helgen i april. Denna gång har vi hemmafavör och inleder således hemma med då även en eventuell avgörande match i vår egen borg.
Ett bilder från fighten, de sista med Ingrid som fotograf:
Söndagen tillbringade sedan jag och Ingrid ett par timmar uppe i bergen. I höstas vann Ingrid under en hemmamatch en middag på två på en s k Grotto, klassisk liten schweizisk restaurang med hemlagad mat och som finns lite här och var men framför allt uppe i bergen. Då vi vaknade upp till strålande solsken så utnyttjade vi denna lottovinst. Som vanligt sagolikt vacker natur och maten var fantastiskt god.
Idag har jag, tyvärr, åter varit en sväng på Malpensa. Nu för att lämna Ingrid en sista gång som nu alltså åkt tillbaka till Sverige en sista gång. Trist såklart men man får fokusera än mer på det positiva och roliga som vi har kvar här nere. Att våren tycks ha kommit för att stanna är en god hjälp för att hålla humöret uppe trots att Ingrid inte är här längre. Fyra veckor kan tyckas vara en lång tid men ser man till hela detta äventyret så är det snarare så att det endast återstår fyra ynka veckor på en fantastiskt härlig tid.
Nu blir det en bit mat och sen har vi som vanligt träningar hela kvällen...
CIAO
Och målet lever vidare...
Det blev vinst, en stabil sådan t o m, 7-4. Vidare till nästa och sista steget i kampen om NLB.
Ett par rader till och några bilder kommer i början på veckan...
Ett par rader till och några bilder kommer i början på veckan...
fredag 18 mars 2011
Var fan kom det ifrån?
...det var Elliots spontana kommentar imorse när vi tittade ut genom fönstret. Efter ett par veckor med dimma, dis, moln och massor med regn bevittnade vi en klarblå himmel med strålande solsken. Ingrid välkomnades alltså väl av Ticino. När dessutom kvicksilvret pallrade sig precis över 20 strecket var där inget att tveka på - idag blev det 2011 års shortsdebut! Oväntat och helt underbart!
Årets första gelato intogs och sedan smög vi upp på det stora slottet och satte oss och bara njöt av solskenet.
Hörde något om snö i Sverige - igen!?
Gara 2 imorgon! Gara står för match, eller typ batalj och är ordet man använder i playoff sammanhang. Det ryktas om ett fullsatt Arti & Mestieri. Vansinnigt taggad, och då har jag inte ens börjat fokusera än. Ska verkligen se till att njuta fullt ut, och förhoppningsvis blir matchen också något att njuta av. Tror vi har goda förutsättningar att stänga igen denna matchserien, men det kommer bli tajt och tufft. Precis som det ska vara när det vankas playoff.
Liverpool fullbordade säsongen med uttåg ur Europa League igår. Bedrövligt. Får hoppas man samlar ihop sig och avslutar Premier League bra. Ska i alla fall bli intressant att få se Andy Carroll och Luis Suarez tillammans, redan på söndag kanske?
Champions League lottning idag. Jag och Elch hade spekulerat oss fram till en lottning vi var bergsäkra på, helt grundat på att lottningen skulle vara riggad i form av många kära gamla återseenden och intressanta bataljer (som det har tendens att bli i CL). Vårt "tips" gick dock helt i kras och vi pricka inte in någon av kvartsfinalerna. Inter drog vinstlotten i form av Schalke. Chelsea-United såklart den stora höjdpunkten (heja Torres säger jag där, faktiskt), åtminstone än så länge. Allt är upplagt för en megagiganternas batalj i semifinalen, Barca-Real. Mama mia. Jag hade hoppats att dom skulle lottas mot varandra på vägen fram till en final, vilka matcher det kan bli på Bernabeu och Nou Camp. Shaktar och Tottenham bör inte kunna stå i vägen för det drömmötet. Ska man ge sig på ett tips så drar jag iväg ett lite mot strömmen, kan Mourinho knäcka Barca än en gång? Jag slår till med Chelsea-Real Madrid på Wembley i slutet av maj. Kan dock inte bestämma mig för om jag tippat med hjärta eller mage. Tror väl kanske egentligen som alla andra på det mer givna, Barca-United. Kul ska det hur som helst bli att följa.
Nu ska vi strax smaska på Ingrids kladdkaka, sen blir det förhoppningsvis film.
Domani, 20.00. Arti & Mestieri. Gara DUE!
Årets första gelato intogs och sedan smög vi upp på det stora slottet och satte oss och bara njöt av solskenet.
Hörde något om snö i Sverige - igen!?
Gara 2 imorgon! Gara står för match, eller typ batalj och är ordet man använder i playoff sammanhang. Det ryktas om ett fullsatt Arti & Mestieri. Vansinnigt taggad, och då har jag inte ens börjat fokusera än. Ska verkligen se till att njuta fullt ut, och förhoppningsvis blir matchen också något att njuta av. Tror vi har goda förutsättningar att stänga igen denna matchserien, men det kommer bli tajt och tufft. Precis som det ska vara när det vankas playoff.
Liverpool fullbordade säsongen med uttåg ur Europa League igår. Bedrövligt. Får hoppas man samlar ihop sig och avslutar Premier League bra. Ska i alla fall bli intressant att få se Andy Carroll och Luis Suarez tillammans, redan på söndag kanske?
Champions League lottning idag. Jag och Elch hade spekulerat oss fram till en lottning vi var bergsäkra på, helt grundat på att lottningen skulle vara riggad i form av många kära gamla återseenden och intressanta bataljer (som det har tendens att bli i CL). Vårt "tips" gick dock helt i kras och vi pricka inte in någon av kvartsfinalerna. Inter drog vinstlotten i form av Schalke. Chelsea-United såklart den stora höjdpunkten (heja Torres säger jag där, faktiskt), åtminstone än så länge. Allt är upplagt för en megagiganternas batalj i semifinalen, Barca-Real. Mama mia. Jag hade hoppats att dom skulle lottas mot varandra på vägen fram till en final, vilka matcher det kan bli på Bernabeu och Nou Camp. Shaktar och Tottenham bör inte kunna stå i vägen för det drömmötet. Ska man ge sig på ett tips så drar jag iväg ett lite mot strömmen, kan Mourinho knäcka Barca än en gång? Jag slår till med Chelsea-Real Madrid på Wembley i slutet av maj. Kan dock inte bestämma mig för om jag tippat med hjärta eller mage. Tror väl kanske egentligen som alla andra på det mer givna, Barca-United. Kul ska det hur som helst bli att följa.
Nu ska vi strax smaska på Ingrids kladdkaka, sen blir det förhoppningsvis film.
Domani, 20.00. Arti & Mestieri. Gara DUE!
onsdag 16 mars 2011
Härliga tider
Vi är nu inne i denna härliga period, det är slutspelstider och avgörande matcher runt om i idrottsvärlden. Allt från Champions League till kvartsfinaler i hockey- och innebandysverige samt playoff spel i Schweiz. Serielunken och transportsträckan under hösten är till ända och nu betyder alla matcher allt eller inget. Även seriespelen i fotbollseuropa drar sig sakteliga in mot spurten och poängen är nu viktigare än någonsin då titlar och europacupplatser ska fördelas. En ren njutning för en idrottsälskare.
Dock begränsas mitt deltagande en aning denna vår då man sitter här nere bland Alperna. SSL och hockeyslutspelet har man inte tillgång till via några streamar tyvärr. Dessutom begränsas Champions League tittandet än mer dessvärre av de hemska träningstiderna, som man i övrigt numera vant sig vid. Våra träningar inleds mer eller mindre samtidigt som avspark och skyndar man sig hem hinner man hem för att få se de sista självande minuterna. Som en fotbollsentusiast är det aningen frustrerande, nu när de riktigt häftiga matcherna dragit igång.
Tisdagskvällarna är dock lediga och gårdagens Bayern-Inter gjorde ju ingen besviken. Fantastiskt underhållande fotboll från start till mål och tyskarna är säkerligen mäkta besvikna idag, säkert med en viss känsla av att blivit bestulen. Men sätter man inte sina lägen man har för att döda matchen är man alltid sårbar. Starkt av Inter att hålla sig kvar i matchen och ta möjligheterna när dom gavs. Eto'o bar sina kamrater vidare till kvartsfinal. Viktigt för italiensk fotboll också, då Inter var det sista laget kvar i båda de europeiska cuperna. Sorti igår och det totala fiaskot hade varit ett faktum. Men Inter räddar Italien även detta på den europeiska scenen.
Som liten grabb var det hockey som drog tills sig det största intresset och jag följde allt jag kunde. Numera är det intresset kraftigt avsvalnat och det är numera klar fördel för fotbollen. Men när det börjar dra ihop sig för slutspel brukar jag kasta ett och annat öga extra åt det hållet. Tyvärr som sagt ingen möjlighet att se några matcher, men läsa tidningar kan man fortfarande göra. HV71-AIK, 0-4 i matcher - WOW. Snopet för mästarna, som nog vaknade upp idag men en känsla som kan jämföras när man varit på en rejäl fest och vaknar och undrar "vad var det som hände igår egentligen?". Dryga 50 omgångar går ett lag som HV71 enbart och väntar på slutspelet, så tar det slut i fyra raka matcher mot nykomlingen. Hoppsan. Så blir vi åter påminda över charmen med idrott.
Gissa om att Linköping Innebandy har slukat i sig allt kring just matchserien mellan HV och AIK. Dom kliver nu själva in i ett slutspel med exakt samma förutsättningar som nämnda AIK. Nykomlingen som oväntat knep en slutspelsplats och nu ställs mot giganten - i detta fallet Warberg. Warberg ska nog se till att inte smygstarta denna matchserien, gasen i botten direkt och tryck till Linköping direkt i första matchen. Annars kan det bli en jobbig serie.
Dalen-Pixbo var först ut annars i SSL-slutspelet. Dalen plockade hem första matchen i sudden och i Pixbo prickade min föregångare här i Ticino Kalle Brännberg in två kassar för Pixbo. Han verkar hittat tillbaka till formen lagom i tid den gode Kalle. För ett år sedan var hans säsong slut här nere i Schweiz då Ticino missat playoff. Nu lirar han slutspel i SSL - och jag lirar playoff med Ticino. Ja, jag är nöjd över det faktumet... ;-)
På lördag är det alltså dags. Match 2, hemma i Arti & Mestieri. Chans att avgöra och stänga matchserien. Snackas om storpublik och klubben satsar hårt med att locka folk genom att trycka upp flygblad osv. Hoppas gör jag i alla fall på mycket folk och jag ser verkligen framemot lördag. Denna typen av matcher är en helt ny erfarenhet att spela, även om man spelat massvis med viktiga och mer eller mindre direkt avgörande matcher tidigare. Givetvis är skillnaden inte särskilt stor, och det förändrar inget i förberedelserna jämfört med att spela en streckmatch i seriespelet. Men förutsättningar skiljer ju sig en del, vinst och vi vinner matchserien och avslutar säsongen för Fribourg. Förlust och vi möts igen. Kittlande och spännande. Och framför allt fruktansvärt roligt. Sa jag att jag ser framemot det...??
Imorgon kommer Ingrid ner igen. Ska bli skönt att träffa henne igen. När hon åker igen på måndag blir det dock en något större prövning för oss, då har vi en månad framför oss på vars ett håll. Får se till att ha ett playoff att sysselsätta mig med!
CIAO
Dock begränsas mitt deltagande en aning denna vår då man sitter här nere bland Alperna. SSL och hockeyslutspelet har man inte tillgång till via några streamar tyvärr. Dessutom begränsas Champions League tittandet än mer dessvärre av de hemska träningstiderna, som man i övrigt numera vant sig vid. Våra träningar inleds mer eller mindre samtidigt som avspark och skyndar man sig hem hinner man hem för att få se de sista självande minuterna. Som en fotbollsentusiast är det aningen frustrerande, nu när de riktigt häftiga matcherna dragit igång.
Tisdagskvällarna är dock lediga och gårdagens Bayern-Inter gjorde ju ingen besviken. Fantastiskt underhållande fotboll från start till mål och tyskarna är säkerligen mäkta besvikna idag, säkert med en viss känsla av att blivit bestulen. Men sätter man inte sina lägen man har för att döda matchen är man alltid sårbar. Starkt av Inter att hålla sig kvar i matchen och ta möjligheterna när dom gavs. Eto'o bar sina kamrater vidare till kvartsfinal. Viktigt för italiensk fotboll också, då Inter var det sista laget kvar i båda de europeiska cuperna. Sorti igår och det totala fiaskot hade varit ett faktum. Men Inter räddar Italien även detta på den europeiska scenen.
Som liten grabb var det hockey som drog tills sig det största intresset och jag följde allt jag kunde. Numera är det intresset kraftigt avsvalnat och det är numera klar fördel för fotbollen. Men när det börjar dra ihop sig för slutspel brukar jag kasta ett och annat öga extra åt det hållet. Tyvärr som sagt ingen möjlighet att se några matcher, men läsa tidningar kan man fortfarande göra. HV71-AIK, 0-4 i matcher - WOW. Snopet för mästarna, som nog vaknade upp idag men en känsla som kan jämföras när man varit på en rejäl fest och vaknar och undrar "vad var det som hände igår egentligen?". Dryga 50 omgångar går ett lag som HV71 enbart och väntar på slutspelet, så tar det slut i fyra raka matcher mot nykomlingen. Hoppsan. Så blir vi åter påminda över charmen med idrott.
Gissa om att Linköping Innebandy har slukat i sig allt kring just matchserien mellan HV och AIK. Dom kliver nu själva in i ett slutspel med exakt samma förutsättningar som nämnda AIK. Nykomlingen som oväntat knep en slutspelsplats och nu ställs mot giganten - i detta fallet Warberg. Warberg ska nog se till att inte smygstarta denna matchserien, gasen i botten direkt och tryck till Linköping direkt i första matchen. Annars kan det bli en jobbig serie.
Dalen-Pixbo var först ut annars i SSL-slutspelet. Dalen plockade hem första matchen i sudden och i Pixbo prickade min föregångare här i Ticino Kalle Brännberg in två kassar för Pixbo. Han verkar hittat tillbaka till formen lagom i tid den gode Kalle. För ett år sedan var hans säsong slut här nere i Schweiz då Ticino missat playoff. Nu lirar han slutspel i SSL - och jag lirar playoff med Ticino. Ja, jag är nöjd över det faktumet... ;-)
På lördag är det alltså dags. Match 2, hemma i Arti & Mestieri. Chans att avgöra och stänga matchserien. Snackas om storpublik och klubben satsar hårt med att locka folk genom att trycka upp flygblad osv. Hoppas gör jag i alla fall på mycket folk och jag ser verkligen framemot lördag. Denna typen av matcher är en helt ny erfarenhet att spela, även om man spelat massvis med viktiga och mer eller mindre direkt avgörande matcher tidigare. Givetvis är skillnaden inte särskilt stor, och det förändrar inget i förberedelserna jämfört med att spela en streckmatch i seriespelet. Men förutsättningar skiljer ju sig en del, vinst och vi vinner matchserien och avslutar säsongen för Fribourg. Förlust och vi möts igen. Kittlande och spännande. Och framför allt fruktansvärt roligt. Sa jag att jag ser framemot det...??
Imorgon kommer Ingrid ner igen. Ska bli skönt att träffa henne igen. När hon åker igen på måndag blir det dock en något större prövning för oss, då har vi en månad framför oss på vars ett håll. Får se till att ha ett playoff att sysselsätta mig med!
CIAO
måndag 14 mars 2011
1-0!
Kvalet inlett på bästa sätt. Vinst 4-3 och 1-0 i matcher. Möjlighet att avgöra hemma i Arti & Mestieri på lördag. Och den chansen vill vi inte missa, inte minst för att slippa åka den långa bussresan en gång till. Fribourg var alltså destinationen och motståndet. En stor och härlig hall med massor publik och skön inramning, riktig slutspelsstämning. Och alltså Ticino som drog längsta strået, i ärlighetens namn dock aning lyckosamt. För Fribourg var nämligen bra, men dom tog inte tillvara på sina möjligheter framför allt i power play och sådant blir kostsamt i täta kvalmatcher. Vi växte under matchens gång, bjöd inte på någon sprudlande innebandy men höll ihop det ganska bra och slog dessutom till när det behövdes som mest vilket blev avgörande.
Jag hade skickat över stora delar av min förkylning till Elch som nu också var riktigt risig vilket såklart inte var någon bra uppladdning. Det är svårt att förbereda sig mentalt inför en sådan här match när man är riktigt krasslig. Rent fysiskt är det samma rutiner med mat och vila men mentalt blir det annorlunda. Man vet inte riktigt hur mycket man vågar pumpa upp sig eftersom man inte vet hur mycket kroppen kommer att palla. Man fokuserar på ett mer sansat och avslappnat vis, då spelplanen blir att känna sig fram för att se vad man orkar med. För spelmässigt måste man tänka efter och vara klokare, det går inte löpa på allt och köra för långa byten. För min egen del är detta som bekant inte en jättestor omställning, jag är som bekant inte den som har flest löpmeter efter 60 minuter men man får ändå tänka efter lite extra. Samtidigt vill man inte gå rundor och hålla igen för mycket, man måste fortfarande bidra då det finns en match att vinna. En balansgång som vi klarade ganska utmärkt denna gången. Det blev inte så publikfriande innebandy då det mest handlade om att jag gick ner och hämtade boll och satte upp den långt på Elch som låste fast den i anfallet. Fribourg spelade ur denna synpunkt också ganska tacksamt då dom spelade med ganska lågt och avvaktande försvar, precis som vi, vilket ledde till lägre intensitet vilket var välkommet.
Fribourg var dock ett spelskickligt lag med flertalet riktigt duktiga spelare, bland annat två tjecker som höll bra klass. Det som dock till slut avgjorde var, vilket som sagt så ofta avgör täta kvalmatcher, power- och boxplay. Efter att vi (Elch på frislag) kvitterat i inledningen av tredje perioden så kom ett par avgörande sekvenser. Halvvägs in i sista tredjedelen så drabbas vi av två utvisningar tätt inpå varandra, spel 3 mot 5 i nästan 1.50 vid ställningen 3-3. Detta dödar vi galant efter ganska blekt PP-spel av just dessa annars så skickliga spelare. Kort därefter betalar domarna tillbaka till oss, och det rejält. I en situation som enligt mig är ganska tveksam så gräver domarparet fram en fem minuters utvisning på deras kille, detta med 5.20 kvar på klockan. Guldläge för vår del såklart och bara att tacka och ta emot. Det dröjer inte heller länge innan Raffo klappar in 4-3. Vi spelar sedan "vanligt" powerplay ungefär en minut till och är mycket nära att sätta även 5-3. Jag slår sedan en glimt på klockan och tar beslutet att jag tycker det är bättre att bara spela av tiden på powerplayet så riskfritt som möjligt, håller vi i bollen tiden ut så återstår endast 20 sekunder för dom att plocka målvakten och leta kvittering. Självklart kunde vi tryckt på för att avgöra i PP, men det kan också ibland innebära en viss risk. Nu gjorde jag bedömningen att det var bättre att spela av tiden, vilket såklart kan diskuteras. Vi tappa dessutom bollen vid ett par tillfällen och med halvminuten kvar ca plockade dom även keepern för att köra 5 mot 5. Men vi höll dock distansen ut och plockade en tung seger med oss hem till Ticino.
Ser verkligen framemot lördagens match hemma. Bör kunna bli rejält med folk och dessutom bör man hunnit friskna till ordentligt också!
Helgen har i övrigt annars som sagt inneburit besök av Tommy som idag åter har lämnats på Malpensa. Höjdpunkten, förutom vår vinst, var då gårdagens besök på San Siro och Milan-Bari. Då det var halva priset på biljetterna till matchen igår slog vi till och köpte biljetter på första läktarnivån, vi brukar normalt sitta på andra. Betydligt närmare planen ger således också en mer intim känsla, riktigt häftigt. Matchen i sig blev faktiskt väldigt underhållande även om man hade förväntat sig en enkel Milanvinst. 1-1 och rött kort för Zlatan var såklart en missräkning. Men matchen bjöd som sagt ändå på en hel del underhållning. Och San Siro är alltid San Siro, om man säger så.
Ny vecka och nya utmaningar. Strax dags att bege sig på ungdomsträningar och sedan egen träning. På torsdag kommer Ingrid ner igen och på lördag smäller det alltså i Arti & Mestieri!
Vi hörs!
Jag hade skickat över stora delar av min förkylning till Elch som nu också var riktigt risig vilket såklart inte var någon bra uppladdning. Det är svårt att förbereda sig mentalt inför en sådan här match när man är riktigt krasslig. Rent fysiskt är det samma rutiner med mat och vila men mentalt blir det annorlunda. Man vet inte riktigt hur mycket man vågar pumpa upp sig eftersom man inte vet hur mycket kroppen kommer att palla. Man fokuserar på ett mer sansat och avslappnat vis, då spelplanen blir att känna sig fram för att se vad man orkar med. För spelmässigt måste man tänka efter och vara klokare, det går inte löpa på allt och köra för långa byten. För min egen del är detta som bekant inte en jättestor omställning, jag är som bekant inte den som har flest löpmeter efter 60 minuter men man får ändå tänka efter lite extra. Samtidigt vill man inte gå rundor och hålla igen för mycket, man måste fortfarande bidra då det finns en match att vinna. En balansgång som vi klarade ganska utmärkt denna gången. Det blev inte så publikfriande innebandy då det mest handlade om att jag gick ner och hämtade boll och satte upp den långt på Elch som låste fast den i anfallet. Fribourg spelade ur denna synpunkt också ganska tacksamt då dom spelade med ganska lågt och avvaktande försvar, precis som vi, vilket ledde till lägre intensitet vilket var välkommet.
Fribourg var dock ett spelskickligt lag med flertalet riktigt duktiga spelare, bland annat två tjecker som höll bra klass. Det som dock till slut avgjorde var, vilket som sagt så ofta avgör täta kvalmatcher, power- och boxplay. Efter att vi (Elch på frislag) kvitterat i inledningen av tredje perioden så kom ett par avgörande sekvenser. Halvvägs in i sista tredjedelen så drabbas vi av två utvisningar tätt inpå varandra, spel 3 mot 5 i nästan 1.50 vid ställningen 3-3. Detta dödar vi galant efter ganska blekt PP-spel av just dessa annars så skickliga spelare. Kort därefter betalar domarna tillbaka till oss, och det rejält. I en situation som enligt mig är ganska tveksam så gräver domarparet fram en fem minuters utvisning på deras kille, detta med 5.20 kvar på klockan. Guldläge för vår del såklart och bara att tacka och ta emot. Det dröjer inte heller länge innan Raffo klappar in 4-3. Vi spelar sedan "vanligt" powerplay ungefär en minut till och är mycket nära att sätta även 5-3. Jag slår sedan en glimt på klockan och tar beslutet att jag tycker det är bättre att bara spela av tiden på powerplayet så riskfritt som möjligt, håller vi i bollen tiden ut så återstår endast 20 sekunder för dom att plocka målvakten och leta kvittering. Självklart kunde vi tryckt på för att avgöra i PP, men det kan också ibland innebära en viss risk. Nu gjorde jag bedömningen att det var bättre att spela av tiden, vilket såklart kan diskuteras. Vi tappa dessutom bollen vid ett par tillfällen och med halvminuten kvar ca plockade dom även keepern för att köra 5 mot 5. Men vi höll dock distansen ut och plockade en tung seger med oss hem till Ticino.
Ser verkligen framemot lördagens match hemma. Bör kunna bli rejält med folk och dessutom bör man hunnit friskna till ordentligt också!
Helgen har i övrigt annars som sagt inneburit besök av Tommy som idag åter har lämnats på Malpensa. Höjdpunkten, förutom vår vinst, var då gårdagens besök på San Siro och Milan-Bari. Då det var halva priset på biljetterna till matchen igår slog vi till och köpte biljetter på första läktarnivån, vi brukar normalt sitta på andra. Betydligt närmare planen ger således också en mer intim känsla, riktigt häftigt. Matchen i sig blev faktiskt väldigt underhållande även om man hade förväntat sig en enkel Milanvinst. 1-1 och rött kort för Zlatan var såklart en missräkning. Men matchen bjöd som sagt ändå på en hel del underhållning. Och San Siro är alltid San Siro, om man säger så.
Ny vecka och nya utmaningar. Strax dags att bege sig på ungdomsträningar och sedan egen träning. På torsdag kommer Ingrid ner igen och på lördag smäller det alltså i Arti & Mestieri!
Vi hörs!
onsdag 9 mars 2011
Känns som en liten comeback ikväll. Inte tränat innebandy på en vecka så det var skönt att vara tillbaka och få köra ett pass. Förkylningen känns egentligen inte alls bra, men behövde verkligen röra på mig lite och känna på klubban. Blev att hålla igen lite, men gick ok ändå tycker jag. Tyvärr en del andra i laget som också tycks dras med lite förkylningar, sviter av karnevalen kanske!? Lite dålig tajming minst sagt, men vi hoppas på det bästa. För egen del känns det just nu tveksamt att man kommer känna sig bättre imorgon, inget jag räknar med. Vi får helt enkelt hålla tummarna att man kurerar sig en aning åtminstone till lördag!
Milan ute ur CL. Var väl inte direkt oväntat efter förlusten hemma på San Siro. Vi kom hem och såg sista tjugo och efter att ha sett höjdpunkterna från matchen och med första mötet i bakhuvudet så måste jag säga att Milan varit ganska olyckliga, enligt mig har Milan varit det bättre laget över 180 minuter. Hade verkligen samlat ihop till minst ett mål. Därmed inte sagt att Tottenham inte är förtjänta av att gå vidare. Tvärtom, starkt gjort och dessutom på ett sätt jag inte trodde just Spurs var kapabla till - genom stark defensiv. Inget dom briljerar med i Premier League normalt sett...
Första hemmalagade måltiden utan Ingrid i huset idag. Kockmössan satt på mig idag och det bjöds på spaghettilåda, min fars paradrätt och en personlig favorit sedan barnsben. Blev dessutom alldeles lyckad. Vi var dessutom även och handlade idag alldeles själva, och hade t o m snickrat ihop en handlelista! Än så länge reder vi oss...
Platsen bredvid mig i bussen till lördagens match kommer faktiskt inte vara tom, trots att Ingrid inte är här. På fredag tittar nästa besökare ner, och detta i form av ingen mindre än Tommy "Tompa" Johansson. Han får finna sig i att spendera större delen av lördagen, och hans korta visit, i en buss men jag tror inte han kommer att klaga nämnvärt. Dels för att det är en viss skillnad på att åka buss längs schweiziska vägar jämfört med plana Sverige. Men framför allt för att på söndag väntar San Siro och Milan-Bari. Ändå sedan det stod klart att playoffet skulle inledas samma helg som Tommy skulle komma ner har han varit extremt nervös för att, om vi skulle kvalificera oss, det skulle krocka med Milan-matchen och att han skulle miste om denna upplevelse, vilket såklart hade varit ett stort anti-klimax. Men pusselbitarna föll lyckligtvis på rätt plats och nu får han alltså både se Ticino och Milan i action. Inte illa det.
Nu blir det att krypa till kojs, det blir minsann inte många knop under det kommande dygnet fram till morgondagens träning. Vitaminer och massor med vila är receptet för att lura bort förkylningen!
Ci sentiamo
Milan ute ur CL. Var väl inte direkt oväntat efter förlusten hemma på San Siro. Vi kom hem och såg sista tjugo och efter att ha sett höjdpunkterna från matchen och med första mötet i bakhuvudet så måste jag säga att Milan varit ganska olyckliga, enligt mig har Milan varit det bättre laget över 180 minuter. Hade verkligen samlat ihop till minst ett mål. Därmed inte sagt att Tottenham inte är förtjänta av att gå vidare. Tvärtom, starkt gjort och dessutom på ett sätt jag inte trodde just Spurs var kapabla till - genom stark defensiv. Inget dom briljerar med i Premier League normalt sett...
Första hemmalagade måltiden utan Ingrid i huset idag. Kockmössan satt på mig idag och det bjöds på spaghettilåda, min fars paradrätt och en personlig favorit sedan barnsben. Blev dessutom alldeles lyckad. Vi var dessutom även och handlade idag alldeles själva, och hade t o m snickrat ihop en handlelista! Än så länge reder vi oss...
Platsen bredvid mig i bussen till lördagens match kommer faktiskt inte vara tom, trots att Ingrid inte är här. På fredag tittar nästa besökare ner, och detta i form av ingen mindre än Tommy "Tompa" Johansson. Han får finna sig i att spendera större delen av lördagen, och hans korta visit, i en buss men jag tror inte han kommer att klaga nämnvärt. Dels för att det är en viss skillnad på att åka buss längs schweiziska vägar jämfört med plana Sverige. Men framför allt för att på söndag väntar San Siro och Milan-Bari. Ändå sedan det stod klart att playoffet skulle inledas samma helg som Tommy skulle komma ner har han varit extremt nervös för att, om vi skulle kvalificera oss, det skulle krocka med Milan-matchen och att han skulle miste om denna upplevelse, vilket såklart hade varit ett stort anti-klimax. Men pusselbitarna föll lyckligtvis på rätt plats och nu får han alltså både se Ticino och Milan i action. Inte illa det.
Nu blir det att krypa till kojs, det blir minsann inte många knop under det kommande dygnet fram till morgondagens träning. Vitaminer och massor med vila är receptet för att lura bort förkylningen!
Ci sentiamo
tisdag 8 mars 2011
Då var man tillbaka i lugnet i Ticino och Bellinzona efter en lång, intenisv men mycket rolig helg. Givetvis med en förkylning på köpet, den får man verkligen se till att skaka av sig de närmsta dagarna - med tanke på helgen som kommer.
Det började alltså i torsdags med Carnevale. Utklädda till fotbollsspelare spatserade tre nyfikna svenskar in på karnevalområdet för att äntligen få uppleva det som alla pratat så vitt och brett om så länge. Och det infriades absolut. Upplägget är som sagt som vilken svensk sommarfestival som helst, med öltält här och var och diverse musikunderhållning på både torg och gator. Skillnaden är som sagt utklädnaden, och det var en sann fröjd att var man än vände sig så kryllade det av folk i maskeradkostymer. Det vanligaste var heltäckande dräkter i form av kor, björnar eller något annat djur. Och fotbollsspelare, faktiskt, så vi var inte ensamma om denna enkla utstyrsel. Natten blev sedan både lång och hysteriskt rolig. De sista två timmarna och de sista drinkarna både kunde och synnerhet borde man skippat. Men å andra sidan, går man på carnevale en gång i hela sitt liv - varför inte gå all in? Hur som helst, så länge minnet var med mig hade jag en fantastiskt rolig kväll!
Fredagens hemfärd blev sedan såklart ingen dans på rosor. Men halvt sovandes under hela dagen landade man slutligen i Tyringe hemma hos föräldrarna där det intogs en trevlig och god middag. Stupade dock i säng vid en mycket tidig timme, vilket troligen var livsavgörande.
Direkt lördagmorgon stack jag för att hälsa på Tommy, Emelie och framför allt Lexie. Helgens Sverigebesök handlade ju som sagt om just denna lilla ängels dop och då jag tilldelats hedersuppdraget av att vara fadder och dessutom hålla henne under dopet så ville jag bekanta mig en aning med henne lite mer så att jag inte skulle skrämma slag på henne allt för mycket i kyrkan. Var ju två månader sedan jag träffade henne sist, och jisses vad dom växer fort. Ett riktigt charmtroll har hon redan blivit med världens härligaste skratt.
Tommy och jag drog sedan söderöver för att kika på lite innebandy, Södradal-Röke. Var kul att få kika på, även om matchen i sig inte var någon jättehöjdare. Stabil vinst för Rökes del. Kul att se "gamle" Ehnbergs inhopp i tredje perioden för hemmalaget, han kan än kan jag intyga! Som nyutnämnd tränare för kommande säsong så var jag inne i omklädningsrummet och sa ett par ord till boysen. Jag ser verkligen framemot att sätta igång arbetet med kommande säsong, ska bli otroligt roligt!
Lördagskvällen var kalas för Ingrids brors sambo. Ingrid stod för maten, delikat som vanligt. Söndagmorgon träffades jag och Ingrid ute på Garnisonen vid vår nya lägenhet, jag hade hämtat ut nycklarna under fredagen så vi satte igång att lyfta in saker. Vi har haft den otroliga turen att vi har haft alla våra grejor i ett förråd nere i källaren, så det var bara att lyfta in grejerna i hissen och sedan rakt in i lägenheten! Tyngre flyttar har man varit med om... Ett par timmars lyftande före och efter dopet under söndagen och sedan ett ryck under måndagsförmiddagen och hela förrådet med alla våra grejor var tomt. Alla möbler och lådor inne i lägenheten. Härligt, och skönt att jag hann hjälpa till så mycket innan jag begav mig av tillbaka hit. Behöver man inte ha alltför dåligt samvete för det. Förvisso är där ju en faslig massa jobb kvar, men att packa upp lådor och sortera saker är jag vansinnigt usel på - vilket Ingrid också vet så även om det är mycket jobb för henne nu så vet hon att det är bättre hon gör det själv, hon hade ändå inte haft någon nytta av mig!
Dopet gick alldeles galant, Lexie var en ängel, under hela dopet och skötte sig strålande. Skönt såklart, hade inte varit så kul att stå där framme med alla ögon på sig om hon hade skrikit och gråtit hela tiden. Dock var det jäkligt jobbigt mot slutet, armen började sakta men säkert krampa sig och svetten började rinna längs ryggen. Men vi fixade det ända till slutet, både jag och Lexie...
Under mottagningen efteråt blev det flitigt kikande på mobilen för uppdateringar från Anfield, vilka som så småningom fick leendet att växa. 3-1 mot United, hattrick av Kuyt och en briljant insats av Suarez. Känslan är att vinden har vänt och att det går mot ljusare tider på den röda sidan av Merseyside. Aningen försent denna säsongen såklart, vi missar Champions League på nytt. Men det andas optimism på nytt och förhoppningsvis redan till nästa säsong är man med och krigar om titlarna igen.
Resan tillbaka till Bellinzona gick sedan smärtfritt. Hann kika på sista halvtimmen på träningen igår. Såg rätt ok ut tycker jag. Räckte att titta ett par minuter på träningen innan jag kände ett ordentligt sug efter att dra igång igen. Irriterande att ha dragit på sig en förkylning just nu dock, ville bara komma igång och börja köra. Ska bli riktigt kul till helgen. Ett playoff med riktigt slutspelskaraktär, då matcherna avgörs i bäst av 3. Jag har kvalat tidigare, men då har det handlat om kvalserie och dubbelmöten där den totala målskillnaden avgör. Nu handlar det om att den som först vinner två matcher går vidare, ska bli jäkligt skoj!
Ikväll blir det Champions League fotboll, och inte vilken match som helst. Barcelona-Arsenal. Upplagt för en strålande underhållning. Vi tänkte gå ut och käka en pizza och kika på matchen. Sista kvällen på karnevalen i stan, tror dock dom får avsluta utan svenskarna. Känner mig inte riktigt på hugget för en runda till. Har knappt repat mig från i torsdags - man är inte 19 längre...
Vi får alltså numera även klara oss själva här hemma, jag och Elliot. Blir en omställning då Ingrid verkligen har skämt bort oss med massor med got mat hela tiden. Gliringarna är redan många i laget om att det från och med nu bara blir hamburgare och pizza för vår del. Men även om våra insatser i köket under tiden här nere har varit få, då Ingrid som sagt skämt bort oss med detta, så är varken jag eller Elliot i den kategorin av personer som inte ens kan sätta på pastavatten eller koka ett ägg. Vi kommer gå miste om variationen då Ingrid har en bredare repertoar men framför allt ett större intresse, men vi kommer inte att leva på pizza - det kan jag lova. En hel del pasta lär det dock bli, då det är mitt område av expertis. Faktiskt jag som brukar ta hand om just pastan hos mig och Ingrid också. Och städa, det brukar Ingrid inte heller vara så förtjust i så där förändras nog inte så mycket. Och tvätta, det har vi faktiskt gjort redan idag - alldeles själva.
Så nog ska vi klara oss själva allt, även om det känns lite tomt och trist i avsaknade av henne. Vilken tur då att hon kommer ner redan nästa helg för att kika på hemmamatchen i kvalet!
Det började alltså i torsdags med Carnevale. Utklädda till fotbollsspelare spatserade tre nyfikna svenskar in på karnevalområdet för att äntligen få uppleva det som alla pratat så vitt och brett om så länge. Och det infriades absolut. Upplägget är som sagt som vilken svensk sommarfestival som helst, med öltält här och var och diverse musikunderhållning på både torg och gator. Skillnaden är som sagt utklädnaden, och det var en sann fröjd att var man än vände sig så kryllade det av folk i maskeradkostymer. Det vanligaste var heltäckande dräkter i form av kor, björnar eller något annat djur. Och fotbollsspelare, faktiskt, så vi var inte ensamma om denna enkla utstyrsel. Natten blev sedan både lång och hysteriskt rolig. De sista två timmarna och de sista drinkarna både kunde och synnerhet borde man skippat. Men å andra sidan, går man på carnevale en gång i hela sitt liv - varför inte gå all in? Hur som helst, så länge minnet var med mig hade jag en fantastiskt rolig kväll!
Fredagens hemfärd blev sedan såklart ingen dans på rosor. Men halvt sovandes under hela dagen landade man slutligen i Tyringe hemma hos föräldrarna där det intogs en trevlig och god middag. Stupade dock i säng vid en mycket tidig timme, vilket troligen var livsavgörande.
Direkt lördagmorgon stack jag för att hälsa på Tommy, Emelie och framför allt Lexie. Helgens Sverigebesök handlade ju som sagt om just denna lilla ängels dop och då jag tilldelats hedersuppdraget av att vara fadder och dessutom hålla henne under dopet så ville jag bekanta mig en aning med henne lite mer så att jag inte skulle skrämma slag på henne allt för mycket i kyrkan. Var ju två månader sedan jag träffade henne sist, och jisses vad dom växer fort. Ett riktigt charmtroll har hon redan blivit med världens härligaste skratt.
Tommy och jag drog sedan söderöver för att kika på lite innebandy, Södradal-Röke. Var kul att få kika på, även om matchen i sig inte var någon jättehöjdare. Stabil vinst för Rökes del. Kul att se "gamle" Ehnbergs inhopp i tredje perioden för hemmalaget, han kan än kan jag intyga! Som nyutnämnd tränare för kommande säsong så var jag inne i omklädningsrummet och sa ett par ord till boysen. Jag ser verkligen framemot att sätta igång arbetet med kommande säsong, ska bli otroligt roligt!
Lördagskvällen var kalas för Ingrids brors sambo. Ingrid stod för maten, delikat som vanligt. Söndagmorgon träffades jag och Ingrid ute på Garnisonen vid vår nya lägenhet, jag hade hämtat ut nycklarna under fredagen så vi satte igång att lyfta in saker. Vi har haft den otroliga turen att vi har haft alla våra grejor i ett förråd nere i källaren, så det var bara att lyfta in grejerna i hissen och sedan rakt in i lägenheten! Tyngre flyttar har man varit med om... Ett par timmars lyftande före och efter dopet under söndagen och sedan ett ryck under måndagsförmiddagen och hela förrådet med alla våra grejor var tomt. Alla möbler och lådor inne i lägenheten. Härligt, och skönt att jag hann hjälpa till så mycket innan jag begav mig av tillbaka hit. Behöver man inte ha alltför dåligt samvete för det. Förvisso är där ju en faslig massa jobb kvar, men att packa upp lådor och sortera saker är jag vansinnigt usel på - vilket Ingrid också vet så även om det är mycket jobb för henne nu så vet hon att det är bättre hon gör det själv, hon hade ändå inte haft någon nytta av mig!
Dopet gick alldeles galant, Lexie var en ängel, under hela dopet och skötte sig strålande. Skönt såklart, hade inte varit så kul att stå där framme med alla ögon på sig om hon hade skrikit och gråtit hela tiden. Dock var det jäkligt jobbigt mot slutet, armen började sakta men säkert krampa sig och svetten började rinna längs ryggen. Men vi fixade det ända till slutet, både jag och Lexie...
Under mottagningen efteråt blev det flitigt kikande på mobilen för uppdateringar från Anfield, vilka som så småningom fick leendet att växa. 3-1 mot United, hattrick av Kuyt och en briljant insats av Suarez. Känslan är att vinden har vänt och att det går mot ljusare tider på den röda sidan av Merseyside. Aningen försent denna säsongen såklart, vi missar Champions League på nytt. Men det andas optimism på nytt och förhoppningsvis redan till nästa säsong är man med och krigar om titlarna igen.
Resan tillbaka till Bellinzona gick sedan smärtfritt. Hann kika på sista halvtimmen på träningen igår. Såg rätt ok ut tycker jag. Räckte att titta ett par minuter på träningen innan jag kände ett ordentligt sug efter att dra igång igen. Irriterande att ha dragit på sig en förkylning just nu dock, ville bara komma igång och börja köra. Ska bli riktigt kul till helgen. Ett playoff med riktigt slutspelskaraktär, då matcherna avgörs i bäst av 3. Jag har kvalat tidigare, men då har det handlat om kvalserie och dubbelmöten där den totala målskillnaden avgör. Nu handlar det om att den som först vinner två matcher går vidare, ska bli jäkligt skoj!
Ikväll blir det Champions League fotboll, och inte vilken match som helst. Barcelona-Arsenal. Upplagt för en strålande underhållning. Vi tänkte gå ut och käka en pizza och kika på matchen. Sista kvällen på karnevalen i stan, tror dock dom får avsluta utan svenskarna. Känner mig inte riktigt på hugget för en runda till. Har knappt repat mig från i torsdags - man är inte 19 längre...
Vi får alltså numera även klara oss själva här hemma, jag och Elliot. Blir en omställning då Ingrid verkligen har skämt bort oss med massor med got mat hela tiden. Gliringarna är redan många i laget om att det från och med nu bara blir hamburgare och pizza för vår del. Men även om våra insatser i köket under tiden här nere har varit få, då Ingrid som sagt skämt bort oss med detta, så är varken jag eller Elliot i den kategorin av personer som inte ens kan sätta på pastavatten eller koka ett ägg. Vi kommer gå miste om variationen då Ingrid har en bredare repertoar men framför allt ett större intresse, men vi kommer inte att leva på pizza - det kan jag lova. En hel del pasta lär det dock bli, då det är mitt område av expertis. Faktiskt jag som brukar ta hand om just pastan hos mig och Ingrid också. Och städa, det brukar Ingrid inte heller vara så förtjust i så där förändras nog inte så mycket. Och tvätta, det har vi faktiskt gjort redan idag - alldeles själva.
Så nog ska vi klara oss själva allt, även om det känns lite tomt och trist i avsaknade av henne. Vilken tur då att hon kommer ner redan nästa helg för att kika på hemmamatchen i kvalet!
onsdag 2 mars 2011
Nämnde i senaste inlägget att det skulle hända en del kul denna vecka. Det har det inte gjort än, men ett minst sagt kul och spännande veckoslut har vi framför oss.
Imorgon, torsdag, inleds den så otroligt omtalade och nästintill mytomspunna karnevalen här i Bellinzona. Varje år i början på februari inleds karnevalperioden i Schweiz. Det är karneval varje helg (torsdag-tisdag) i någon ort och vandrar runt i hela regionen. Denna vecka är det alltså dags för Bellinzona, som ska vara en av de bättre i Ticino. Folk har snackat om hur galen denna karneval är ändå sedan jag kom hit och nu ska vi alltså äntligen få uppleva och se med egna ögon. Den stora skillnaden mellan karneval här jämfört med karnevaler och festivaler hemma i Sverige är att här klär man ut sig, en gigantisk maskerad helt enkelt. Föreställ er Kristianstadsdagarna, Hässleholmsfestivalen eller Tyringedagarna och alla är utklädda i maskeradkostymer - ALLA! Ska bli minst sagt intressant. Folk säger att festandet är galet, men med tanke på hur de dricker alkohol vanliga veckor samt hur luttrade vi är från svenskt festande så misstänker vi att själva festandet inte är värre än en vanlig svensk lördagkväll... Men ska bli spännande att få ett svar!
Tyvärr, eller lyckligtvis, blir det bara en kväll för mig på karnevalen. Fredagmorgon ska vi ut på resande fot igen, vid lediga helger från innebandyn är det alltid skönt att komma bort lite från Bellinzona. Även om det denna gång råkar vara karneval i stan. Men med tanke på att destinationen denna helg är Sverige och Hässleholm så känns det genast kanon igen, huvudanledningen till besöket är som jag nämnt tidigare dop på söndagen för lilla Lexie. Ska bli riktigt trevligt att få träffa familj och vänner. Ska t o m hinna med och se Röke en match, tyvärr på bortaplan i Lund men än dock. Kommer kännas aningen konstigt på måndag, när vi hämtat ut nyckeln till vår nya lägenhet och Ingrid ska börja göra sig hemmastadd där så lämnar jag perrongen på Hässleholms station ensam. Att det är ett play off som väntar underlättar den proceduren massor och med tanke på att det är ett par riktigt häftiga helger som väntar här nere de kommande gör att jag trots allt återvänder med ett leende på läpparna.
God middag och stor fotbollsmatch stod på schemat igår. Chelsea-United. Infaller alltid sig ett visst välbehag i mig när United förlorar - konstigt... Torres tyckte jag för övrigt såg aningen skarpare ut än tidigare. Vidic avstängd på söndag, det var ju verkligen synd...
Vi ses!
Imorgon, torsdag, inleds den så otroligt omtalade och nästintill mytomspunna karnevalen här i Bellinzona. Varje år i början på februari inleds karnevalperioden i Schweiz. Det är karneval varje helg (torsdag-tisdag) i någon ort och vandrar runt i hela regionen. Denna vecka är det alltså dags för Bellinzona, som ska vara en av de bättre i Ticino. Folk har snackat om hur galen denna karneval är ändå sedan jag kom hit och nu ska vi alltså äntligen få uppleva och se med egna ögon. Den stora skillnaden mellan karneval här jämfört med karnevaler och festivaler hemma i Sverige är att här klär man ut sig, en gigantisk maskerad helt enkelt. Föreställ er Kristianstadsdagarna, Hässleholmsfestivalen eller Tyringedagarna och alla är utklädda i maskeradkostymer - ALLA! Ska bli minst sagt intressant. Folk säger att festandet är galet, men med tanke på hur de dricker alkohol vanliga veckor samt hur luttrade vi är från svenskt festande så misstänker vi att själva festandet inte är värre än en vanlig svensk lördagkväll... Men ska bli spännande att få ett svar!
Tyvärr, eller lyckligtvis, blir det bara en kväll för mig på karnevalen. Fredagmorgon ska vi ut på resande fot igen, vid lediga helger från innebandyn är det alltid skönt att komma bort lite från Bellinzona. Även om det denna gång råkar vara karneval i stan. Men med tanke på att destinationen denna helg är Sverige och Hässleholm så känns det genast kanon igen, huvudanledningen till besöket är som jag nämnt tidigare dop på söndagen för lilla Lexie. Ska bli riktigt trevligt att få träffa familj och vänner. Ska t o m hinna med och se Röke en match, tyvärr på bortaplan i Lund men än dock. Kommer kännas aningen konstigt på måndag, när vi hämtat ut nyckeln till vår nya lägenhet och Ingrid ska börja göra sig hemmastadd där så lämnar jag perrongen på Hässleholms station ensam. Att det är ett play off som väntar underlättar den proceduren massor och med tanke på att det är ett par riktigt häftiga helger som väntar här nere de kommande gör att jag trots allt återvänder med ett leende på läpparna.
God middag och stor fotbollsmatch stod på schemat igår. Chelsea-United. Infaller alltid sig ett visst välbehag i mig när United förlorar - konstigt... Torres tyckte jag för övrigt såg aningen skarpare ut än tidigare. Vidic avstängd på söndag, det var ju verkligen synd...
Vi ses!
söndag 27 februari 2011
Vinst 6-5 i sudden. Aningen oväntat men alltjämnt en härlig vinst. Zürisee är bra och väl värda seriesegern, det är stor klasskillnad på dom och övriga lag i serien precis som serien skvallrar om. Men nu knep vi alltså med oss majoriteten av poängen hem till Ticino. Bra för moralen inför stundande play off.
Zürisee var det klart bättre laget i första perioden, 3-1 hemmafavör efter den. Vi ändrar taktiken en aningen, höjer oss en hel del även om dom fortfarande har klar majoritet av bollinnehavet. 4-4 efter två spelade perioder efter att vi gjort tre (!!) frislagsmål, två turliga och ett snyggt.
Sista perioden aningen jämnare. Med dryga fem minuter kvar får vi chansen i power play, undertecknad avlossar tunga bössan - ledning för första gången och måltorkan äntligen över. Säkert mitt andra mål på slagskott någonsin i karriären. Resultatet står sig...inte till slutet. 50 sekunder kvar tappar vi både boll och för många spelare lite väl enkelt högt upp i banan och Zürisee utnyttjar det snabbt. Delad pott efter 60 spelade minuter.
Sudden blir dock inte långvarig, 16 sekunder in skickar vi lång boll på Elch som plockar ner, gör sin back och blir foulad - straff Ticino. Jag är snabbt framme till Elch som först tvekar och säger att han inte vill ta den, jag säger att självklart ska du göra det, finns ju inget att förlora. Miss och vi spelar vidare, mål och vi vinner. Han tar den, och sätter den kallt. Matchen över och rödblå segeryra. Go vinst, även om poängen inte hade någon inverkan på tabellen.
Nu pausar vi från spel en helg. Mer om kommande veckas händelser återkommer jag med, för det händer nämligen en del...
Nu stämplar jag ut för ikväll. Imorgon blir en lugn och sansad söndag med mycket fotboll och en pizza.
Buona notte
Zürisee var det klart bättre laget i första perioden, 3-1 hemmafavör efter den. Vi ändrar taktiken en aningen, höjer oss en hel del även om dom fortfarande har klar majoritet av bollinnehavet. 4-4 efter två spelade perioder efter att vi gjort tre (!!) frislagsmål, två turliga och ett snyggt.
Sista perioden aningen jämnare. Med dryga fem minuter kvar får vi chansen i power play, undertecknad avlossar tunga bössan - ledning för första gången och måltorkan äntligen över. Säkert mitt andra mål på slagskott någonsin i karriären. Resultatet står sig...inte till slutet. 50 sekunder kvar tappar vi både boll och för många spelare lite väl enkelt högt upp i banan och Zürisee utnyttjar det snabbt. Delad pott efter 60 spelade minuter.
Sudden blir dock inte långvarig, 16 sekunder in skickar vi lång boll på Elch som plockar ner, gör sin back och blir foulad - straff Ticino. Jag är snabbt framme till Elch som först tvekar och säger att han inte vill ta den, jag säger att självklart ska du göra det, finns ju inget att förlora. Miss och vi spelar vidare, mål och vi vinner. Han tar den, och sätter den kallt. Matchen över och rödblå segeryra. Go vinst, även om poängen inte hade någon inverkan på tabellen.
Nu pausar vi från spel en helg. Mer om kommande veckas händelser återkommer jag med, för det händer nämligen en del...
Nu stämplar jag ut för ikväll. Imorgon blir en lugn och sansad söndag med mycket fotboll och en pizza.
Buona notte
lördag 26 februari 2011
Så var det äntligen officiellt.
http://www.nsk.se/article/20110225/SPORT/702259757/1127/-/-/johannesson-slutar--lagerkvist-ny-tranare-i-roke-ibk
http://www.rokeibk.se/
För er trogna läsare kommer det inte särskilt oväntat, framför allt inte ni som läser Ingrids blogg. Vi flyttar hem. Inget dramatiskt över det. Äventyret har varit fantastiskt från första dagen - och det är fortfarande inte över.
Men det är en skön känsla i kroppen att ha så mycket att se framemot. Först de sista två månaderna här med allt vad det kommer innebära. Och sen alla spännande utmaningar och roliga återseenden när vi så flyttar tillbaka. 2011 kan nog bli rätt bra det också...!
Match idag. För tabellen helt betydelselös. För moralen i laget hade det varit skönt att göra en bra match och kunna ha det med oss in i kvalet. Tyvärr har veckans träningar hissat en varningsflagg för en liten motivationsdipp efter playoffsäkrandet. Inte alls ovanligt och inget konstigt. Det är ännu två veckor till kvalet drar igång, det kommer finnas tid att ladda om. Men det är ingen promenad i parken vi åker till idag. Zürisee borta. Seriesegrare efter endast tre tappade poäng i hela serien. Dessutom tydligen inte förlorat hemma i seriespelet på tre år. Har vi inte huvudet med oss in i denna matchen riskerar vi storstryk, och det är inget man vill ha med sig in i förberedelserna till playoff. Vi saknar även ett par ordinarie killar, men ett par nya får chansen till mer speltid och tar förhoppningsvis tillvara på den chansen. Känner ändå själv att det ska bli kul att spela.
Detta blir Ingrids sista bortaresa och hon har förberett en liten överraskning till laget. Det blir till att smaska på läckra muffins efter matchen. Blir garanterat uppskattat!
Igår var det middagsbjudning i casa Svezia. President Bottoli med flickvän var på besök. Avslappnat och trevligt och som vanligt med god mat när Ingrid varit i köket. Vi bjöd på svensk meny som uppskattades av våra gäster.
Snart dags att slänga ihop dagens matchlunch.
CIAO
http://www.nsk.se/article/20110225/SPORT/702259757/1127/-/-/johannesson-slutar--lagerkvist-ny-tranare-i-roke-ibk
http://www.rokeibk.se/
För er trogna läsare kommer det inte särskilt oväntat, framför allt inte ni som läser Ingrids blogg. Vi flyttar hem. Inget dramatiskt över det. Äventyret har varit fantastiskt från första dagen - och det är fortfarande inte över.
Men det är en skön känsla i kroppen att ha så mycket att se framemot. Först de sista två månaderna här med allt vad det kommer innebära. Och sen alla spännande utmaningar och roliga återseenden när vi så flyttar tillbaka. 2011 kan nog bli rätt bra det också...!
Match idag. För tabellen helt betydelselös. För moralen i laget hade det varit skönt att göra en bra match och kunna ha det med oss in i kvalet. Tyvärr har veckans träningar hissat en varningsflagg för en liten motivationsdipp efter playoffsäkrandet. Inte alls ovanligt och inget konstigt. Det är ännu två veckor till kvalet drar igång, det kommer finnas tid att ladda om. Men det är ingen promenad i parken vi åker till idag. Zürisee borta. Seriesegrare efter endast tre tappade poäng i hela serien. Dessutom tydligen inte förlorat hemma i seriespelet på tre år. Har vi inte huvudet med oss in i denna matchen riskerar vi storstryk, och det är inget man vill ha med sig in i förberedelserna till playoff. Vi saknar även ett par ordinarie killar, men ett par nya får chansen till mer speltid och tar förhoppningsvis tillvara på den chansen. Känner ändå själv att det ska bli kul att spela.
Detta blir Ingrids sista bortaresa och hon har förberett en liten överraskning till laget. Det blir till att smaska på läckra muffins efter matchen. Blir garanterat uppskattat!
Igår var det middagsbjudning i casa Svezia. President Bottoli med flickvän var på besök. Avslappnat och trevligt och som vanligt med god mat när Ingrid varit i köket. Vi bjöd på svensk meny som uppskattades av våra gäster.
Snart dags att slänga ihop dagens matchlunch.
CIAO
torsdag 24 februari 2011
Det börjar närma sig...
...med stormsteg till och med känns det som. Slutet på tiden här nere i fantastiskta Ticino. Jag ska inte börja summera än, riktigt så snart är det inte och det är massor med kul och spännande kvar. Då inte minst ett play off, som faktiskt varit huvudmålet med under hela säsongen.
Men det börjar absolut närma sig och hur det än går så är det knappa två månader kvar på vistelsen här för min del. Ingrid lämnar ju redan nästa vecka. Vi åker tillsammans hem till Sverige över helgen nästa vecka för att gå på dop för lilla Lexie, där man är stolt gudfar (eller fadder som det kallas nuförtiden). Ingrid stannar sedan därefter i Sverige och jag och Elch får klara oss själva den sista tiden. Blir nog än mer pasta och pizza då.
Att det börjar närma sig slutet märker man dock då vi nu har provpackat allt vi har och ska ha med oss hem till Sverige igen. Med tanke på att vi skickade sex fulla lådor med posten samt resväskor i höstas så krävs det noggrannt upplägg och planering av packningen. Kort beskrivet, Ingrid behövs för detta! Med facit i hand var vi både dumma och tokiga som packade med oss så mycket när vi flyttade hit. Vi har dock redan skeppat hem en del överskott, annat ska kastas här och resten ska slussas hem nu under de sista månaderna. Provpackningen är iaf genomförd och allt verkar få plats...
Avslappnad träning igår, vilket var skönt. Ikväll har dock coach Max beställt övningar med hög intensitet, så vi får se vad vi kan få ihop.
Denna veckan har även "dopo scuola" dragit igång igen. Tre grupper på tre olika skolor. En gång i veckan per grupp, sex veckor. Blandade känslor men bra betalt och så länge kidsen sköter sig så är det ganska kul. Precis som innan jul så fungerar det som en liten nedräkning, när dopo scuola är över så väntar Sverige.
Fick en fråga angående Torres insats mot FCK. Tycker nog allt att om han inte höjer sig rejält så kan Liverpool skratta hela vägen till banken, dryga 500 miljoner för den spelaren som uppträtt i Chelseas tröja hittills ter sig än så länge vara ett rån på öppen gata. Men såklart fortfarande tidigt att döma och behöver lite tid med nya lagkamrater. Men ni som menar att hans svaga spel i höstas berodde på att han vantrivdes och ville bort från Liverpool - har ni glömt hans spel i VM? Nä, hans "formsvacka" har varit oroväckande lång och just nu känns det som att det lika gärna kan vara Shevchenko-varning på honom som en blivande succé...
Ett avslutande tips, håll utkik på http://www.rokeibk.se/ de närmsta dagarna...
CIAO
Men det börjar absolut närma sig och hur det än går så är det knappa två månader kvar på vistelsen här för min del. Ingrid lämnar ju redan nästa vecka. Vi åker tillsammans hem till Sverige över helgen nästa vecka för att gå på dop för lilla Lexie, där man är stolt gudfar (eller fadder som det kallas nuförtiden). Ingrid stannar sedan därefter i Sverige och jag och Elch får klara oss själva den sista tiden. Blir nog än mer pasta och pizza då.
Att det börjar närma sig slutet märker man dock då vi nu har provpackat allt vi har och ska ha med oss hem till Sverige igen. Med tanke på att vi skickade sex fulla lådor med posten samt resväskor i höstas så krävs det noggrannt upplägg och planering av packningen. Kort beskrivet, Ingrid behövs för detta! Med facit i hand var vi både dumma och tokiga som packade med oss så mycket när vi flyttade hit. Vi har dock redan skeppat hem en del överskott, annat ska kastas här och resten ska slussas hem nu under de sista månaderna. Provpackningen är iaf genomförd och allt verkar få plats...
Avslappnad träning igår, vilket var skönt. Ikväll har dock coach Max beställt övningar med hög intensitet, så vi får se vad vi kan få ihop.
Denna veckan har även "dopo scuola" dragit igång igen. Tre grupper på tre olika skolor. En gång i veckan per grupp, sex veckor. Blandade känslor men bra betalt och så länge kidsen sköter sig så är det ganska kul. Precis som innan jul så fungerar det som en liten nedräkning, när dopo scuola är över så väntar Sverige.
Fick en fråga angående Torres insats mot FCK. Tycker nog allt att om han inte höjer sig rejält så kan Liverpool skratta hela vägen till banken, dryga 500 miljoner för den spelaren som uppträtt i Chelseas tröja hittills ter sig än så länge vara ett rån på öppen gata. Men såklart fortfarande tidigt att döma och behöver lite tid med nya lagkamrater. Men ni som menar att hans svaga spel i höstas berodde på att han vantrivdes och ville bort från Liverpool - har ni glömt hans spel i VM? Nä, hans "formsvacka" har varit oroväckande lång och just nu känns det som att det lika gärna kan vara Shevchenko-varning på honom som en blivande succé...
Ett avslutande tips, håll utkik på http://www.rokeibk.se/ de närmsta dagarna...
CIAO
tisdag 22 februari 2011
En lång morgondag...
...jag vet. Men jag sög så hårt på vinstkaramellen från i söndags att jag helt enkelt inte orkade blogga någonting igår. Men nu ska jag slänga ihop ett par rader. Matchen var en härlig match, en på sätt och vis ganska klassisk SVENSK innebandymatch med höga höjder, djupa dalar och svängigt.
Första 20 minuterna var det väldigt tydligt vilket lag som inte hade rest någonstans och framför allt vilka som hade mest att spela för. Full gas från första början och i synnerhet, full utdelning direkt. 7-2 visade resultattavlan när vi klev in i omklädningsrummet för första vilan. Med lång erfarenhet från det svenska seriespelet och svensk innebandy så vet man att fem mål när det återstår 40 minuter innebandy att spela inte är någon given ledning. Nu visade det sig att just det försprånget var för stort. Men faktum är att Herisau besegrar oss de sista två perioderna men rycket i första perioden blev avgörande. Men nog susade det nog förbi en del hemska tankar hos både publik och spelare när Herisau under de sex första minuterna i sista perioden smällde in tre snabba kassar och gick från 4-9 till 7-9. Två måls ledning med 14 minuter kvar att spela. Lyckligtvis satte vi 10-7 i bytet efter vilket kändes lite som nådastöten och den energi Herisau hade samlat på sig rann snabbt av dom och vi spelade mer stabilt igen den avslutande biten av matchen. 11-7 skrevs slutresultatet till. Ett resultat vi med jämna mellanrum ser hemma i Sverige, men något mer sällan här nere i Schweiz. Något för givmilda försvar snarare än starka anfall var svaret denna gång, framför allt vi bjöd lite för enkelt på ett par av målen. Ska dock sägas att Herisau stod upp riktigt bra och när krutröken och chocken lagt sig efter första perioden så bjöd dom på bra motstånd, jag är faktiskt förvånad att dom inte ligger högre i tabellen.
Min egen insats? Ja, vad ska man säga. En konstig match för mig själv också. Dessvärre inte en av mina bättre i den rödblå tröjan, vilket jag är mycket besviken över då det var en så viktig match. Men efter ganska noggrann analys så var det kanske inte så illa ändå, små marginaler hit och dit och bollen ville inte alltid riktigt studsa min väg. Jag var inne på för många mål bakåt, jag gick mållös för tredje matchen i rad och har olägligt nog hamnat i min första måltorka här nere. Men vår lina hittade framför allt rätt mot slutet när vi svajjade som mest och den blågula duon snickrade ihop de två avslutande målen när vi var på väg att falla samman som lag. De båda målen innebar att Elch fullborade sitt andra raka hemmahattrick och han fortsätter att spela stabilt och mottog välförtjänt sin andra "Man of the Match-vinflaska". Denna gång fanns där även fler som var förtjänta av den, andra linan med Gian-Carletto-Pelle fortsätter att spela bra och den formen kommer att bli viktig i playoff. Med två farliga femmor och mer stabilt försvarsspel så blir vi farliga i play off, som drar igång helgen 12-13 mars.
Ni hinner jag inte skriva mer, CL-matcherna drar igång nu och jag sätter mitt huvudsakliga fokus på FCK-Chelsea. Faktiskt första gången jag ska se Torres i blått...
Vi hörs!
Första 20 minuterna var det väldigt tydligt vilket lag som inte hade rest någonstans och framför allt vilka som hade mest att spela för. Full gas från första början och i synnerhet, full utdelning direkt. 7-2 visade resultattavlan när vi klev in i omklädningsrummet för första vilan. Med lång erfarenhet från det svenska seriespelet och svensk innebandy så vet man att fem mål när det återstår 40 minuter innebandy att spela inte är någon given ledning. Nu visade det sig att just det försprånget var för stort. Men faktum är att Herisau besegrar oss de sista två perioderna men rycket i första perioden blev avgörande. Men nog susade det nog förbi en del hemska tankar hos både publik och spelare när Herisau under de sex första minuterna i sista perioden smällde in tre snabba kassar och gick från 4-9 till 7-9. Två måls ledning med 14 minuter kvar att spela. Lyckligtvis satte vi 10-7 i bytet efter vilket kändes lite som nådastöten och den energi Herisau hade samlat på sig rann snabbt av dom och vi spelade mer stabilt igen den avslutande biten av matchen. 11-7 skrevs slutresultatet till. Ett resultat vi med jämna mellanrum ser hemma i Sverige, men något mer sällan här nere i Schweiz. Något för givmilda försvar snarare än starka anfall var svaret denna gång, framför allt vi bjöd lite för enkelt på ett par av målen. Ska dock sägas att Herisau stod upp riktigt bra och när krutröken och chocken lagt sig efter första perioden så bjöd dom på bra motstånd, jag är faktiskt förvånad att dom inte ligger högre i tabellen.
Min egen insats? Ja, vad ska man säga. En konstig match för mig själv också. Dessvärre inte en av mina bättre i den rödblå tröjan, vilket jag är mycket besviken över då det var en så viktig match. Men efter ganska noggrann analys så var det kanske inte så illa ändå, små marginaler hit och dit och bollen ville inte alltid riktigt studsa min väg. Jag var inne på för många mål bakåt, jag gick mållös för tredje matchen i rad och har olägligt nog hamnat i min första måltorka här nere. Men vår lina hittade framför allt rätt mot slutet när vi svajjade som mest och den blågula duon snickrade ihop de två avslutande målen när vi var på väg att falla samman som lag. De båda målen innebar att Elch fullborade sitt andra raka hemmahattrick och han fortsätter att spela stabilt och mottog välförtjänt sin andra "Man of the Match-vinflaska". Denna gång fanns där även fler som var förtjänta av den, andra linan med Gian-Carletto-Pelle fortsätter att spela bra och den formen kommer att bli viktig i playoff. Med två farliga femmor och mer stabilt försvarsspel så blir vi farliga i play off, som drar igång helgen 12-13 mars.
Ni hinner jag inte skriva mer, CL-matcherna drar igång nu och jag sätter mitt huvudsakliga fokus på FCK-Chelsea. Faktiskt första gången jag ska se Torres i blått...
Vi hörs!
söndag 20 februari 2011
Grande TIUH!!!!
Playoff nästa! Playoff prossimo!Playoff next!
Vinst 11-7 efter att vi satt gasen i botten direkt och hade 7-2 efter första perioden!
Mer under morgondagen...
Vinst 11-7 efter att vi satt gasen i botten direkt och hade 7-2 efter första perioden!
Mer under morgondagen...
Lite bilder från en förtrollad stad...
Venedig. Vilken stad. Vilken otroligt fascinerande stad. Så otroligt härligt vacker trots sin ålder och sitt slitna yttre.
Men ord säger inte så mycket, här kommer ett axplock bilder av vår korta vistelse i denna fantastiska stad...
Nog om Venedig och semester. Nu är det fokus på innebandy igen. 20.00 ikväll är det som sagt dags.
Men ord säger inte så mycket, här kommer ett axplock bilder av vår korta vistelse i denna fantastiska stad...
 |
| Under lördagskvällen skulle Carnevalen i staden börja, där man klär sig i denna utstyrslen. Maskerna fanns att köpa precis överallt i hela staden. |
Nog om Venedig och semester. Nu är det fokus på innebandy igen. 20.00 ikväll är det som sagt dags.
torsdag 17 februari 2011
Pronto!
Pronto betyder alltså då inte genast eller snabbt som vi i svenskan tror, åtminstone betyder det inte det på italienska. Utan på italienska betyder det - redo. Och redo är precis vad jag känner mig. Två relativt bra träning avverkade under onsdag och torsdag. Dock vet jag av erfarenhet att träningarna egentligen inte har särskilt stor betydelse när man kliver in för match, inte minst när matchen har så stor betydelse som den som väntar på söndag. Men det är alltid skönt att ha en bra känsla med sig i kroppen.
Dock var Ingrid förkyld förra veckan och inledningen på denna och igår tycktes Elch få en liten släng av något liknande och stannade hemma från träningen. Han var dock med idag igen. Jag rustar min kropp med mer vitaminer än vanligt för att hålla detta lilla virus borta från mig till åtminstone måndag...
Men jag är faktiskt inte i första hand pronto för matchen, den är ju trots allt inte förrän på söndagkväll. Nä, jag är framför allt redo för nästa utflykt. Imorgon styr vi skutan ner mot Italien och en av världens mest romantiska städer (sägs det) - nämligen Venedig. En mini-mini-minisemester över fredag och lördag ska vi spendera i denna spännande stad där alltså inga bilar finns. Man tar sig runt överallt till fots eller med båt. Detta gäller även polis, brandkår och ambulans. Fascinerande och ska bli härligt.
Hemma i Bellinzona igen lördagkväll och då ställs fokuser till 100 på söndagens otroligt intressanta match. Ska bli vansinnigt roligt att spela och man märker att det är en ganska stor händelse för klubben, man har ju aldrig lyckats nå play off trots att man varit nära ett par gånger. Nu har vi alltså chansen att fixa detta på hemmaplan. 60 minuters innebandy och ett motståndarlag med andra tankar och planer står mellan oss och detta play off. Ser verkligen framemot det!
Men som sagt, först lite avkoppling och turistande i Venedig.
Trevlig helg!
Ciao
Dock var Ingrid förkyld förra veckan och inledningen på denna och igår tycktes Elch få en liten släng av något liknande och stannade hemma från träningen. Han var dock med idag igen. Jag rustar min kropp med mer vitaminer än vanligt för att hålla detta lilla virus borta från mig till åtminstone måndag...
Men jag är faktiskt inte i första hand pronto för matchen, den är ju trots allt inte förrän på söndagkväll. Nä, jag är framför allt redo för nästa utflykt. Imorgon styr vi skutan ner mot Italien och en av världens mest romantiska städer (sägs det) - nämligen Venedig. En mini-mini-minisemester över fredag och lördag ska vi spendera i denna spännande stad där alltså inga bilar finns. Man tar sig runt överallt till fots eller med båt. Detta gäller även polis, brandkår och ambulans. Fascinerande och ska bli härligt.
Hemma i Bellinzona igen lördagkväll och då ställs fokuser till 100 på söndagens otroligt intressanta match. Ska bli vansinnigt roligt att spela och man märker att det är en ganska stor händelse för klubben, man har ju aldrig lyckats nå play off trots att man varit nära ett par gånger. Nu har vi alltså chansen att fixa detta på hemmaplan. 60 minuters innebandy och ett motståndarlag med andra tankar och planer står mellan oss och detta play off. Ser verkligen framemot det!
Men som sagt, först lite avkoppling och turistande i Venedig.
Trevlig helg!
Ciao
onsdag 16 februari 2011
Una serata indimenticabile!
Många som såg matchen igår tror kanske att vi är grymt besvikna. Men när du ser en match av denna dignitet på plats så är där så många andra faktorer än bara spelet på planen som gör det till en fantastisk upplevelse. Självklart hade en galet öppen 4-2 vinst för hemmalaget troligen tagit även läktarupplevelsen till oanade höjder, men hur ofta inträffar sådana matcher på denna nivå? I synnerhet inte i första mötet av två i en slutspelsuppgörelse. Nä, jag kan intyga er alla att 75 000 åskådare på San Siro är en maffig upplevelse och jag är inte det minsta besviken. Vi satt precis i hörnet intill Milans egna Curva Sud och ljudkulisserna när de drar igång allt ifrån ramsor till visselorkaner är alldeles enorm. Och när spelarna marscherar in på planen till den pampiga Champions League-hymnen kryper rysningarna ända nerifrån tårna upp längs ryggen...
Milan är såklart i stort sett utslagna ur CL redan. Finns inte att dom vinner med två bollar på White Hart Lane, Spurs är alltför farliga på kontringar vilket demonstrerades kort igår.
Träning ikväll. Fokus flyttar sig allt närmare söndagens hysteriskt roliga och avgörande match hemma i Arti & Mestieri.
Ciao
Milan är såklart i stort sett utslagna ur CL redan. Finns inte att dom vinner med två bollar på White Hart Lane, Spurs är alltför farliga på kontringar vilket demonstrerades kort igår.
Träning ikväll. Fokus flyttar sig allt närmare söndagens hysteriskt roliga och avgörande match hemma i Arti & Mestieri.
Ciao
tisdag 15 februari 2011
CHAMPIONS LEAGUE
Ute är det grått och mulet. Det regnar och är inte mer än 6-7 plusgrader. Våren har tagit en paus i Ticino. Kommer garanterat bli ruggigt kallt ikväll, men det kan jag ta när man ska sitta och frysa tillsammans med 70-80 000 andra personer på San Siro. Fjärde besöket på denna mäktiga arena men de andra matcherna har bara varit uppvärmning, aptitretare en sorts inkörning inför större uppgifter. Ikväll är det den stora kvällen.
Jag har varit på Anfield tre gånger, jag har sett både Milan och Inter på San Siro, beskådat Real Madrid på Santiago Bernabeu, United på Old Trafford och City på deras hemmaplan. Jag har även både sett Sverige och Brasilien spela VM-matcher, i Dortmund samt Berlin. Men ikväll känns som det största hittills. Ikväll gör jag Champions League-debut och jag gör det i en slutspelsmatch. Milan-Tottenham, San Siro. Jag suger på det, jag känner efter och lyssnar på orden och...jo, det är det största hittills! Känner mig lagom förväntansfull men ändå som ett litet barn på julafton. Även om jag har lite sympatier hos de svartröda och inte minst hos vår egen hjälte längst fram så hoppas jag allra mest på en bra match och en oförglömlig läktarupplevelse.
Tottenham kommer tyvärr utan Bale och Modric men har fortfarande Lennon ute till höger. Till vänster har Milan Antonini, och gör inte han sitt livs match upphöjt till tio samt får vansinnigt mycket understöd så kommer Lennon att slakta honom i varenda anfall och då kommer Milan få det vansinnigt tufft. Det kommer då dock bli garanterad underhållning och stoppar du in ett och annat Zlatan nummer där emellan så kommer jag lämna San Siro troligen stelfrusen men framför allt säkerligen mycket mycket lycklig...
Jag har varit på Anfield tre gånger, jag har sett både Milan och Inter på San Siro, beskådat Real Madrid på Santiago Bernabeu, United på Old Trafford och City på deras hemmaplan. Jag har även både sett Sverige och Brasilien spela VM-matcher, i Dortmund samt Berlin. Men ikväll känns som det största hittills. Ikväll gör jag Champions League-debut och jag gör det i en slutspelsmatch. Milan-Tottenham, San Siro. Jag suger på det, jag känner efter och lyssnar på orden och...jo, det är det största hittills! Känner mig lagom förväntansfull men ändå som ett litet barn på julafton. Även om jag har lite sympatier hos de svartröda och inte minst hos vår egen hjälte längst fram så hoppas jag allra mest på en bra match och en oförglömlig läktarupplevelse.
Tottenham kommer tyvärr utan Bale och Modric men har fortfarande Lennon ute till höger. Till vänster har Milan Antonini, och gör inte han sitt livs match upphöjt till tio samt får vansinnigt mycket understöd så kommer Lennon att slakta honom i varenda anfall och då kommer Milan få det vansinnigt tufft. Det kommer då dock bli garanterad underhållning och stoppar du in ett och annat Zlatan nummer där emellan så kommer jag lämna San Siro troligen stelfrusen men framför allt säkerligen mycket mycket lycklig...
söndag 13 februari 2011
Hopp, förtvivlan men slutligen glädje - vilken vecka
Känslan man får av en seger - alltjämnt underbar. En seger i en viktig match grundad genom karaktär, kamp och lagmaskineri smakar dessutom än ljuvare. Jobbet är inte fullbordat, får inte glömmas, men playoff är onekligen nära nu...
Det började dock inte särskilt bra. Uppvärmningen gav inga goda vibbar vilket även första perioden vittnade väl om. Vi var långsamma, vi var omständiga, vi förlorade närkamper och vi lät Gators lyckas med sin taktik som var en salig blandning av många olika stilar. Dom låg högt med forwards, med en spets likt 2-2-1, spelade i vissa stunder man-man med backar men avvaktande med centern. Som sagt en ganska blandad kompott och i första perioden lät vi dom lyckas fullt ut med detta och bjöd på alldeles för många kontringar. Målen som föll kan kännas slumpartiga och oturliga (för oss), två självmål och en retur men faktum är att det egentligen inte var särskilt slumpartat. 0-3 hade vi med oss in i omklädningsrummet efter första 20 och den enda skillnaden mellan lagen var helt enkelt att Gators var hungrigare, ville mer och krigade hårdare. Varför kan man alltid spekulera i. Aningen tagna av stundens allvar och vikten av matchen är säkert en trolig anledning. Stämningen i omklädningsrummet var minst sagt låg. Dock stor heder åt coacherna Max och Luca för deras lugn och hur de hanterade detta periodsnack. Vi var verkligen svaga i första perioden och väldigt många tränare hade troligen gapat, skrikit och sparkat på papperskorgar. Ingen stil jag föredrar, kan absolut behövas ibland och kan funka emellanåt men oftast ger det egentligen ingen effekt utan spelarna stänger ofta av och tar inte till sig av det som sägs. Som sagt, cred till Max och Luca för paussnacket, vilket också minst sagt gav önskat utslag...
Små justeringar gjordes, vi gick ner på folk, men framför allt så tryckte vi på ett par spelmässiga detaljer. Men egentligen var det inte taktiken som var den stora biten. Det var viljan att ta upp kampen och få igång rytmen i spelet som skulle vara avgörande. Och det var precis detta vi gjorde från start i andra perioden. Nu var det vi som var hungrigast, var starkast i närkamperna vann flest dueller över hela planen och då visade det sig också sakta men säkert att vi är det bättre laget. Målen började trilla in och 30 sekunder innan periodpausen tar vi dessutom mycket psykologiskt ledningen för första gången i matchen. I tredje perioden fortsätter vi sedan trumma på samma vis och så här med facit i hand var nog faktiskt Gators ett slaget lag redan när vi sätter 5-3 redan i första bytet (en bredsida av Elch). Vi var helt enkelt för stabila för Gators som saknade både kraft och kunnande för att förändra något och sätta tryck på oss, trots två möjligheter i powerplay. Två mål till prickade vi in och slutresultatet skrevs till 7-3.
Detta var en lagseger. Från minut 20 spelar vi stabilt utan att på något vis briljera, vi mal ner Gators sakta men säkert som egentligen inte skapar några större farligheter. Åtminstone inte tillräckligt farligt för att hota vårt grymt värdefulla målvaktsförvärv, "Pizza", längst bak. Otroligt stabil och kommer att vara vansinnigt viktig i ett (eventuellt) kval. Laginsatsen underströks dessutom av det faktum att målen delades mellan kedjorna. Andra femman har stundtals varit bländande på träningar men har haft det svårt på matcher. Igår stod de för en klockren insats, och bjöd dessutom på tre riktigt läckra mål. Pelle, Gian och Carletto delades dessutom broderligt på poängskörden, 1+1 vardera. Vår lina stod inte för några läckerheter denna gången men ordnade även vi tre kassar. Lägg sedan till ett i PP och vi har våra sju.
Blågula insatser? Återigen, var verkligen en lagseger igår. Vi drog vårt strå till stacken och samlade ihop lite poäng. Elch pillade in två kassar och stod för en snygg assist till 6-3. För egen del blev det 0+2, mållös för andra matchen i rad är såklart inte bra men alltjämnt minst två pinnar per match. Borde dock inte gått mållös från denna matchen heller, straffmiss med fyra minuter kvar av matchen såklart bästa möjligheten. Dock helt nöjd med själva straffutförandet men keepern gjorde en ruggigt bra, och efter att studerat Ingrids bilder i efterhand även ganska turlig, räddning. Hatten av till honom helt enkelt. Hade dock varit skönt att ha marginalerna med sig denna gången, så man hade sluppit alla gliringarna efter matchen. Men det får man snällt bjuda på, nästa straff får dock Elch ta hand om...
En minst sagt bra vecka strax till ända. Den inleddes i Madrid och den avslutas i ett behagligt och skönt segerrus. Det firar vi med att gå på Piazza ikväll.
Nästa vecka hoppas vi dock blir ännu bättre, och förutsättningarna finns definitivt! På tisdag beger jag och Elch oss till Milano för att göra Champions League-debut. Ett förhoppningsvis fullknökat San Siro, Milan-Tottenham. Ruset av detta surfar vi sedan på resten av veckan innan hemmamatchen mot Herisau väntar söndagkväll och möjligheten att helt säkert fixa den där playoff-platsen!
Det började dock inte särskilt bra. Uppvärmningen gav inga goda vibbar vilket även första perioden vittnade väl om. Vi var långsamma, vi var omständiga, vi förlorade närkamper och vi lät Gators lyckas med sin taktik som var en salig blandning av många olika stilar. Dom låg högt med forwards, med en spets likt 2-2-1, spelade i vissa stunder man-man med backar men avvaktande med centern. Som sagt en ganska blandad kompott och i första perioden lät vi dom lyckas fullt ut med detta och bjöd på alldeles för många kontringar. Målen som föll kan kännas slumpartiga och oturliga (för oss), två självmål och en retur men faktum är att det egentligen inte var särskilt slumpartat. 0-3 hade vi med oss in i omklädningsrummet efter första 20 och den enda skillnaden mellan lagen var helt enkelt att Gators var hungrigare, ville mer och krigade hårdare. Varför kan man alltid spekulera i. Aningen tagna av stundens allvar och vikten av matchen är säkert en trolig anledning. Stämningen i omklädningsrummet var minst sagt låg. Dock stor heder åt coacherna Max och Luca för deras lugn och hur de hanterade detta periodsnack. Vi var verkligen svaga i första perioden och väldigt många tränare hade troligen gapat, skrikit och sparkat på papperskorgar. Ingen stil jag föredrar, kan absolut behövas ibland och kan funka emellanåt men oftast ger det egentligen ingen effekt utan spelarna stänger ofta av och tar inte till sig av det som sägs. Som sagt, cred till Max och Luca för paussnacket, vilket också minst sagt gav önskat utslag...
Små justeringar gjordes, vi gick ner på folk, men framför allt så tryckte vi på ett par spelmässiga detaljer. Men egentligen var det inte taktiken som var den stora biten. Det var viljan att ta upp kampen och få igång rytmen i spelet som skulle vara avgörande. Och det var precis detta vi gjorde från start i andra perioden. Nu var det vi som var hungrigast, var starkast i närkamperna vann flest dueller över hela planen och då visade det sig också sakta men säkert att vi är det bättre laget. Målen började trilla in och 30 sekunder innan periodpausen tar vi dessutom mycket psykologiskt ledningen för första gången i matchen. I tredje perioden fortsätter vi sedan trumma på samma vis och så här med facit i hand var nog faktiskt Gators ett slaget lag redan när vi sätter 5-3 redan i första bytet (en bredsida av Elch). Vi var helt enkelt för stabila för Gators som saknade både kraft och kunnande för att förändra något och sätta tryck på oss, trots två möjligheter i powerplay. Två mål till prickade vi in och slutresultatet skrevs till 7-3.
Detta var en lagseger. Från minut 20 spelar vi stabilt utan att på något vis briljera, vi mal ner Gators sakta men säkert som egentligen inte skapar några större farligheter. Åtminstone inte tillräckligt farligt för att hota vårt grymt värdefulla målvaktsförvärv, "Pizza", längst bak. Otroligt stabil och kommer att vara vansinnigt viktig i ett (eventuellt) kval. Laginsatsen underströks dessutom av det faktum att målen delades mellan kedjorna. Andra femman har stundtals varit bländande på träningar men har haft det svårt på matcher. Igår stod de för en klockren insats, och bjöd dessutom på tre riktigt läckra mål. Pelle, Gian och Carletto delades dessutom broderligt på poängskörden, 1+1 vardera. Vår lina stod inte för några läckerheter denna gången men ordnade även vi tre kassar. Lägg sedan till ett i PP och vi har våra sju.
Blågula insatser? Återigen, var verkligen en lagseger igår. Vi drog vårt strå till stacken och samlade ihop lite poäng. Elch pillade in två kassar och stod för en snygg assist till 6-3. För egen del blev det 0+2, mållös för andra matchen i rad är såklart inte bra men alltjämnt minst två pinnar per match. Borde dock inte gått mållös från denna matchen heller, straffmiss med fyra minuter kvar av matchen såklart bästa möjligheten. Dock helt nöjd med själva straffutförandet men keepern gjorde en ruggigt bra, och efter att studerat Ingrids bilder i efterhand även ganska turlig, räddning. Hatten av till honom helt enkelt. Hade dock varit skönt att ha marginalerna med sig denna gången, så man hade sluppit alla gliringarna efter matchen. Men det får man snällt bjuda på, nästa straff får dock Elch ta hand om...
En minst sagt bra vecka strax till ända. Den inleddes i Madrid och den avslutas i ett behagligt och skönt segerrus. Det firar vi med att gå på Piazza ikväll.
Nästa vecka hoppas vi dock blir ännu bättre, och förutsättningarna finns definitivt! På tisdag beger jag och Elch oss till Milano för att göra Champions League-debut. Ett förhoppningsvis fullknökat San Siro, Milan-Tottenham. Ruset av detta surfar vi sedan på resten av veckan innan hemmamatchen mot Herisau väntar söndagkväll och möjligheten att helt säkert fixa den där playoff-platsen!
 |
| 5-3 |
 |
| Elch, framspelad av mig, ordnar straff... |
 |
| ...som jag bränner |
 |
| ...men tittar ni noga vid målvaktens övre hand så ser ni en boll där, onekligen snygg men minsann aningen tursam räddning! Grattis till honom... |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)